Sommar i Järvsö

Jag kom på det när jag stod och stekte på en panna rullader. Nyårslöftet alltså. Jag brukar avge ett löfte varje år. Ibland håller jag det, ibland inte. Det beror på, dårå.

Men det kommande årets löfte ser jag fram emot: att få till det med Lill-Babs. Jag har ju alltid haft en ”grej” för henne. Hon har ju varit sjukt het genom hela sin karriär. Och jag har alltid tänkt att det finns tid, att det inte behöver jäktas. Men nu börjar det bli lite i sista minuten att få henne på rygg. Hon blir ju inte direkt yngre.

Lill Lindfors däremot borde hålla ett tag till. Inte fullt så akut, om man säger.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Lill-Babs i bikini. Hehe. *hehe*

Värnlösa barns dag

Du kommer aldrig hem igen,
du är vilse, lille vän
Se! Vinterns första snö
Inatt kommer du att dö

Ugh!

Vaktis är ett kapitel för sig. Han verkar ha tillbringat hela julhelgen på kontoret och var inte förberedd på att någon skulle dyka upp. När jag kom imorse satt han på golvet med benen i kors och rökte pipa i bar överkropp med fjädrar i håret. Inne på kontoret hade han byggt en koja, som han kallade sin wig-wam.

Nu har han rensat upp och städat ut. Torkat av sig det mesta av brunkrämen och tagit på sig skjortan. Men ändå. Hallå verkligheten.

Livets mening

Det gäller att prioritera när man ska försöka hitta meningen med livet. Koka ner det hela och, så att säga, söka sig till visdomens källor. Det finns ju en hel del sådana källor, dårå. Och en del är ju faktiskt inte alls så visa som en del tror. Det gäller att tänka till ett extra varv. För att vara på den säkra sidan, om man säger. Själv har jag fastnat lite för Skäggmanslagets gamla paroll, ”snus, mus och brännvin”. Det kanske inte är hela svaret, men nära nog. Om ni frågar mig.

Grön och grann

Jag har flyttat företagsgranen från receptionen. Där gjorde den ju ingen nytta. Nu står den ute på lagret och där ser den bra ut. I värsta fall år jag väl bära tillbaka den. Om någon skulle klaga.

Det enda som står på ”att göra-listan” idag verkar vara Trollkarlen från Oz. På ettan, dårå. Är det förresten någon som vet när det är dags för Beatrix Potter? Eller har jag missat det? Han, grodan är ju favoriten.

Obekväm arbetstid

Som vanligt är jag på jobbet hela julhelgen, från julafton till trettondan. Inte för att jag måste. För mig är julen årets bästa tid på jobbet. Ensam och inget som måste göras. Ingen som tjafsar om att jag kommer sent och går tidigt. Det är ju ändå jul. Dessutom har jag ett sjuhelvetes OB.

Nu sitter jag i favoritfåtöljen ute på lagret och har bullat upp framför teven. Knäcker nötter. Snaskar dadlar. Glöggen står på värmning. Till lunch blir det skinkmackor och dopp i grytan. Framåt eftermiddagen är jag bjuden på julmat hos en donna och om allt går som det ska blir det nog både skinka och dopp där också. Om man säger.

Tack för i år!

Chefen har nått en ny lägstanivå. Förra årets julklappar med företagslogga fick betyget: Inte OK. Och med tanke på den feedback han fått under året tänker man att det borde bli bättre.

Men icke!

I år har han tryckt upp och delat ut väggalmanackor med bilder från sommarens segelsemester i Medelhavet. Alla bilder har honom själv som motiv. På stranden och i båten. Ibland med en drink i handen. Ibland leende. Ibland med den där blicken som på en fotomodell skulle kunna kallas kåtsvår.

På samtliga bilder sportar han badbyxor. Den ”lilla” modellen, ni vet speedo. Det där plagget som bara ser bra ut på unga idrottsmän.

Årets betyg? U som i underkänt.

Tipstolvan #1

Av pepparkakor blir man enligt svensk folktro:

1. Snäll
x. Risig i skrinet
2. Kåt, glad och tacksam

I vanlig ordning

Nej, årets julbord med jobbet blev inte bra. Det blev som det brukar bli. I år gjorde jag dock inte misstaget att stanna efter maten. Dansen och karaoken lockade inte. Inte heller Mr Computer.

I ett tidigt skede av middagen fastnade jag i någon slags juldekoration och en knapp lossnade ur blusen. Detta ledde till att samtliga kollegor av hankön försökte få till det med mig under kvällen. Så att säga ”pilla in den”. Det gick inte. Det enda som gick, det var ju jag det!

För de som stannade verkar det ha blivit lyckat. Jag sitter ensam på kontoret. Jag skojar inte. Helt ensam.

Sjöslag

Traditionsenligt går kontorets julfest av stapleln på en onsdag. Så har det alltid varit, som något slags försök att dämpa feststämningen. Liksom säga att det är lillördag, inte storlördag och imorgon jobbar vi som vanligt.

Det har aldrig fungerat tidigare och kommer med all sannolikhet inte heller göra det i år. Vad som däremot alltid fungerat är regeln: det som händer på julfesten stannar på julfesten. Det ger liksom lite mer spelrum, som vaktis säger.

Den där tiden på året, ni vet...

Chefen filar på talet till medarbetarna. Vaktis stämmer gitarren och håller glöggen varm ute på lagret. Lena på ekonomin har glitter i håret och snålar varken med sminket eller slitsen på skinnkjolen. Själv har jag redan slipsen på huvudet, den kommer ju ändå att hamna där vad kvällen lider.

Med andra ord: dags för julfesten.

Det betecknade och det betecknande

På min barndoms gata bodde Lelle. Han var jämnårig med mig, men hans föräldrar var lite äldre än de andra föräldrarna på gatan. Ni vet, nästan närmare farmor och farfar att döma av deras uppträdande och klädsel. Familjens hund hette Gördis. Lelle var ålagd att varje dag gå ut med henne efter skolan, och gjorde det utan knot. Han skämdes dock för hundens namn och kallade henne istället för Bajskorven. Det är lite oklart varför detta skulle vara mindre pinsamt att ropa till en hund. Men så var det.

Ganska kul med en tax som kallas Bajskorven.

Innan skolskjutsen

Vi var inte ensamma att få rida till skolan. Den låg ju inte direkt nästgårds. Handlarns grabb red på en schäfer, brukspatrons tvillingar red på drängen och skökans lillflicka hade egen skrinda, dragen av flatlöss.

Fattigsverige

Jag växte upp i en helt annan tid, för länge sedan. Det var fattigt och jävligt. Dragit och kallt. Ett satans klassamhälle där vi svaga stod längst ned och bar upp hela skiten med våra blåfrusna, nariga fattigmanshänder. Men det var inte bara elände. Exempelvis fick vi ju rida på grisen till folkskolan. Och ibland hade vi potatislov. Bara en sån sak!

På halv stång

Det är kört. Någon har skitit i det blå skåpet. Det blir inte av. Samarbetet med Björn Ranelid är skjutet i sank.

Jag känner inte, i nuläget, till några detaljer. Allt jag vet är att författaren, estradören och krönikören Björn Ranelid stormade ut från chefens kontor svärande på skånska. Och chefen stormade efter, även han svärande. Konstigt nog på skånska, han också. Han skrek om fusk, bedrägeri och förfalskade friidrottsresultat, rakade armar och de där jävla läpparna. Etc etc.

Författaren, estradören och krönikören Björn Ranelid har lämnat stan i sin Jaguar. Med en rivstart och däcktjut i kurvorna. De senaste veckornas arbete har alltså varit förgäves. Det känns ju lite ”sådär”.

Omen?

Samtliga lussebullar hon i receptionen hade med sig idag är spårlöst försvunna. Jag misstänker vaktis. Herregud! Hon hade inte direkt snålat med bullarna. De skulle ha räckt till hela kontoret. Och Björn Ranelid.

Flaggan i topp

Idag kommer han upp till kontoret för att skriva på de sista kontrakten gällande samarbetet. Ni vet han, landets största kulturpersonlighet. Och som så många har gissat är det Björn Ranelid, vars namn jag inte fått nämna. Men nu är vi så nära.


Snart är han här. Författaren, estradören och krönikören Björn Ranelid.

Advent (Ankomst)

Imorgon gäller det att klä upp sig lite extra, utan att se uppklädd ut. Fixa håret och allt det där. Han har ju ett oklanderligt öga för stil och god smak, landets största kulturpersonlighet.

Om stjärnorna vill, har han läst mina texter.

Lillördag och bortamatch

Det skulle bara ha blivit en enkel middag på lokal. Ni vet äta ute lite grann. Inget särskilt. Köttbit och bearnaise. Egentligen bara för att man inte orkar laga till något hemmavid. Kanske ett glas vin eller två.

Jag satt kvar till stängning och gick hem med servitrisen. En helkväll, om man säger.

