Ensam hemma

Man är ”lite gräsänkling”. Optimus Prime har åkt på galej med tjejgänget och blir borta en vecka. Så det är väl bara att göra det bästa av situationen. I förrgår lagade jag tre och ett halvt kilo fläskkarré i ugn. Det blev gott och så.

Dock lite oklart varför jag lagade tre kilo kött. Priset var helt okej och bra. 39 kronor kilot. Men alltså. Nu får jag äta det resten av veckan.

Igår kvävde jag en impuls att köpa tre kycklingar. För att ugnssteka.

Kött i ugn, är det en sk issue för mig? Eller vadå?

Saker i livet

Jag fixar middag. Anstränger mig och gör mig till. Biff och bea. Sallad och gotte. Och Optimus Prime efter maten ba: Det här var jättegott! Fixa disken så dricker vi kaffe i soffan. Och jag ba: Nänä. Den som lagar diskar inte. Sån är regeln. Och hon ba: Vi har ändrat den regeln. Och jag ba: Ok… 

Och ni ba: Tack så mycket för ”kul” läsning. *ironisk applåd*

Asså. Här kommer fortsättningen.

Dan efter står Optimus Prime för matlagningen och det är gott. Kycklingsallad, med diverse och så. Och efter maten ba: Ta hand om disken lite fort så dricker vi kaffe i soffan. Och jag ba: Nänä. Du får diska. Det är ju den nya regeln. Men hon ba: Vi har bytt tillbaka. Det är den gamla regeln som gäller. Har du inte blivit informerad?

Jaja. Det är som det är. Livet är för kort för att tjafsa om disk.

Det är mitt råd/tips till alla young lovers därute på www: Livet är för kort för att tjafsa om disk.

And you may quote me on that!

Återigen

Pengarnas väg till icakortet. Vilken väg tar de egentligen? Är det någon som fysiskt bär mynten från nätet/internet och fram till Borås, eller var nu icas huvudkontor kan ligga.

Hur lång tid kan det ta?! Alltså, verkligen!

Men jag är ju gift! Med en kvinna!

Just for the record: no homo. I fredags handlade jag av en så gullig pojkvasker med snedlugg på H&M. Alltså. Inget hände. Jag köpte ”en tröja” eller motsvarande och pojkvaskern ba: Trevlig helg! Och jag ville ba: Tillsammans med dej då, gullet? Men istället ba: *rodnar*

Och det är inget konstigt med det. Alla har tio procent inom sig. Men här kommer min fråga till alla psykoanalytiker på nätet/internet: Är det en livskris?

PS no homo

Nä, så var det inte

Josef och Maria blev förvisade från Edens lustgård eftersom de väntade barn. Alltså, Jesus.

Men åh…

Ni vet känslan av att ligga fjättrad mot en klippa och få levern uthackad av en örn. Den känslan. Obs! Metafor.

Martha Wainwrighth gör en liten, liten, liten spelning i skivbutik i eftermiddag. Och själv sitter man fast på kontoret. Och ni ba: Men det är klockan fyra i eftermiddag?! Du måste ju kunna smita från jobbet. Det är ju fredag. Eller vadå?

Asså, nej. Jag är verkligen fjättrad, och fastkedjad. Och så.

• Besvikelse? Check!
• Frustration? Check!
• Etcetera? Check!

Krogliv och kärlek

Optimus Prime är ute på galej och jag ligger hemma i soffan med en roman och en ”kasse öl”. Och livet känns skönt.

Men så vill Optimus Prime att jag möter upp henne på stan. Det brukar betyda att hon inte vill åka hem själv. Och att det är dags att åka hem ungefär samtidigt som jag kommer dit. Men nu är klockan inte mer än halv nio, så det känns lite tidigt för sånt. Så varför inte?

Hon ba: Ta på dig nåt fint.

