fredag, februari 27

Lönehelg

Nu kör vi!

Ikväll: finvin, finmat, och lite gotte
Imorgon: shop tills jag drop

Tips och tricks

Genväg till ligga: saliv/spott på penis. På riktigt! Man slipper förspelet! Om man säger. Obs! Glöm inte att ta av eller vika undan ”trosan”.

Närå. Jag gillar förspel/mys och hela den biten. Men ibland måste det gå fort och kvick och då kan det här tipset och tricket komma väl till pass. Från noll till hundra på tre sekunder. Dårå.

Elektrosmog (rubrik)

En kvinna besökte kontoret och klagade på elektrosmogen. Och jag ba: Elektrosmog? Och hon ba: Ja. Känner du inte det? Hela rummet är förorenat av elektriska vibrationer. Elström som inte fått utlopp för sin kraft. Och jag ba: Menhursomhelst.

Alltså i övrigt var hon helt normal. Men ”elektrosmog”, herregud. *herregud*

torsdag, februari 26

En kopp kaffe

Det är en prao på fiket. Alltså en riktig prao, inte bara ”en prao”. Men typ sexton, med finnar och flackande blick. Alltså, tonåren... Då ba: Jag är vuxen. Nu ba: Nä, det var jag inte. *insiktsfull*

Anyhoo.

Praon glömde att byta kaffe mellan två expresso, så jag ba: Ojoj, nu blev det allt lite fel. Och han blev tomatröd i ansiktet och skämdes så mycket att han började stamma. Och den riktiga kafébetjänten skulle skoja till det och slog praon sådär i bakhuvudet som killar gör. Men det blev fel och han slog alldeles för hårt så att praons glasögon åkte av. Och eftersom allt blev så fel kunde inte kafébetjänten be om ursäkt. Ni vet, killars ”stolthet” när tjejer är i närheten. *men asså*

Jag fick en ny kaffe och det kändes lite obekvämt så jag skulle säga några uppmuntrande ord till praon om att det ordnar sig och allt blir bättre med åren. Berätta något pinsamt minne från min egen tonårstid. *empatisk*

Men han blev bara besvärad av att en vuxen kvinna talade till honom och kunde inte höja blicken. Alltså han kollade inte ens urringningen, han kollade rakt ned. På golvet.

Sammanfattning: Ja ojojoj. Är det här mitt riktiga liv eller en tevesketch??? *tre frågetecken*

Och en pyramidkuliss

Man viker en kamel/dromedar

À propos den lille storvisiren

I Sverige är inte Iznogoud ”allmängods” på samma sätt som Tintin eller Asterix. Men annat är det ”på kontinenten”!

Jag blev påmind om Iznogoud häromsistens i Frankrike när en franskman skulle göra sig lustig över en kort kollega med skägg. Franskmannen ba: He is no good. Jag trodde att han varnade mig för en ”skojare” och ba: Oh, dear. Och franskmannen ba: Nonono, he is no good. Och jag ba: Yes yes, no good. Och franskmannen ba: No, he looks like Iznogoud. Och jag ba: Iznogoud le petit grand vizir?

Och franskmannen ba: Mais oui.

onsdag, februari 25

Ordvits

Iznogouds medhjälpare Brah At Hamed spelar kort med kalifen.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Brah At Hamed och kalifen

Mer serieminnen

Iznogoud, den lille storvisiren som alltid var arg och ville bli kalif istället för kalifen. Vem var det som läste de där albumen, egentligen? Jag känner inte till någon. Förutom jag själv, alltså.

Det är ju ingen obskyr independentserie. Den gavs ut i Sverige av Hemmets Journal och manus skrevs av René Goscinny. Ni vet, mer känd för Asterix och Lucky Luke.

Men det verkar som att jag är den ende som minns och orkar bry mig.

Lillgammal? Jajjemen!

Kommer ni ihåg när Kalle Anka var kompositör och tjänade storkovan på sin succé ”Den snyftande sjömannen”? Ja? Och ni ba: Såklart! Det är ju en klassiker/bästis.