Seger i klimatkampen

Efter att ha gått runt med lista och samlat in ett en hel del namn står det nu klart att den senaste publikationen endast kommer att finnas i digital form. Alltså bara på nätet och inte på papper. Där sparade vi en hel del träd.

Det har knorrats en hel del på kontoret angående min lilla ”aktion”, men det finns faktiskt inga genvägar till en bättre/renare miljö.

Läs Morfars himlafärd av P Sävström, helt miljövänligt.

Brustna illusioner

Jag borde inte rotat i det. Jag borde ha låtit allt vara som det var och nöjt mig med det. Men nu är det för sent att göra något ogjort.

Allt pekar mot att myten kring karaktärernas namn i det tecknade barnprogrammet Captain Pugwash inte var något annat än en myt. Dikt och förbannad lögn med andra ord. Barnprogrammet existerade visserligen och sändes under många år. Det råder inget tvivel om den saken. Men karaktärerna Master Bates, Ben Dover, Seaman Staines, och Roger the Cabin Boy existerade aldrig. Tråkigt nog.

Och ordet Pugwash har tydligen ingenting med avsugningar att göra. Som sagt, jag borde inte ha rotat i det.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Captain Pugwash.

Lost in music

Lite oväntat tog den här donnan gitarren ifrån mig. Jag brukar ju kunna trixa och fixa en hel del. Sitta och plocka lite på strängarna och byta ut ett namn här eller där. Ändra texten på rätt ställen. Lite ögonkontakt och djupa bastoner, dårå. Det ena leder till det andra och innan man vet ordet av så är man ”hemma”.

Men nu var rollerna ombytta och hon sjöng så det riktigt knullade i öronen (metafor). Herregud, vilken pipa! Hon visste vad hon pysslade med, om man säger. Dessutom ledde det ena till det andra. Jag kunde inte ha gjort det bättre själv.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en ung Dolly Parton med gitarr.

Halsduk

En isande vind
rör löven på marken
och kyler din kind,
när döden går genom parken.

Tänk djupfryst kyckling!

Kappa men trekvartsärm har blivit poppis igen och det kanju vara snyggt. Ärtigt, stilfullt och allt det där. MEN man måste komplettera med långa handskar så här på vintern. Tänk på det tjejer. Inte bara för er egen komforts skull, det handlar även om att visa hänsyn mot era medmänniskor. Det är inte så fräscht att se era blåfrusna stackars armar. Och ni är verkligen inte gulliga när nu står och huttrar. Verkligen inte.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde ett vinterlandskap med snö och så.

Lågtryck

Det ligger som ett lock på jobbet idag. Lite kymig stämning, skulle man kunna säga. Det är givetvis det här med Petter och hans sorg. Det här med hans yngre bror Stefan och minnet av hans död. Det här med sjukskrivningen. Vi har försökt ringa, utan att få svar.

Givetvis känner vi alla med honom (Petter) och så. Men i ärlighetens namn tycket jag nog att han kunde ansökt om en helt vanlig ledighet istället för att sjukskriva sig. Det är en försäkring i arbetslivet som vi alla betalar till genom lönen och detta ska inte missbrukas.

Men hur som helst: beklagar sorgen. Verkligen.

Saknaden

Mamma sa att det inte var mitt fel att min yngre bror Stefan drunknade. Pappa sa också att det inte var mitt fel. Alla sa att det inte var mitt fel. Men Gud sände ned en av sina änglar till mig i natten.

Det var ditt fel, sa ängeln.

Jag vet inte vem jag ska tro på. Det var inte mitt fel. Men ändå var det ju det. Jag ljög om tiden. Det var jag som sa att det hade gått en timme. Ansvaret var mitt.

Jag skulle vilja ringa min yngre bror Stefan, idag på hans födelsedag. Men det går inte. Han är borta. Jag sitter där med luren i handen. Skäms över hur barnsligt mitt tilltag är, och lägger på igen.

Saknaden och tomrummet finns där varje dag, trots att jag bär honom som en ryggsäck genom åren.

Förlåt mig

Håll till godo. Idag öppnar jag dörren till det innersta rummet, där minnena av min yngre bror Stefan finns gömda.

Vi skulle bada, han och jag. Jag bar ansvaret att vi väntade en timme efter lunchen. Dillkött och kokt potatis. Bara mamma kokar dillkött på sommarens varmaste dag.

Stefan tjatade på mig och när timmen nästan, nästan hade gått var jag så trött på honom att jag ljög och sa att nu hade timmen gått. Han kastade av sig kläderna, sprang iväg och hoppade bomben från bryggan. Vilket plask! Ringarna spreds över ytan och försvann. Bubblorna blev allt färre. Det tog för lång tid. Han kom inte upp. Jag skrek efter honom. Men under ytan går det inte att höra vad som sägs där ovan.

Jag dök i. Vattnet sved i ögonen. Jag kunde inte se honom, försökte ropa att han skulle simma uppåt mot solljuset. Men det går inte att skrika under vattnet. Jag skrek igen, ovan ytan. Mamma och pappa kom springande ned till bryggan. Stefan, sa jag. Stefan är borta.

Pappa dök i. Mamma sprang i. Jag stod på bryggan och skakade. Hela världen vibrerade omkring mig.

Det tog för lång tid. Till slut kom det folk och draggade efter Stefan. När de väl fick upp honom var han alldeles vit. Mamma höll mig så att jag inte skulle se. Men det gjorde jag. Han låg helt naken och död på bryggan. Han hade hoppat bomben så badbrallorna åkt av. Jag försökte dyka i för att hämta dem, men blev hållen tillbaka. Det räcker med en drunknad pojke idag, sa de som draggat.

De fattade ingenting. Jag ville inte dö. Jag skulle ju bara hämta hans badbrallor. Han skulle inte behöva ligga där helt naken.

Sorgen

Jag sjukade mig idag och kommer knappast att gå till kontoret imorgon heller. Det är för starka minnen förknippade med dagens datum. Jag stannar hemma med en kasse burkstark eller två och låter känslorna och tårarna komma, som jag alltid gör på Stefans födelsedag.

(P)arton poäng

Mina drömmars ligg? Dolly. För tjugofem år sen, dårå. Alltså hon är fortfarande fräsch och het. Stek-het! Och jag skulle inte tveka en sekund, om man säger. Men om man ändå får drömma så väljer jag Dolly, årgång -82.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Dolly Parton.

Noll (inga) poäng

Mitt sämsta ligg? Anette. Alltså hon som jag träffade på Grand Garbo i Sumpan. Hon hade en pennvässare mellan benen. (Metafor!) Det var nära att jag la av.

Tolv poäng

Mitt bästa ligg? Hon hette Giselle, Michelle eller något liknande. Kanske Rochelle. Det är inte namnet jag minns, om man säger.

Horisontalläge

Det har ju blivit en hel del ”kvinns” genom åren, dårå. Och de brukar ge mig hyfsat höga betyg, om man säger. Det är ju inte så att jag ligger på latsidan direkt, utan jobbar på och försöker att göra mitt bästa i alla lägen. Men min hemlighet är ju det här med att jag läser damtidningar. Där finns det en hel del information att hämta angående hur ”kvinnsen” vill ha det. Allt från den inledande förförelseakten till själva huvudakten (samlaget) och den avslutande mysakten efteråt. När man väl har den kunskapen är det bara att anpassa det hela lite grann efter sina egna förutsättningar. Och sen är det bara att köra.

I början var det lite pinigt att köpa de där glättade magasinen och det smusslades en hel del i pressbyrån. Men nu tar jag bara på mig minen ”det är till frugan”.

Lucköppning

Vem är det som har öppnat alla luckor i båda chokladkalendrarna? Det är inte OK. En lucka om dagen är det som gäller. Jag föreslår att den skyldige genast ersätter de öppnade/uppätna med nya fräscha. ASAP! (d.v.s. snarast)

Språkförbistring

Ett tips i all välmening slog inte helt väl ut under helgens shoppingrunda. Jag försökte påtala för väninnan att tights inte är det bästa klädvalet när man har en bullfitta av hennes kaliber. Det ser verkligen ut som en fralla i trosan. Lite som att hon har med sig matsäck på utflykten och inte har något emot att osten får svettas lite.

Hon blev sur på mig. Lite för sur, jag försökte ju bara hjälpa henne. Men sen visade det sig att hon inte alls var bekant med uttrycket. Inte på något sätt.

– Vadå bullfitta?
– Ja, du vet...
– Vadå?
– Att den är som en bulle...
– Vadå? Vem har sagt till dig att den smular?

Då blev det lite ”för mycket”, så jag skämtade till det om moderkaka till kaffet. *urk* Hon fattade noll och frågade om jag var på tjocken. Vilken jävla fråga! Och jag tar inte skit från någon, speciellt inte från henne. Så då fick hon höra ett och annat om sin vikt.

Ganska misslyckad dag.

Fest i helgen? Tio handfasta tips!

Hörrni! Snart är vintern här. Dags för fest. Ni vet en sån där varm hemmafest som alla bara älskar. Man har ju haft en del såna och vad som går hem, om man säger.