Och det kan man väl göra…

Så kommer man dit. Och hon ba: Sträck på dig! Visa hur lycklig du är med mig. Stråla av livsglädje och kärlek. 

Anledningen? Ett av hennes gamla ex var på samma ställe.

Och man ba: *4real?*

Kärlekens låga och plåga (rim)

Vi köpte en ny hallspegel. Eller, såhär: Optimus Prime hittade en ny hallspegel, betalade och sa åt mig att bära hem den. Och så är det ju i förhållanden och kärleksrelationer och äktenskap. Man har olika roller och intresseområden. Det är, som man sa förr, ”inga konstigheter”.

När vi kom hem höll jag upp den mot väggen för att se hur den passade. Ni vet, flyttade den två centimeter i olika riktningar tills Optimus Prime slutade rynka på näsan. Hon ba: Bra. 

Så lämnade hon mig med spegeln. Och det var inte för att hämta en penna och markera. Hon skulle meddela nätet/internet att hallspegeln snart var på plats.

Så jag ba: Men?! *frågetecken* Och hon ba: Vadå? Och jag ba: Men då kan ju du skruva upp den själv! *rasande*
Jaja. Det hela blåstes upp en smula. Men som stormen river öppet hav, så möts vi här i natt. Två vilsna skepp på väg i kvav, söker morgonen få fatt. Där vi når vårt mål till slut, och jag vilar i din famn, när vinden ebbat ut

Nu sitter spegeln på sin plats och alla är nöjda och glada.

Tingen äger oss

Jamen ni vet nya dattan? Den lilla fina som Optimus Prime kom hem med. Den gick också sönder. Eller, den funkade inte. Alltså, den var helt ny och rätt fin/bra.

Men den funkade inte! Typ det första som hände var felmeddelande. Följt av ”blåskärm”. Och man ba: Jaja. Den är ju ny. Jag försöker igen.

Men den bara vägrade.

Så vi gick tillbaka till affären. Och Optimus Prime ryckte tag i närmsta betjänt och ba: Jag köpte den här dattan häromdan. Den funkar inte. Varför har ni sålt en defekt produkt?

Betjänten försökte att köra lilla-gumman-taktiken och ba: Har du datorvana? Eller är det här din första ”burk”? Det var fel taktik. Optimus Prime ba: Här är en defekt produkt. Här är kvittot. Behöver du mer än så?

Betjänten ba: *rädd*

Och Optimus Prime ba: Kan du lösa det här? Eller är det lika bra att jag pratar med butikschefen direkt?
Så nu har jag en ny datta igen. Som funkar.

Snipp-snapp-snut, så var sagan slut.

Förlåt?

Ni vet när dattan ger upp. Den liksom surrar till och dör. Och man trycker på ”startknappen”. Och dattan surrar till lite. Men den dör liksom innan man hinner trycka på setup. Om och om igen. Sen surrar den inte ens.

Så man säger hej då och så. Och man har väl egentligen det mesta hyfsat nyligen sparat på annat håll. Men man suckar lite hos Optimus Prime i soffan. Och hon ba: Nämen, är den död?

Jaja. Men sen dan efter kommer hon hem med en ny datta. I present och ba: Till dig, hjärtat.

Och man ba: Var det du som hade sönder gamla dattan? Och hon ba: *talande tystnad*

Som det blir

Nu när man bara har tillgång till ordentligt nät och www på kontoret så blir jobbet lite mer ofokuserat. Alltså, verkligen ofokuserat. Jag har inte riktigt kommit igång med nåt vettigt än. Det finns ju så mycket som man måste ”skrolla igenom” och ”klicka på”.

Kollegorna ba: Vad kollar du på?! Och man ba: Det är research för en grej. *rodnar*

Skit och rip

Men vaffan? Dattan dog. Den bara tvärdog. Den surrar inte ens.

Jaha. Vad gör man nu? Tittar ”på teve”? Eller vadå?