När jag var liten försökte jag få mamma att sjunga den men hon förklarade att låten/melodin inte fanns på riktigt. Hon kunde inte ens recitera texten, förutom det som stod i pratbubblorna. Jag bad henne köpa den på skiva. Lönlöst.

För mig var det helt obegripligt att det gick att skriva om en låt/melodi som inte fanns.

Menhursomhelst. Gullig unge jag var, va?

tisdag, februari 24

Jobbigast

Jag busar med Optimus Prime. Hon ringer och ba: Hej, det är jag. Och jag ba: Vem? Och hon ba: *lägger på*

Det var ju bara på skoj!

Jobbigare

Det värsta var ju när man var liten och ringde hem till nån kompis och hans storebrorsa svarade typ: "polisen" eller "kungliga slottet". Och man visste att det bara var storebrorsan och ba: Är Krille hemma? Och storebrorsan ba: Nä, nu har du nog ringt fel, du har kommit till polisen/kungliga slottet. Och man ba: Jag hör ju att det är du. Och han ba: Det här är polisen/kungliga slottet.

Det gick ju inte att läxa upp honom heller eftersom man befann sig i ett kroppsligt underläge. Om man kaxade blev det blåtutte.

Enda sättet att få prata med sin kompis var att låtsas bli lurad och ba: Ojojoj, då har jag ringt fel. Ursäkta, ursäkta. Och storebrorsan ba: Höhöhö, där åkte du på en riktig blåsning.

Jobbigt (barndom)

När man ringde hem till någon kompis och kompisens föräldrar svarade och ville prata lite först. Bara kallprata. Liksom behandla en som om man vore vuxen. Och man svarade ja/nej på frågorna och hoppades på att den vuxne skulle tröttna/sluta.

måndag, februari 23

Poezi

Tjeeeniz alla kidz! För att förbereda er på vuxenlivet har jag skrivit en dikt. Jag kallar den ”lökens längtan”.

jag vill växa
vill knoppas
vill blomma
vill synas
vill ses

lök, du ska bli pytt

À propos surgubbe

Nån gång för tusen år sen blev jag ivägskickad till konsum för att köpa pumpernickel till snittarna. Det skulle komma över ”lite bekanta” och mamma gav mig portmonnän. Jag hade inte en susning om vad pumpernickel var för slags limpa så jag stod där i bröddisken och läste på förpackningarna, när det kom fram en surgubbe och sa åt mig att ”jag fick lov att ta den limpa jag hade känt på”. Det var lite oklart varför, eftersom alla limpor var plastförpackade. Surgubben jobbade inte i butiken, men jag lydde ändå, och kom hem med en Skogaholmslimpa till mammas snittar. Hon suckade och skickade iväg mig till konsum igen.

Och hörni, det här inlägget arkiveras som ”finurligt barndomsminne”.

Uppfostringsanstalt

Förr om åren, när man var kid/barn, var det ganska gott om surgubbar som tog på sig rollen som uppfostrare och skällde ut ungar sådär lite på måfå. Ni vet, typ: Stå inte där och häng! Har du inget bättre för dig? Sitt ner på bussen! Där är papperskorgen!

Alltså, de kunde ju typ dra helt okända kidz/barn i örat om de tyckte att situationen krävde det.

Finns de fortfarande, surgubbarna?

lördag, februari 21

Åka 'tub'


När vi ändå håller på... kidzen är fulla. De lyssnar på 'techno' i sina mobiler och ba: *röjer*

En gubbe säger till dem att lugna sig, men kidzen har svar på tal. Alltså ärligt, en kid citerar Ferris Bueller och ba: life moves pretty fast etc etc... Gubben ba: va?

Obs! For real.

Kidzen - Gubben 1 - 0

fredag, februari 20

Lösning II

Eller så kan vi bara ställa upp samtliga rikets ungdomar/kidz på ett långt led ute på Gärdet eller motsvarande, och de som inte står tysta och stilla får ett nackskott.