1. Svida upp dig. Låt brallan vara tajt på rätt ställen.
2. Planera kvällens musik Börja rockigt och spara myset till sent.
3. Laga till lite god plockmat. ”Buffé brukar vara poppis!" Blanda en bål. Recept: Likör och sprit. Snåla inte på isen!
4. Ring in lite skönt sällskap ”Välkommen!” ”Kul att du kunde komma” ”Det var inte igår”
5. Ät! ”Varsågoda! Hugg in.” ”Jättegott” ”Verkligen”
6. Drick! ”Den visste var den satt” ”Och så en i andra benet”
7. Dansa! Dansa! Dansa!
8. Hitta en skön och sexig partner för kvällen
9. Dansa mer. Tryckare/styrdans rekommenderas. Skäms inte för dina drifter!
10. Gör något skönt och somna tillsammans.
11. Kom ihåg att imorgon är en annan dag.

Om ni hellre vill ha det lite mer säsongbetonat är det bara att kalla kalaset för adventsfest och byta ut punkt 3 mot "Baka några plåtar lussebullar och fyll på med pepparkakor. Värm på en gryta glögg. Snåla inte på russin och mandel!” En given succé, dårå.

Flyttfågelns sång

Jag sjunger om Afrikas land, dit jag flyr om vintern. Där jag lejon sett på savannen. Zebra och gnu. Och geparden i trädet. Där jag suttit i solen och burits vaggande fram på elefantens rygg. I vintras, i vintras.

Att förlora och bli en vinnare

Höjdarn hörde av sig. Ni vet min kompis som haft lite väl mycket otur med kvinnsen. Han som inte fått komma till. Ni vet han, oskulden.

Jag gav honom tre bra tips att använda ute i svängen, dårå. Tre bra tips.

1. Klipp en vettig frisyr.
2. Låt skägget växa ut.
3. Kör hårt!

Det visar sig att mina tips funkade över förväntan. Han har blivit av med den, oskulden/svendomen. Grattis!

Första gången kilade det till lite för tidigt och det blev mer än lovligt kladdigt. Både här och där, om man säger. Men i det fortsatta ”arbetet” har allt funkat som det ska.

Ovan regnbågen

Det är nu ett tag sedan jag lämnade över mina texter till landets största kulturpersonlighet. Han fick en mapp och lovade att han skulle läsa dem när han fick tid över. Jag var tacksam som en liten hundvalp.

Nu har det emellertid gått några veckor och man undrar ju hur det går, men jag vågar inte fråga. Jag förstår ju att det kan ta sin lilla tid. Det är ju en upptagen person det handlar om. Och jag vill ju gärna bli grundligt läst och bedömd därefter.

Egentligen är jag nog mest orolig för att min mapp ska ha halkat bakom någonting, ett skåp till exempel. Det är lätt hänt! Man minns ju Fame-avsnittet där Doris inlämningsuppgift i litteratur kom bort. Det hela utvecklade sig till en parafras på Trollkarlen från Oz och mrs. Sherwood fick ta rollen som den elaka häxan. Allt löste sig visserligen till slut, det var bara en dröm, och Doris blev godkänd. Men det är ju inget man själv vill vara med om.

Klassiker

Mitt ”Projekt bildning” är i full gång. Just nu är det filmklassiker som gäller. Igår kväll såg jag Breakfast club. Vilken rulle! Molly Ringwald är helt fantastisk. Både i sitt skådespel och utseende. Kvinnor av den kalibern finns inte idag, vågar jag hävda.

Preliminär analys

Av de sökningar som hamnar på denna blogg ville 95% egentligen inte hit utan var ute efter sexbloggen apan visar allt. 90% av alla dessa felsökningar kommer från Skåne. Den färdiga analysen borde visa att genomsnittsbesökaren är kåt men missnöjd, samt blekfet och dumdryg.

Felsökning

Vi har ju hållit på ett tag nu med bloggen, så jag tyckte det var dags att utvärdera det hela lite grann och få lite feedback. Kanske t.o.m. ett och annat glatt tillrop.

Grabbarna på IT-avdelningen har fått analysera alla tillgängliga data och resultatet visade sig vara ganska nedslående. Vi får nämligen sjukt mycket s.k. ”trafik” som egentligen skulle till en helt annan sida. Så mycket för glada tillrop och positive input. 95% av besökarna är rena felsökningar som egentligen var ute efter bloggen apan visar allt, en sexblogg som ägnas åt att visa upp bilder på nakna kändisar. Exempelvis den finska bodybuilderskan Marja Lehtonen. Helt sjukt mycket naket och ständigt uppdaterat!


Det är kanske något att kolla in för vaktis?

Hälsa på busschauffören!

Stig på bussen, gör som vanligt. Du behöver inte vara sprudlande glad. Du behöver inte ens le, men se för guds skull till att hälsa på chauffören när du betalar eller visar ”kortet”. God morgon! God middag! God kväll!

När du hälsar på busschauffören befriar du en individ från att enbart vara sin funktion. Du låter busschauffören vara mer än den där anonyme som osynligt vrider ratten, bromsar och öppnar dörrarna. Du låter busschauffören vara människa.

Det är en liten handling av största vikt. Genom att låta en människa vara människa gör du världen en aning bättre.

Att förlora (på det bra sättet)

Min kompis Höjdarn är charmig och så. Ser helt OK ut för sin ålder. Inte nu för att jag är sån, jag menar bara att det inte är något större fel på hans yttre. Allt sitter där det ska. Men han har haft det lite si och så i kontakten med det andra könet, dårå. För att tala klarspråk: han är oskuld. Och han är ju inte direkt purung. I ärlighetens namn ska det väl nämnas att det har varit sjukt mycket otur inblandat.

Hur som helst, sist vi var ute och slirade tillsammans gav jag honom ett och annat tips som borde förbättra hans chanser/möjligheter.

1. Klipp dig lite kortare, du ser ut som en tjej.
2. Låt skägget växa ut.
3. Kör hårt!

Det borde fixa biffen! Om man säger. Det var ett tag sen vi sågs, Höjdarn och jag. Så man undrar ju hur det har gått.

Monarki

Det var ett tag sen jag ”var ute i svängen”, av en och annan anledning. Men nu i helgen gick jag ut på lokal med en vacker donna, som ett smycke på min arm. Döm om hennes förvåning när folk på stan knäföll vid mina fötter, kallade sig undersåtar och ödmjukt bad att få kyssa min hand.

Det hänger givetvis ihop med att jag under några galna sommarveckor i mitten av åttiotalet gavs namnet ”Kungen av Kungsan”. Detta då jag gick klädd i kragstövlar, hermelinbrämad sammetsmantel och guldkrona. De givna accessoarerna var riksäpple och spira.

Trevlig helg?

Vaktis knöt halsduken och lämnade kontoret alldeles nyss. Stämplade ut kl 14:24. Tog helg som han säger. Och det är inget underligt i det. Inget utöver det vanliga. Han brukar alltid gå tidigt på fredagar (mycket att stå i). Det underliga var vad han sa.

”Nä hörru, nu är det jag som går hem och tar mor i fulan. Trevlig helg, gullet.”

Det var så han sa. Jag vill inte tänka för mycket på vem han kallar mor och vad han kallar fulan. Men ändå kommer bilderna i huvudet...

Samma lika

Chefen tog långlunch med representationskortet. Själv tar jag helg. Här och nu.

Bröst man minns

På den där cykelsemestern för en herrans massa år sen fick jag till det med en sjuhelvetes madam. Det var skönt och så, det brukar ju vara det. Och jag tror att vi båda var nöjda med "samspelet", men sen efteråt sa hon något lite konstigt. Jag är ju van vid det mesta och har varit med om en hel del grejer i en hel del situationer, om man säger. Men är det inte lite konstigt att hon sa att hennes byst vägde femtio kilo? Bara så där. Apropå ingenting. Jag hade inte ens frågat. De var visserligen stora, men jag frågade inte. Och tjugofem kilo per tutte? Kan det verkligen ha stämt?

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställd cykelsemester.

Papa was a rodeo

Jag ska inte sticka under stol med att jag har levt ett sjuhelvetes liv och varit med om mer än de flesta. Under ett galet år i Texas red jag tjur på rodeo. Jag var väl aldrig någon stjärna, om sanningen ska fram. Hankade mig fram från stad till stad, ägde egentligen aldrig mer än mina kläder och några dollar i fickan. Men vilket liv det var! Mon dieu, vilken frihet. Och ingen har väl uttryckt det bättre än Chris LeDoux.

They took my saddle in Houston, broke my leg in Santa Fe
I lost me a wife and a girlfriend somewhere along the way
But I’ll be looking for eight
When they pull that gate
And I hope that judge ain’t blind
Amarillo by morning, Amarillo on my mind

Tidsuppfattning

Vad bra den har stått sig sen i julas, tänkte jag imorse när jag passerade granen på torget. Verkligen. Den har verkligen stått sig bra sen i julas.

Ridå. Dags för semester?