Uppdatering: ja, alltså det här är skrivet på en lånedatta och den får man ju inte behålla nån längre tid

Uppdatering 2: okej, nu tas den ifrån mig

Gifta

Åh, herregud! Jag glömde bort vår första bröllopsdag. Alltså, datumet står ju ingraverat i ringen. Men det blev inget firande. Eller så. Jag kom på det en vecka för sent.

Men rätt skönt att Optimus Prime inte heller kom ihåg att det skulle firas.

Jaja. Man får väl hitta på nåt kul/roligt i helgen.

Livet. *livet*

Mitt sommarlov (on the road)

Man stannar längs vägen köper en stor påse bilgodis, blandat plockgodis. Ett halvkilo, eller så. Optimus Prime tittar i påsen och ba: Engelsk konfekt? Och mintolux? Gör du det här för att retas? Och jag ba: Det finns en hel del däri. Sånt som du gillar och så lite till mig.

Optimus Prime kastar ut påsen genom bilfönstret och ba: Gör om. Gör rätt. Och så sekunden efteråt ba: Nä. Vad gjorde jag nu. Stanna bilen! Vänd!

Och jag ba: Det är sjutti här och vi har två bilar bakom oss.

Så det tar ett tag innan jag hittar en lämplig plats att vända. Och under tiden sitter Optimus Prime och ba: Förlåt mig. Vad har jag gjort? Jag gick över gränsen där. Förlåt.

Men man vänder. Man stannar vid vägkanten. Och kliver ur bilen. För att plocka upp. Ett halvkilo godis.

Konstig meningsbyggnad i föregående stycke, va?

Sommarlov och sommarläsning

Det blev bara halva De fattiga i Lodz. Det ligger i ett bokmärke nånstans runt sidan 400 eller så. Och ni ba: Tråkig bok? Eller vadå?

Nänä. Jag glömde kvar den. Oklart var. Så det blev inte mer än så.

Men nu har jag beställt ett till exemplar som inom kort kommer att landa i en brevlåda nära mig.

À propos kvinnor

Optimus Prime läste gårdagens blogginlägg och såg till att jag fick mina fiskar varma och ba: Vem är babushkan som du har horat runt med? Och jag ba: Alltså, det var länge sen. Det var inte ens i den här femårsplanen. Det var i en annan kolchos.

Så Optimus Prime ba: Så du erkänner att det var pravda? Du kommer nog på andra tankar i Gulag.

Och jag ba: Spasiba, är det så man säger?

Förklaring: Katja är ett ryskklingande namn

Jaja. Är det inte det ena så är det det andra.

À propos T9

Det var ju kul! Man skrev ett ord med tummarna och sen blev det ett annat ord på lilla skärmen.

Allra roligast var det att skriva till/om nån som hette Katja. Och ni ba: Vadårå? Varför var det så kul?

Jo, såhär. T9 skrev "jävla" när man försökte skriva hennes namn.

À propos folk

Man åker tunnelbana och man kommer i kontakt med individer och andra, vare sig man vill eller inte. Ni vet, man står och har tankarna nån annanstans. Så kommer ”buset” fram och ba: Är du civilare?

Och jag ba: *frågetecken*

Så ”buset” ba: Du är civilare. Jag kan känna igen en snut på hundra meters avstånd. Du är så jävla avslöjad, snuten.

Sen gick ”buset” av.

Hur jag var klädd? Jeans, sneakers, tischa och en sk munkjacka.

Förtydligande: jag är varken snut, civilare eller polis

Varning på stan!

På förekommen anledning vill vi varna för bananskal på trottoar/gångbana, fallande pianon och dylikt.

Annars är det bara att fortsätta med "det vanliga livet".

Förklaring: det är fredagen den trettonde

Optimus Prime

Min fru är gjord av rent guld, med ögon av diamanter. Hon är tre meter lång och dödar allt i sin väg.

Närå.

Hon är gjord av vanligt kött och gillar klackskor.