"menguuuvasköntattslippaallaströrigakidz”

Lösning

Jag tänker mig att alla ungdomar/kidz skulle ha på sig ett slags ”elektriskt hundhalsband” som är uppkopplat till Magdalena Ribbing. Och om hon hör att de inte uppför sig skickar hon först en elchock i varnande syfte och om de inte skärper sig så trycker hon på ”terminate” och så är det inte mer med det.

Och nu kanske ni tycker att det är en stor arbetsbörda för en ensam äldre dam. Men hon kanske kan ta hjälp av, låt oss säga, den kungliga urmakaren. Honom verkar det också vara ordning på.

Mer pack!

Häromsistens satt tre tjejer på en ”fyra” tunnelbanan. Det var hyfsat fullt i vagnen och de tog upp hela ”fyran” genom att ha fötterna på sätet. Och nu är inte jag någon snipig tanta som håller på och yrar om ljusa sommarklänningar och kemtvätt men jag ville sitta så jag sa åt tjejen att ta ner fötterna. Men hon ba: Vad är det magiska ordet? Och jag ba: Vasaru saru? Och hon tar ner fötterna och ba: Ett tack hade inte skadat. *kränkt*

Och det är väl jättebra att unga tjejer vågar "ta plats" i det "offentliga rummet”, men vafan?

torsdag, februari 19

Annan fara


Varning! Lustigkurrar i trafiken.

Jävla pack!

Tonårskillar på tunnelbanan. Ett helt jävla ”gäng” som skriker och ”har sig”.

- Men ååååh jag är så hungrig!
- Vad skulle du göra för en cheeseburgare
- Noll, nada och ingenting men för ett helt meal skulle jag knulla din morsa.

Och det där var väl lite kul på nåt slags obegripligt sätt Men sen blir allt bara jobbigt, högljutt och stökigt. De slår varandra på överarmarna och skriker. Burn! Och de typ ramlar in i mig och jag ba: Men snälla... *trött*

Och de ba: Ojojoj, lilla tanten har inte fått nåt på sistone, men det kanske blir bättre när mensen är över. Och jag ba: Allt jag begär är att ni uppför er någorlunda. Och de ba: Vad ska vi föra upp då? Och jag ba: *går av*

Alltså, vad för det för fel på ungdomar/kidz. Får de ingen uppfostran längre? *uppgiven*

Veck på brallan

Jag blev så sjukt impad igår. Dårå. Han stod helt casual i tunnelbanan och man såg konturen av hans penis genom brallan. Och ni ba: Har vaktis gått och blivit ”sån”? Och jag ba: Nä.

Men innanför brallan hängde penis ner till halva låret och det är dagens sanning. Och ni ba: Meh! Vecket på brallan har du ju snott från Larry David. Och jag ba: Men det är ju sant!

Menhursomhelst. Jag hade tänkt at man skulle kanske fråga om man fick bjuda på en ölfika, eller dylikt. Sätta sig ned tillsammans, kanske ta en bit mat och surra lite. Man vill ju gärna höra THE TRUE STORY OF MR GIGANTICUS. Direkt från källan. Om man säger.

Men sen bytte han ställning och ”penis” visade sig bara vara ett veck på brallan. Och ni ba: Vad var det där för ett värdelöst inlägg? Det var ju västa Simma-lugnt-Larry-rip-offen. Och jag ba: Men jag trodde ju... *trodde*

Jag tänker att det är konst.

Förtydligande: Det är konst. *love it*

onsdag, februari 18

Listan (hela)

Who’s hot and who’s not. Dagens kategori: “guys” with guitars

Mossigt: Bob Dylan (not hot)
Bossigt: Martha Wainwright (smoking hot)

Kvinns man minns

I affären: aj baj pink skit! Och expediten (kvinnlig) ba: mmm... Då lägger jag in ”stöten” och ba: for a kiss.

Och så ”kvitto” på det! Om man säger.