Han lyfte tyngder, det rensade tankarna, höll demonerna på avstånd. Han lyfte riktigt tungt, så tungt att han en dag inte orkade längre och tappade skivstången, som krossade bröstkorgen.

Hormoner

Ja, hur var det med Steroid-Boy egentligen? Under alla sina aktiva år hävdade han tvärsäkert att han var fullproppad med preparat och gjorde sitt bästa för att visa det genom att både knapra och injicera i direktsändning. Det blev ett jäkla liv, som en del kanske minns. Men han åkte aldrig dit. Det fanns helt enkelt inga spår i de prov som togs. Och då är det ju som det är.

Men jävlar vad stor han var! Och stark!

Om svar anhålles

I ett mycket formellt mejl av affärskaraktär till landets största kulturpersonlighet lyckades jag plantera något som skulle, av en känslig läsare, kunna tolkas som en bön om snabbt svar. Angående det här med bedömningen av mina texter alltså.

Men som sagt, det var ett till synes formellt mejl som handlade om helt andra saker. Affärer, kontrakt etc.

Döden på nätet

Idag dog Facebook. Jag fick en friend request från farsan. Efter en längre tids tvekan klickade jag på confirm. Och en sekund senare valde jag deactivate account. Det är nu en död sida för mig. Och snart för alla andra.

Man tycker ju att internet är såpass stort att man, åtminstone där, borde kunna slippa sin familj. Nu gäller det bara att de inte får nys om den här bloggen.

Väntans tider

Jag har börjat bita på naglarna igen, i väntan på att han ska höra av sig. Han, landets största kulturpersonlighet. Det här att lämna en mapp med egna texter till honom har gjort mina nätter sömnlösa. Vad ska han tycka? Är jag den där oupptäckta talangen? Min generations Strindberg? Är jag allt det som det litterära Sverige har suktat efter i så många år? Eller är jag ett magplask? Bara han inte använder ordet pekoral ...

Mon dieu! Denna väntan! Den tar kål på mig.

Ulla

När bakfyllan sätter in och gör en sådär känslig och svag brukar jag ta hjälp av de tre ”Ullorna”.

1. Svulla
2. Gulla/Pulla(finger)
3. Knulla

Det kanske inte är helt medicinsk korrekt, om man säger. Men enligt undertecknad fungerar det helt OK och så brukar det kännas bättre. Om inte annat så somnar man skönt.

Tvådagars bakfylla

Jag var ute med tjejerna i helgen. Och det gick vilt till vill jag lova. Vi började med ost och vin innan det var dags för dans på lokal. Som vanligt var det tävlingen dansar bäst som dansar flest som gällde. Alltså, flest danspartners på en kväll vinner. Och kvällens nyckelord blev ”hämningslös”.

Natten var fortfarande ung när stället stängde så det blev stortaxi hem igen, för att bibba vidare, nu med en och annan karl i släptåg. Vinet tog slut för tidigt och kvällen kunde ha gjort detsamma om inte grannen ringt på för att klaga lite på musiken. Istället för att kasta in handduken bjöd vi in honom också. Han och hans whiskysamling.

Det känns fortfarande i huvudet. Man är ju inte tjugotvå längre.

Mayday!

Vad kan man svänga ihop för smarrigt av det här? Vaniljlikör, en slatt gin, glögg och Malibou. Några drinktips?

Bibbarna är dessvärre slut. "Påsarna" kommer dock att återanvändas som (uppblåsbara) strandkuddar. *skratt*

Kvinnors kvalité

Det snackas ju mycket och så om det här med kvinnor, dårå. En del säger att kvinnor inte är mycket att prata med, att de bara är granna att se på. Osv. Ingenting kunde vara mer fel. Det finns en hel del av dem som går att prata/samtala med. Och alla är faktiskt inte granna att se på. De flesta är det. Men inte alla. En del är korta och en del är lite längre. Några har långt hår, en del har en annan sorts frisyr. Som jag ser det finns det lika många olika sorters kvinnor som det finns kvinnor, om man säger. De flesta luktar gott, i mitt tycke.

Men det är ju inte det som är grejen med kvinnan/kvinnor. Om ni förstår.

Könskriget

Det har varit mycket snack om hur det kommer att gå när kriget mellan könen bryter ut, det s.k. könskriget. För mig råder det ingen tvekan om att kvinnorna i slutändan förmodligen kommer att stå som vinnare. Visserligen är de lite fysisk svagare än männen, men i gengäld desto grannare att se på. Dessutom har de rävens list. Och jag tror inte att detta krig kommer att vinnas med råstyrka. Det som kommer att vara avgörande är skönhet och list. Där ligger vi män i lä.

Ska man ge upp redan nu? frågar sig kanske manlig vän av ordning. Nej, givetvis inte. Det gäller att på alla sätt försöka knappa in på kvinnornas försprång. Exempelvis genom att, som man, bry sig lite extra om sitt utseende. Och kanske plugga lite extra. Det kan vara på Komvux eller kvällskurs. Det viktiga är att man börjar redan nu.

M60

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en M60.

Raskriget

I valet av vapen inför det stundande raskriget har jag mer eller mindre bestämt mig för den klassiska automatkarbinen M16. Om det inte är alltför krävande att införskaffa vill jag gärna komplettera med en påmonterad M203 40 millimeters granatkastare för de där speciella striderna.

Det var frestande att välja en kulspruta av modell M60. Vilken eldkraft! Men egentligen är det inte ett realistiskt alternativ med en vikt på över tio kilo. Och det utan ammunition. Som jag ser det kommer raskriget att utkämpas av små mobila förband. Rörlighet kommer att vara A och O.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en M16.

Drömtydning

Jag provade på att fotografera mina drömmar med hjälp av utvecklingsteamet från teknikavdelningen. Jag trodde att det skulle ge en del intressant insikter. Kanske visa lite vem jag är och så vidare. Ni vet, hitta det där som man inte riktigt når fram till i terapi/hypnos. Kanske lösa en och annan ”knut”. Tekniken som befinner sig på prototypstadiet är under utveckling och lämnar en hel del övrigt att önska, rent kvalitetsmässigt.

Men herregud! Är det så här det ser ut där inne?

Raskriget

Ett effektivt vapen i det stundande raskriget är propaganda/indoktrinering. Det verkar på lång sikt och kräver en hel del tålamod. Förhoppningsvis är det värt ansträngningen. Med rätt metod och arbetsinsats kan man nå oanade resultat. Men man måste komma ihåg att det ofta bygger på vanföreställningar och ibland rena lögner. Negrer, till exempel, äter inte sjömän. Inte i verkliga livet. Sjömän däremot kan snaska i sig det mesta. Om det skulle vara så.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde omslaget till boken Oki en Doki bij de Nikkers.

Besök

Det går en ängel runt vårt hus
Utan bok och utan ljus

Han är här för att hämta mor
Igår tog han min bror

I förrgår tog han far
Imorgon är jag ensam kvar

Raskriget

Allt det här snacket om det stundande raskriget gjorde oss lite nervösa, så vi bestämde att det var dags att läsa på lite om olika vapen/stridstekniker. Det visade sig att det inte behöver vara så högteknologiskt, det här att slå ihjäl en fiende. Kul att se vad man kan göra med lite fantasi och en öppen inställning!

I dagsläget är det dock oklart vilken sida jag ska strida på. Vallonsläkt, är det samma som tattare? Eller?

Relationsråd

Hur bör man kyssa en kvinna? Det självklara svaret är: våldsamt. Det råder ingen tvekan om att det är det rätta. Då är det knivigare att svara på varför man bör kyssa en kvinna. Det kan antingen vara för freden eller för segern. Det är två fullgoda alternativ och upp till var och en att avgöra vilket som är det bästa.

Snaska kotte

Jag brukar inte göra sånt här, men det ena ledde till det andra och det var en sjukt het snubbe som verkligen kunde sina grejer. Kysse gött, som Lenita skulle säga.

Egentligen skulle han inte ens fått följa med upp. Men som sagt, han var sjukt het. Och det bara hände, så där som det gör ibland. När det hela var avklarat sa han ”att jag sög kuk som en hel karl”. Det var menat som en komplimang. Men jag vet inte, jag.

Jättekul. Verkligen jättekul.

Jag är på ett tomt kontor på en lördag. Hitlurad av Vaktis. Det är inventering, sa han igår. Har du inte fått information? Alla jobbar hela helgen. Men om vi ligger i blir det klart på lördag eftermiddag. Det har gått ut ett extra pm. Det var så han sa, och så gav han mig det där extra pmet. Jag borde ha fattat misstanke, jag borde ha förstått. Men nu står jag här ensam och funderar på hämnd.

Höst

Det är ju höst nu så jag tänkte köpa en låda rödvin och sätta på ett långkok. Ni vet ett sånt där sjuhelvetes långkok som man bara kan göra på hösten. Jag kommer nog att smita härifrån lite tidigare, det är ju fredag, dårå. Kanske bjuda in någon lämplig donna och se om det kan bli något av det hela, om man säger.

Apropå det här med rödvin. Ibland slår det lite fel, så för säkerhets skull garderar jag med en kasse mörk öl. Och lite portvin. Man vet ju aldrig.

