Det betecknade och det betecknande

På min barndoms gata bodde Lelle. Han var jämnårig med mig, men hans föräldrar var lite äldre än de andra föräldrarna på gatan. Ni vet, nästan närmare farmor och farfar att döma av deras uppträdande och klädsel. Familjens hund hette Gördis. Lelle var ålagd att varje dag gå ut med henne efter skolan, och gjorde det utan knot. Han skämdes dock för hundens namn och kallade henne istället för Bajskorven. Det är lite oklart varför detta skulle vara mindre pinsamt att ropa till en hund. Men så var det.

Ganska kul med en tax som kallas Bajskorven.