Åka tåg

Men herregud! Alltså! Åka tåg! Dyrt! Och jag ba: Jaså-jaså, ni vill ha flera hundra riksdaler för den här resan, men det ska jag säga er att jag betalar inte ett öre! Det här är SJ. Statens järnvägar. Och staten det är ju jag. Jag och du, alla vi. Det är våra lok, vagnar och konduktörer. Ge mig en biljett. Första klass. Express. Tack.

*får biljett*

Närå. ”Jobbet” betalar. Men ändå: ganska dyrt, va?

tisdag, februari 17

Mr Senior

Knappast bäst i brottningscirkusen. Men definitivt äldst. Han gjorde debut samma dag som skotten föll i Sarajevo och höll sig kvar i branschen ända in på sjuttiotalet.

På ytan verkar det vara en omöjlig prestation. Men efter att ha grävt i arkiven visar det sig att han inte var en, utan två. Eventuellt tre. Far och son, samt eventuellt sonson. The show must go on. Forever and ever. And ever.

Fashion no-no!

När vi ändå håller på. Män i hatt är inte fräscht. De tror det är fräscht, men det är det inte. De tänker: Humphrey Bogart. Jag tänker: Live med Humphrey Bogart-tema. *syrlig*

Utklädd snarare än uppklädd. *sur*

Öppet brev till alla tjejer

Det här med pannband är inte alltid så snyggt. Alltså, jag förstår att det är fashion och hela den biten. Men, tänk er för en extra gång när ni står framför spegeln och väljer dagens outfit. *tipsar*

måndag, februari 16

Det kom ett mail/mejl

Hej Petter på apans lilla blogg.
Jag brukar läsa bloggen några gånger i veckan och gillar det ni skriver.

Jag har tre frågor till dig (Petter):
Optimus Prime verkar mest vara till besvär, är hon din tjej?
Skulle du hellre vilja ha en annan tjej? (jag är singel)
Vad heter kontoret egentligen? Jag skulle vilja jobba med er.

Puss och kram från en trogen läsarinna

Svar: Hej ”trogen läsarinna” och tack för de fina orden.

Ja, Optimus Prime är min tjej/kvinna. Hon kan vara lite besvärlig, men jag vill inte byta ut henne.

Vad "kontoret" heter egentligen kan vi inte avslöja och jag tror inte att det kommer bli aktuellt med nyanställningar på ett tag.

Puss puss
Petter

PS Du kommer också hitta någon att älska. Kanske för resten av livet, kanske för en natt. DS

Rapport

Om man gjorde nåt speciellt på alla hjärtans dag? Närå. Det var väl som vilken dag som helst. Ni vet, man gör sin ”grej”. Om man säger. Hehe. *hehe*

[Bildförslag: obäddad säng]

House *music*

Jag hörde fel när han skröt och skravlade om sin jävla semester: Vi ska till les Alpes. Festa och pumpa puder. Och jag ba: Ditt jävla äckel! Skryter du om att du ska knulla horor? Kan du inte få till det på något annat sätt än att pumpa luder? Och han: Say What?! Pumpa puder! P! Och jag ba: Knarka? Ska ni till alperna för att knarka? Och han ba: Pumpa puder! Off pist! Nysnö! Åka utförsskidor utanför de preparerade backarna! Hör tant illa? Och jag ba: Ja. *skäms*

lördag, februari 14

Ren

Har gjort: köpt blommor och parfym. Optimus Prime ba: Parfym? Clean? Den rosa flaskan? Tycker du att jag luktar illa? Och jag ba: Men... du önskade dig den? Och hon ba: Jag bara fittar mig. Tack gullet, jag älskar dig.

Och ”gullet”, det är jag. *älskad*

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Eloise.

*köper*

Att ordna:

  • blommor
  • "något litet" 
Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde parfymen Clean.

    I choo-choo-choose you

    Optimus Prime vaknar först och petar på mig till jag vaknar. Och jag ba: Godmorgon hjärtat. Och hon ba: Det är alla hjärtans dag. Och jag ba: Jahaja, men det var ju inget speciellt för dig sa du, det var ju bara nåt kommersiellt skit och jag skulle ju inte bry mig om det för vi stod ju över sånt tjafs.