Bonus

Så här på hösten gäller det att hålla sig ovanför ytan. Jag gör det genom att dela ut bonus till mig själv. Till exempel när jag borstar tänderna. Först tandkräm, sen en liten bonusklick. Samma sak med sminket, först det vanliga, sen lite bonus. Det piggar upp. Eller till fikat, först kaffetåren, sen påtåren och efter det en liten bonustår. Because I’m worth it!

Att besegra hösten/vintern

Mitt tips inför de mörka månaderna är, som vanligt, att rulla ihop sig till en boll och sova under köksbordet fram till sommarsolståndet. Och sedan unna sig en ordentlig sovmorgon följd av en tvådagars långfrukost. Går ut gör man inte förrän till valborgsfirandet. Och för allt i världen, glöm inte att ta med portvin/sherry till majbrasan!

Pantomim

Timmar går
Sanden rinner
Dagar blir år
Tiden försvinner
Grånande hår
Döden vinner
Inget består

Vardagsmaskerad

• Klä ut dig till tomte. Gå runt i stugorna, det bjuds på gröt och nubbe. Om du har tur – likör.
• Klä ut dig till fågel. Flyg ut i skogen, trollen bjuder på burkstark.
• Klä ut dig till sailor. Mönstra på ett fartyg. Se var du hamnar!

Nakenbrottning

Robin le Mec var en folkets brottare, gick hem i arbetarklassen, statarlängorna och fattigstugan. Nu känner väl de flesta till att han var född greve och levde ett dubbelliv. Där han ena dagen stod till synes utmärglad i ringen i slitna trikåer och den andra svassade runt iklädd frack på societetsfester. Men hans tredje alter ego är mindre känt: Ollie le Nu. Stilig och välhängd som han var, gjorde han succé i den franska nakenligan.

Ollie le Nu, kom ihåg var ni läste det först!

Jag hälsar mig själv välkommen

Ja, kul att få vara med på bloggen. Tack för förtroendet allihopa. Jag ska göra mitt bästa för att hålla nivån. Kanske höja den, till och med. Förhoppningsvis kommer det nu att skrivas ett och annat inlägg ur en annan synvinkel. Min synvinkel.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Strindberg (författare).

Nya jaktmarker?

Den här praktikanten blev en besvikelse, dårå. Han verkar ju snäll och kompetent och hela den biten. Men man hade ju hoppats på något fräscht av honkön i tajta kläder, om man säger. Som läget ser ut nu, gäller det att vända det hela till sin fördel. Han är ju ung och verkar ”hänga med” i det nya. Förhoppningsvis kan han visa det här med Facebook. Hur man fixar fitta på Facebook, alltså.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde sköna tjejer/kex.

Sommarnattens sång

med en krona av blad
sitter näcken
spelar i bäcken
och lockar till bad

Könsbyte

Det har nu visat sig att praktikanten inte är den vi trodde. Hon heter inte Anne, utan Janne och är av hankön. En kille. Snyggt jobbat av chefen att klara att rasera könsbarriärerna, helt utan intention som vanligt. Vaktis, som hade klätt upp sig lite grann, går omkring och surar för att det är för lite kjoltyg på arbetsplatsen. Det är väl mer eller mindre en rättighet, påstår han.

Chimär

Imorgon smäller det. Symaskinen går varm, färgen är på väg att ta slut och det finns ingen mer papier-maché att uppbringa. Det är dags för den årliga maskeraden. ”Brakskiten” som den kallas i folkmun. Och jag som har sett ett och annat i mina dar vet hur vanskligt det kan vara när allt är ställt på ända. När inget är vad det ser ut att vara, när allt är illusion/karneval. Det kan hjälpa att hålla sig till en liten lista.

Skaffa dräkt/kostym
Läs Nietzsche
Ät något
Klä ut dig
”Grunda”
Ta taxi
Kör hårt
Släpp loss
Klä av dig
Somna

Var dig själv, var någon annan!

Singel igen!

Okej! Nu har jag dumpat honom. Det var inte så snyggt gjort, det erkänner jag. Men vafan, allt går inte att sköta snyggt. Han fick ett SMS. Det får räcka så. Nu lägger jag in honom som Svara inte i mobilen. Jag bara orkar inte konfrontation. Orkar inte med honom. Låssmeden har redan fixat låset. Så enkelt var det. En femhundring, men det var det värt.

Nu tar jag det lugnt i helgen. Det får bli officiellt nästa vecka. Och sen är jag lovligt byte igen. Visserligen har jag redan Facebookat mig som singel, men det är ju inte riktigt samma sak som att vara ute på banan. Snabbt jobbat tycker ni kanske. Kanske. Men det var ju inte så att vi var gifta. Han var ju inte direkt mitt livs kärlek. Ingen stormvind. Snarare en lätt bris som dök upp i ett passande ögonblick. När det så att säga var stiltje på min ocean.

Goodnight ladies, ladies goodnight

Efter en viss självrannsakan tror jag mig ha funnit orsaken till min faiblesse för kvinnor med doft av cigarettrök, vin och parfym. Orsaken till alla sena nätter och allt slarvande. Det hela verkar bottna i barndomen och hur det luktade när mamma nattade mig.

Var det inte svårare än så?

Praktikant

Det verkar vara en hel del oklarheter kring den här praktikantens lön och anställningspapper. Och vem är det som får reda ut allt det där? Det blir ju (som vanligt) jag, det blir ju jag. Det är så det funkar här på kontoret.

Ynf!

Det var ju lite annorlunda förr, i nakentidningarna alltså. Mer text, dårå. Och bättre serier! Man såg ju alltid fram emot att få läsa om James Fjongs senaste ”äventyr i knulldjungeln”. Men de är svåra att få tag i idag. Det verkar inte finnas några samlingsalbum i handeln och det är ju synd. Det här att förlora en del av sin historia, alltså.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde James Fjong och en liten läckerbit.

Praktikant

Nästa vecka kommer hon. Praktikanten Anne, dårå. Det påminner lite om en sexnovell jag läste för länge sen i någon nakentidning. Det var ju så mycket mera text förr om åren i de där publikationerna. Jag minns just denna historia fortfarande, ”Anne – Grön på att knulla”. Och jag tänker på den då och då, senast förra veckan om jag ska vara ärlig.

Alltså, novellen handlade om Anne som ung kvinna i sitt sökande efter någon slags sexuell identitet. Och jag har för mig att den var välskriven, med en hel del tolkningsmöjligheter. Kanske ligger den kvar i någon låda någonstans och väntar på att bli läst igen. Man kan ju hoppas...

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Anne på Grönkulla.

Kontaktnät

Enligt min vän inom branschen Export/Import är nära kontakter med distributörer och leverantörer det avgörande för att kunna erbjuda alkohol, cigaretter och nu även mobiltelefoner till bottenpriser.

Historielektion

Jag är ju såpass gammal att jag kan minnas en tid innan mobiltelefoner och hur samhället såg ut utan dem.

Det är vad jag trodde i alla fall, för nu visar den senaste forskningen att det fanns en slags mobiltelefon redan på medeltiden. De kallades ”fjärrlurar” och var såpass stora att det krävdes en tjänare för att bära dem. Men det var inget egentligt problem eftersom det bara var de riktigt rika som hade råd med dem, t.ex. kung Filip av Frankrike.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en gammal grej.

Något annat

Jag har skaffat mobil. En sprillans ny höjdarlur till bottenpris, ett riktigt bra köp. Ni vet en sån där kanondeal där man bara slänger fram kardan och säger att det är taget, för det finns inget att tveka om. Som vanligt är det min vän från den lite svårdefinierade branschen Export/Import som har tillhandahållit varan. Det enda smolket i bägaren är att bruksanvisningen bara finns på ryska. Men det går nog att lista ut.

Scener ur ett äktenskap

– Kaffe, gubben min?
– Fitta först.
– Du är allt en riktig karl du.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde ett gift par.

Dementi

Det har varit ett jäkla liv/ståhej kring det här att jag skulle ha fingerpullat Pernilla Wahlgren backstage för en herrans massa år sen. En hel del reaktioner har kanske varit lite överdrivna om ni frågar mig. Men för att slippa det rättsliga och så vidare dementerar jag i dagsläget allting och hela historien. Det är liksom inte värt att tjafsa om. Jag är ju inte direkt stolt över det, om man säger. En del grejer gör man ju bara utan att tänka sig för.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde "Nilla".

Teknikens under

Den nya generationens robot kommer snart att se dagens ljus, meddelas det från teknikavdelningen. I dagsläget är det dock bara ”nederdelen” som är funktionsduglig. Benen är flexibla och kan laddas med superstyrka. Fötterna kommer att utrustas med magnet/sugkopp.

Förväntningarna är stora, inte minst då denna robot kommer att förses med au pair-funktion.

Tack för ingenting!

Jag borde kanske inte skriva det här, men jag gör det i alla fall. Efter förra veckans teambuilding kom jag hem halvt förfrusen och ledbruten. Allt jag ville var att duscha varmt, äta lite och sova, sova, sova. Det började bra med en färdigsoppa i myspyjamasen och jag somnade på en gång. Men sen kom min snubbe. Full som ett ägg och sådär kåt som snubbar blir av typ tusen bira. Det värsta var när han sa att han trodde att jag skulle vara full också. Och därmed kåt, enligt hans logik. Jag hade ju varit ute med jobbet, sa han. Fan, vad han höll på! Han får några dar. Innan nästa helg ska han vara dumpad. Jag ångrar så jävla mycket att han fått nyckel.

Honky Tonkin'

På den gamla goda Bare Knuckle-tiden, regerade Hank ”The Honky Tonk Stomp” Thompson, de södra serierna. Han var så gott som obesegrad. Föll egentligen aldrig under hela sin karriär, men fick några köpta domslut emot sig. Det enda som hindrade honom från att bli sin tids störste var hans ovilja att resa. Detta hängde ihop med att han efter sina fighter på lördagarna också spelade fiol i Bluegrass-trion Tune Three med sina yngre bröder, och deras musik gick inte riktigt hem norröver. Herregud, vilken tid! Man skulle ha varit med ...

Praktikant

Som det ser ut nu kommer vi att få ett tillskott till kontoret. En praktikant! Enligt chefen heter hon Anne och ska hjälpa till med ”diverse” som ett led i att skapa sig en självständig arbetsidentitet. Kul. Verkligen.

Inte nu för att verka ”neggo”, men hennes första arbetsuppgift skulle ju kunna vara att röja upp i fikarummet.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde bakterier/kvalster.

Diktarmöte

Dagens möte med landets största kulturpersonlighet gick över förväntan. Jag la in det på lunchen för att lättare kunna undvika chefen och för att för en gångs skull kunna använda representationskontot. Wallenbergare och starköl till lunch, jo man tackar.

Dagens största behållning var dock inte att få förstklassig mat och dryck på jobbets bekostnad, utan att jag vågade ta mod till mig och berätta om mina egna författardrömmar. Jag hade förberett en liten mapp med egna texter som jag bad denna kulturens gigant läsa. Mitt hjärta stod still för ett ögonblick. Men han gick med på det! Kunde inte lovat något, men han kulle kolla på det när det fanns tid.

Tack, sa jag. Tack så mycket.

Jag vill ha något annat

Jag träffade leverantören idag. Ni vet, min vän inom branschen Export/Import. Han som tillhandahåller kvalitetscigaretter till bottenpris. Och burkstark om det skulle vara så.

När jag la in min beställning frågade han om jag var intresserad av ”något annat”. Som vadå? frågade jag. Vill du ha något annat så går det att ordna, var allt han svarade.

Klart att man vill ha något annat. Ett bättre liv, exempelvis.

Allt som jag känner

Jag vet inte om det var så klockrent med Tommy Nilsson och Pernilla Wahlgren i huvudrollerna i Sound of Music. Det borde ha varit Tommy och Tone. Med Allt som jag känner som extranummer.

Oooohhh...
Huh..

Tommy Nilsson:

Allt de du söker kan någon ge dig ett svar,
allt de du önskar finns här om du stannar kvar.

Tone Norum:

Jag vill att du ska känna varje del av mig,
jag ger allt jag har.
Jag känner än hur rädslan att förlora dig,
men om du stannar kvar...

Båda:

Allt som jag känner, och allt jag förstår,
vindarna vänder, drömmen består.
Vi håller varandra när stormarna yr,
finns här intill dej när morgonen gryr.

Tone Norum:

Jag tar dina händer,
önskar att du ska förstå allt som jag känner,
det finns en tid för oss två.

Tommy Nilsson:

Jag vill att du ska känna varje del av mig,
jag ger allt jag har.
Och jag känner ännu rädslan att förlora dig,
men om du stannar kvar...

Båda:

Allt som jag känner och allt jag förstår
Vindarna vänder, drömmen består.
Vi håller varandra när stormarna yr,
finns här intill dej när morgonen gryr.

Tone Norum:

där drömmar blir till verklighet,
där väntar jag på dig.

Båda:

Allt som jag känner och allt jag förstår
Vindarna vänder, drömmen består.
Vi håller varandra när stormarna yr,
finns här intill dej när morgonen gryr.

Allt som jag känner och allt jag förstår
Vindarna vänder, drömmen består.
Vi håller varandra när stormarna yr,
finns här intill dej när morgonen gryr.

Vilken låt! Vilken sånginsats! Vilken personkemi!

À propos Julie Andrews

Alltså, hon var ju sjukt het i Sound of Music. Och om ni frågar mig så har hon fortfarande kvar ”det där”. Kanske inte 100%. Men hon har så det räcker, om ni frågar mig alltså.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Julie Andrews.

How do you solve a problem like Maria?

Hur tänkte de? Pernilla Wahlgren som Maria i Sound of Music? Julie Andrews äger ju den rollen. Hon är Maria. Vi träffades en gång, Julie och jag. Förmodligen var det på en fest. Men detaljerna är inte knivskarpa i dagsläget, dårå. Det var ju ett tag sen och det blev aldrig något på riktigt mellan mig och Julie/Maria. Men jag hade chansen, och sumpade den p.g.a. dålig fokus. Det var ju sista gången. Jag lärde mig en läxa.

Nu är det ju inte så att jag har gjort det med Pernilla Wahlgren heller. Men det känns ju verkligen inte lika angeläget, om man säger. Jag fingerpullade visserligen henne backstage för en herrans massa år sen, om jag minns rätt. Men jag hade ingen lust att ta det längre än så, om ni förstår.

Chapeau claque

”...hopfällbar typ av cylinderhatt av siden…”

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en chapeau claque.

Sen ankomst/frånvaro

Stämningen var på topp igår. Åtminstone om ni frågar vaktis och chefen som hittade varandra, så där ”grabbar emellan”. Pluntan var slut innan paus och det verkade inte finnas någon morgondag när de skulle vidare för några järn och lite raj-raj.

Idag verkar de inte dyka upp.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde galanta damer.

Välkommen blåskatarr

Chefen bommade igen kontoret igår och tog med oss på gemensamma aktiviteter. Teambuilding. Vi skulle svetsa samman arbetslaget. Av någon anledning skulle vi göra det ute i skogen ledda av någon jävla mulle. Eller same. Eller whatever.

Det enda jag vet är att mina skor blev helt förstörda. Det hade varit schysst att berätta i förväg att vi skulle ha en heldag utomhus i den svenska hösten. Så att jag hade kunnat anpassa min klädsel. Eller bara sjukat mig.

Det var ett helvete. Vi skulle rulla stock och gräva rot. Och kasta yxa. Sen var det dags för ”underhållning”. Sound of Music på Göta Lejon, Södermalm. Och eftersom vi ”dragit över” lite fanns det inte riktigt tid att äta innan. Det fick bli ett glas rött och varma baconsnacks i foajén. Classy, very classy. Men det värsta var att det verkligen inte fanns tid att åka hem och byta om innan. När jag sa att jag frös kramade chefen mig. Lite för länge och lite för mycket. Han sa att han kunde värma mig. Tack, men nej tack. Gubbe.

Mitt liv är så jävla misslyckat just nu.

V8

I den där lådan med lite naket som jag tagit med till jobbet hittade jag en bild på min första bil. Den drog ju en hel del soppa men det var det värt. Jävlar, vad det blev åka av i den! Både fram och bak, om man säger. Ja herregud, tänk om bilsäten kunde tala...

Ståfräs vid fel tillfälle

Oj, oj. Jag kollade igenom en låda med lite naket som stod och skräpade på jobbet. Det var mina egna gamla bilder. Jag tänkte att man kunde ju visa dem för chefen. Han borde kunna uppskatta sånt. Det gäller att hålla sig väl med rätt personer, dårå. Och det finns ju en hel del gött i den där lådan, om man säger. Bilderna fick minnena att skölja över mig som en sjutusans störtflod. Och inte bara där, om ni förstår vad jag menar. Alltså inte en s.k. spontanutlösning. Men en riktig praktbånge växte till sig i brallan. Och just då kom Lena på ekonomin in och hade något att säga om ett lysrör som blinkade och behövde bytas. Som situationen såg ut var det ju inte direkt läge att ställa sig upp. Inte pronto, i alla fall. Det fick bli lite senare.

Tallyho! Tallyho!

Min första seglats tog mig till en främmande strand. Det ena ledde till det andra och jag blev kung över en skara vildingar. Men ni vet hur det är. Jag längtade hem.


Det här hände för länge sen, men är inte mindre sant för det.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde "Till vildingarnas land".

Prestationsångest

Samarbetet med den person som jag inte bör kalla för annat än Sveriges största kulturpersonlighet visar sig bli svårare och svårare. Det är inte han som gör det svårt, det är jag som lägger ribban för högt för mig själv. Det har tagit två timmar att formulera det som egentligen skulle ha blivit ett ganska ordinärt mail, men nu har utvecklat sig till en spaning efter något som flytt. Jag vill inte verka liten inför denna språkets gigant. Eller åtminstone inte mindre än nödvändigt.

Herregud! Slappna av. Det är bara ett jobb.

Lenita, I’m in love

Nu har det hänt, jag har träffat den där kvinnan som skulle kunna göra mig till den jag är. Hon har själ/soul, om ni förstår. Och hon var ju inte direkt väntad, utan kom som från klar himmel. Eller kanske som en pärla i musslan. Hon har själ/soul. Jag hade ju slutat hoppas på den rätta, som det lätt blir när man sitter där ensam på kammarn. Men jag hade fel, för nu är hon här och hon har själ/soul. En riktig pärla som bara dök upp sådär, när jag hade slutat hoppas på den rätta. Fattar ni? Hon har själ/soul. En riktig pärla. Med själ/soul. Hon får det att svänga. Mitt liv alltså.

Historielektion

Dessutom finns de mänskliga pyramiderna i Egypten. Men de tillhör en annan kategori. De är ju som bekant byggda av döda faraoner, s.k. mumier, som staplats på varandra.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde pyramider i Egyptens öken.

Den där andra statsmakten

Men alla mänskliga pyramider lyckas ju inte uppnå det mål som de, så att säga, sträcker sig mot. Ett klassiskt försök var ”motorcyklister mot högertrafik” 1967. Men var det ju för sent. Beslutet var taget och klubbat. Som en säl.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en mänsklig pyramid med motorcyklar som bas.

Folkets röst

Mänskliga pyramider har byggts sedan urminnes tider för att väcka uppmärksamhet och skapa debatt. Här är en som byggdes i Stockholm1913 och resulterade i kvinnlig rösträtt åtta år senare. Visst går det att förändra samhället, bara man försöker!

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en mänsklig pyramid (svartvit).

Alla gör på sitt sätt

Jag har fått en hel del reaktioner angående mitt förslag om hur man ska stoppa barnporren. Visst var det ett förslag med glimten i ögat, men det är ju inte själva metoden som vi ska koncentrera oss på. Det är ju målet som är det viktiga. Om alla drar sitt strå till stacken är allt möjligt. Här är några killar som i somras gjorde en mänsklig pyramid för att visa sitt ställningstagande mot barnporr. En liten manifestation för en stor sak. Mer sånt!

Frågelådan

Vi har haft en liten snackis på jobbet ett tag. Det här med sprutluder, vad betyder det egentligen? Ordet alltså. Det ledde till en liten vadslagning, dårå. Och för att få ett objektivt svar vände vi oss till språkrådet. Igår eftermiddag kom svaret.

Den enda beskrivning av ordet jag hittar finns i Susning.nu som är en Wikipedia-liknande ordbok gjord av användarna själva. Jag citerar:

1. Heroinist
sprutluder, grovt nedsättande ord, som kan ges ungefär samma mening som tjackhora - en kvinna som är beroende av narkotika och som prostituerar sig för att få råd med knark. Förstavelsen sprut- har alltså med de sprutor heroinister använder att göra.

2. Person som gillar sperma på sig
Person, ofta kvinna, som gillar att få sperma sprutat på kroppen eller i ansiktet eller munnen.

Med vänliga hälsningar
Rickard Domeij
Språkvårdare

Dessvärre kunde vi inte utse en enhällig vinnare i vadslagningen utifrån detta. Ibland har ju ord mer än en betydelse.

Wittgenstein och Heidegger

På helgkryssen träffade vi två mysiga killar, riktiga charmtroll. De hävdade att de var filosofer. Men det var nog bara som de sa, trots att de ser rätt så tankfulla ut på bilden. Filosofer eller inte, dansa kunde de!

Barndom

Visst var det kul när man var liten! På somrarna brukade jag få vara hos mormor och morfar på landet. Där levde man rövare dagarna i ända Och så vidare. Men höjdpunkten var helt klart kvällarna när man kunde smita iväg till tjärnen och ligga i buskarna. Hade man tur kom det töser från grannskapet och badade/tvättade sig. Och det var värt att vänta på, om man säger. Deras bleka kroppar i sommarnatten och vattnet etsade sig fast ”därinne” för alltid. Hoppas jag.

Tick-tack? Skulle inte tro det!

Det har ju skrivits en hel del om barn/barndom på bloggen den här veckan. Och jag vill bara påpeka att det inte bara är mina inlägg. Och det är inte så att det handlar om min biologiska väckarklocka. Det kan ni glömma. Dessutom är det lite si och så med min snubbe just nu. Vet inte riktigt vad jag ska göra. Han har inte ”det”. Inte längre, kanske inte förut heller egentligen. Vad såg jag hos honom?

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde söta bebisar.

Stoppa barnporren!

Det är ju många med mig som är emot det här med barnporr. Det är inte kul, det är sjukt! Men det finns ju de som gillar det sjuka. Vi måste stoppa dem.

Mitt förslag är ganska enkelt i teorin, men svårare att genomföra rent praktiskt. Svårt, men inte omöjligt. Inte om vi samarbetar.

En faktor som förenklar spridning av barnporr är ju det här med pengar. Det monetära systemet, som det också kallas. Till exempel kan man köpa en bild/film med barnporr. Om det inte fanns pengar skulle det vara mycket svårare. Mitt förslag är att vi alla (samhället) går över till någon slags byteshandel. Då blir det ju mycket svårare att få tag på barnporr. Till exempel skulle ju någon förmodligen ha svårare att byta tjänsten ”Kakla badrum” mot varan ”Barnporr”. Det är inte hela lösningen, men en ordentlig bit på väg. Det kräver visserligen en hel del av oss alla, men det kanske det är värt. Kom ihåg att ingenting är omöjligt, inte om man vill det tillräckligt mycket.

Barn är framtiden, inte porr!

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde glada barn som gjorde reklam för något.

Saknadens sång

Barndomens alla somrar, var tog de vägen?

Deliverance

Det här hände för länge sen, i en av min barndoms somrar. Av någon anledning skulle vi spela en fotbollsmatch mot ett landsortslag. I en håla någonstans. Det var vi, det vanliga gänget, vi som hängde ihop. Det var vi mot småstaden.

Och det skulle bli kul, eller så kul som nu sport kan bli för ett gäng ungar från Huvudstaden. Fotboll var något som vi höll på med för att koppla av lite från det riktiga livet, det som spelade roll. För gänget från småstaden var sporten allt. De förväxlade sporten med livet, och kanske inte så konstigt egentligen. De hade ju inget annat.

Det tog inte många minuter innan vår lagkapten Horace hade fått näsblod. Alla i småstadslaget var ju inte helt hundra. Det var ju en hel del ”kusiner” som inte hade alla hästar i stallet. Uffe och Sture grinade, ville inte vara med. Vi förlorade med många mål. Kristina stod i mål, hon var ju inte så tävlingsinriktad, tyckte att det var kul, men brydde sig inte så mycket om att vinna. Vi fick ett mål i protokollet. Det var Lill-Peter som lyckades få in den på en fin pass från Kjelle.

Vi åkte hem till Huvudstaden som förlorare och blev bjudna på glass av Torgnys pappa uppe på Fjällgatan. Och där såg vi ut över vår stad och tänkte inte så mycket mer på den där matchen. Den betydde trots allt inte så mycket i det långa loppet. Det var först nu helgen som den dök upp ur mitt undermedvetna, steg upp ur minnenas dimmiga kärr. Jag var på besök i småstaden för ett reportage och stötte på en av grabbarna som jag mött på fotbollsplanen för en massa herrans år sen. Han tog upp den där matchen och ville skryta och skravla och hur vi hade förlorat stort. Och jag lät honom göra det, jag bjöd på det. Lät honom ha en pojklagsmatch som sitt livs höjdpunkt. Lät honom ha kvar det. Något att tänka på när han står på bruket, eller upp till vaderna i skit, eller vad man nu gör i sitt lilla, lilla liv i småstaden.

Les femmes

Det har ju hänt att man blivit kallad mansgris och så vidare en hel del gånger. Både på jobbet och privat. På stan brukar det vara unga tjejer med en sjutusans glöd som biter ifrån och säger att jag har en skev kvinnobild. Att jag ser ned på kvinnan etc. Men ingenting kunde vara mera fel. Jag gillar ju kvinnor/tjejer. Jag har ju vid flera tillfällen t.o.m. fått feminister i bingen. Och vi har haft det skönt bägge två, om man säger. Det borde väl säga något om både mig och kvinnan/tjejen. Feminist eller inte, det har aldrig varit någon som behövt anmärka på ”åkturen”.

Det går bra nu

Gårdagens möte genomfördes utan några större missöden. Vi drog upp lite riktlinjer, skissade på olika grepp och dylikt. Jag var riktigt taggad och skärpt. Väl förberedd och påläst, men överraskades ändå. Sveriges största kulturpersonlighet har en hel del strängar på sin lyra. Författare, krönikör, estradör etc. Fler stängar än jag först trodde. Lyran är mer som en harpa.

Han verkar lita på mitt omdöme, se mig som klippan man håller sig i när allt liksom stormar. Det var mig han lite undrande såg på när chefen, mycket nöjd med mötet, föreslog att vi skulle avsluta dagen med ”raketen”. Hjärtligt, men inte så stilrent.

Vi gjorde det inte. Avslutade med "raketen", alltså.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde missiler i varierande storlek.

Idag smäller det

Det har varit en hel del att stå i inför det inledande mötet med den person som jag utan att skämmas kan kalla Sveriges största kulturpersonlighet. Kaffe ska kokas och mazariner införskaffas.

Jag är inte så lite nervös. Chefen insisterar på att få vara med på mötet. Han vill gärna vara närvarande, som han uttrycker det. Och då kan det ju gå lite hur som helst. Hur fel som helst. Och dagsläget är ingenting spikat. Allt ligger löst. Den enda fasta punkt jag har att jobba med är att inga namn får nämnas. Inte i detta skede. Men sen, då jävlar ska det basuneras ut med pukor och trumpet.

Det där inuti (själen)

Det här med sjöjungfrur i huvudet kan nog hänga ihop med den där semesterresan till Danmark med päronen. Bada i Skagen. Långa sandstränder, lättklädda kvinnor som man inte får vila ögonen på. Bara snegla, låtsas se ut över havet och begrunda det sublima. Utan att lura någon.

Och sedan, några dagar senare i Köpenhamn, den förlösande blicken. Den tillåtna blicken. Ni vet, stå och titta på den lille havsfru, se det förbjudna, och känna hur ”något” växer. De där bronsbrösten lockade fram ett bultande tonårsstånd i brallan. Ett sånt där riktigt ståfräs som kan få gylfknapparna att flyga som hagelskott. Och det gick ju inte över. Jag fick bära jackan i händerna framför mig. Herregud! Jag tror att det höll i sig till natten. Vilka drömmar! Morgonen efter gick det att ställa lakanen mot väggen, om man säger. Tur att det var sista natten på hotellet.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde "Den lille havsfru" (skulptur).

Helgens segling

Kommer ni ihåg filmen Splash med hon Darryl Hannah? Jag minns den inte så tydligt. Inte handlingen. Men det finns ju vissa schyssta bildminnen därifrån. Bildminnen som jag plockar fram ibland när verkligheten liksom inte duger, om man säger. Det blev ju en hel del damrelaterade aktiviteter nära vattnet i helgen. Och det var skönt och så, det är ju det. Men lite då och då rotade jag fram de där bildminnena och då blev allt så mycket bättre. Världsklass! För alla inblandade.

Det skulle vara kul att få till det med en riktig sjöjungfru någon gång. Overkligt, säger ni. Kanske, svarar jag då. Overkligt, men inte omöjligt.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Darryl Hannah som sjöjungfru.

Skepp ohoj!

Kalaskillarna ringde. Kompisar från förr. Knut och Alf. Det är dags för säsongens förmodligen sista segeltur. Ut i skärgården, havets våg, ni vet. Lite rajtan-tajtan i viken, och så vidare. Grilla. Kanske bastu. Allt vi behöver nu är några ruffhäxor. Någon som anmäler sig som frivillig?

Finnes: Tre glada gossar och en fräsch båt.
Sökes: Damsällskap för en helg.
Medtages: Oömma kläder och ett glatt humör.

Jag sticker iväg nu och bunkrar lite grann. Ni kan ju anmäla intresse vetja! Först till kvarn gäller.

Ljuset i tunneln

Jag gjorde det bästa av gårdagens något jobbiga situation. Vände allt till min fördel. Tog tjuren vid hornen och googlade fram lite schyssta Anal Bleach-produkter för hemmabruk till chefen och mailade länkarna. Han kom förbi mig imorse med en kopp kaffe i handen och tackade så mycket för hjälpen och poängterade minst två gånger att det här var något som inte behövde komma ut. Ett förtroende, kallade han det.

Jag ser det mer som något att använda i den kommande löneförhandlingen.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Anal Bleach-produkter för hemmabruk.

Visioner

Det var hyfsat jobbigt idag. Chefen är ju tillbaka från semestern och han ville prata med mig i förtroende. Han sa att jag var en sån som har koll, en tjej med känsla, och det var ju smickrande att någon ser mig för de goda egenskaper som jag har. Trodde jag. Men det var något helt annat. Han ville fråga lite kring analblekning. Om de fanns något ”hemma-kit” eller om jag visste någon bra salong. Jag tipsade om nätet. Sök på internet, sa jag. Google. Där borde det finnas svar.

Nu har jag suttit hela dagen och haft dåliga bilder i huvudet. Och de försvinner inte.

En förfrågan

Vem är det som har rökt i förrådsrummet?

Det är någon, så mycket vet jag. Kanske några. Det låg och pyrde i en fimpgömma bland kopieringspapperena. Det kunde ha gått hur som helst om inte jag hade upptäckt det. Det kunde ju ha spridit sig till postit-lapparna och vidare till pennorna. Sen hade hela alltet brunnit.

Skärpning! Nån ordning får det väl ändå vara?!

Kontrastverkan

Har chefen blekt tänderna, eller är han bara väldigt solbränd?

Rättning i leden!

Chefen steg just in på kontoret. Mannen från Rivieran är tillbaka, solbränd och spritplufsig. Han var lite lagom entusiastisk, ni vet sådär påtagligt avslagen som man kan vara efter typ tre månaders solsemester och man bara vill ha tre månader till. Men han gjorde sitt bästa och samlade ihop personalen, sina trupper som han säger, och höll något som skulle likna ett inspirationstal. Ni vet, motivera etc. Han verkar tro att alla har varit borta från kontoret. Undrar vad han tror att vi andra har gjort?

Lina och Lisette

För ett tag sen fick jag ihop det med två systrar. Samtidigt. Vi satt och surrade lite, ni vet. Och innan jag visste ordet av föll de pladask för stora charmen och så satt de där i mitt knä. Jag fick pröjsa taxin hem till deras lya i Jordbro. Det sved i pluskan. Och inte bara där, om man säger. Men det var det värt.

Mina minnens brunn

Efter att ha avslutat grundskolan tog jag bussen ner till hamnen och tog hyra på första, men knappast bästa, skorv som ville ha mig. Det här skedde i en annan tid, men är inte mindre sant för det. Låt mig bara säga att jag har mött monsunen och att havet är mitt universitet. Låt mig bara säga att jag mer än en gång kysst män klädda som kvinnor. Låt mig bara säga att jag har sett allt det där som är världen. Allt elände och all lycka.

Red alert!

Enligt mina listor kommer chefen tillbaka från semestern nästa vecka. Det är kanske dags att styra upp en del här på kontoret innan måndag. Till exempel fikarummet.

Kulturelit på väg

Jag vill inte säga för mycket, får inte avslöja ens en smula, men det här är hett. Som det ser ut nu kommer vi inom kort att inleda ett mycket exklusivt samarbete med landets mest intressanta kulturpersonlighet. Kontakter är knutna, möten är inplanerade och snart kommer surret på stan. Inte nu, inte än. Snart. Jag är, om inte exalterad, så åtminstone upprymd och allt jag kan säga i nuläget är: Huka er i bänkarna!

Göteborg

Jag var på västkusten i helgen. Sveriges framsida, om man säger. Kanonväder, räkor, uteservering och allt det där. Jag ville bara njuta av den sista skälvande sommarkvällen. Men herregud! Vad är det med kvinnorna i den här stan? Är det fullmåne? Eller?

Trubadur

Det är lite jobbigt på kontoret just nu. Vaktis har plockat fram gitarren och sjunger om ”en bättre värld – en värld för dig och mig”. Han har skrivit låten själv och den är kanske inte så illa. Han kan ju sjunga, hyfsat. Men inte just nu! Och definitivt inte om och om och om igen. Pris ske Gud att jag inte har några kundmöten inplanerade idag.

Nu tar jag långlunch. Kanske kommer jag tillbaka i eftermiddag. Kanske inte.

Rivieran

Det kom ett kort från chefen. ”Nice är nice! Seglar snart vidare.”

Alltså, hur lång semester kan man ha?

À propos Monsieur Bill

Jag besökte i min ungdom Monsieur Bills Brasserie på Main Street i Champion, Nebraska. Maten var av yppersta världsklass, men det var inte för den jag kommit, utan för den forne idrottshjälten. Han gick runt i lokalen iklädd en aningen för liten kavaj och berättade animerat om de viktigaste matcherna i sin karriär för de gäster som ville lyssna. Det är förmodligen denna restaurant som legat till grund för Rocky Balboas hak i filmen med samma namn. Monsieur Bill hade dock den egenheten att han endast berättade på franska, vilket hade sin charm.

Charmigt, men för mig helt obegripligt.

Doris och de andra

Jag gick vilse i en dröm, målad av Roger Hansson.

Rapport från en fest

Det gick bra, mycket bra. Polokragen gick hem hos damerna. Ända in i kaklet, om man säger.