    Men det var tydligen nya bud för hon ba: Gå upp och fixa lite frukost på sängen så myser vi på alla hjärtans dag. Och jag ba: Mmm... Och hon ba: Nu.

    *fixar*

    fredag, februari 13

    Trot eller ej

    Eftertexterna rullade när jag gick ur salongen. Eller, trängde mig ut. "De där människorna" sitter ju gärna kvar. Jag hörde hur de teaterviskade efter mig: Ska han gå nu? Det här är lika stor del av filmen som något annat. Det var nog inte riktigt hans typ av film.

    Och det är ju inte så att det hände något efter eftertexterna. Eller? Det var ju inte Jackie Chan.

    Lite mer galla

    Dessutom sitter "de där människorna" och liksom fnyser. De andas ut genom näsan, när det händer något "intressant" på duken.

    Och de där människorna sitter och kommenterar översättningen. Typ: Oj, där försvann lite av den språkliga poängen. *viskar*

    Vicken story asså!

    Film: Synecdoche, New York. Omdöme: Helt obegriplig, typ. Men ganska underhållande ändå.

    Menhursomhelst. Vad är grejen med att se lite ”svårare filmer” om man är ”intellektuell”? Ni vet "de där människorna" i publiken som tittar snett på en när man snaskar lite plockgodis. För film är ju inte underhållning, det är konst. Herregud! Och måste "de där människorna" skatta lite för högt för att markera att de har förstått referensen? Måste de visa att de har förstått? Ja? Ja, det verkar så.

    Och där satt jag med en storpåse foxkola.

    Fredagen den trettonde

    Chefen sa något putslustigt om att vi skulle ta det lilla lugna och hoppas på att inget hände på otursdagen. Jag tänkte mig inte för och svarade att det kunde knappast bli värre, vi var ju redan här.

    [lång tystnad]

    Han tittade på mig och sa något om att man skulle vara tacksam för fast anställning när det regnade lågkonjunktur och varslen stod som spön i backen. Och jag försökte komma på en replik som kunde rädda mig, men misslyckades. Så jag satt istället tyst och skämdes.

    *bloggar*

    torsdag, februari 12

    À propos postorder

    Favoriten: Hobbex. Kastkniv och nakenkortlek (damer/donnor). Kanske ett par röntgenglasögon?

    *letar i lådorna*

    Ellos, Haléns, Josephssons

    Förr om åren dög ju postorderkatalogerna en bra bit. Ett tränat öga kunde ana en ”buske” eller ett ”geléhallon” därunder. Nu är det "redigerat" och helt slätt. Och trist.

    Nu är det ju inte direkt någon kris på nakenfronten hos mig. Men ni vet hur det blir när man sitter och tänker/funderar. *slumrar*

    À propos Photoshop

    Förutom internet och websurf finns det ju en annan grej som har tagit bort lite av ”glädjen” med att kolla naket, nämligen hela den här grejen med Photoshop och dylikt. Det är ju liksom ”inget kvar”. Bara datta. Om man säger. Inte så att jag vill se värsta finnen på baken/stjärten. Men man vill ju ha en någorlunda riktig kvinna. Eller bild av kvinna. Dårå.

    Kålroten (inuti)

    Förstå mig rätt nu, så är ni gulliga va. Alltså, jag gillar att kolla naket. Verkligen, det är ett ”intresse” jag har. Om man säger.

    Men det har ändrat sig genom åren. Det är mer och mer det som finns i huvudet som jag kollar på. Man kan kanske kalla det minne/fantasi. Och det finns ju en del därinne. En hel del. Dårå.

    Det skulle ju givetvis vara trist om man drattade omkull på någon iskana och bröt något så att man blev något slags paket/kolli och låg i koma resten av tiden/livet. Men man skulle ha rätt mycket tid att gå igenom ”arkiven”. *minns*

    onsdag, februari 11

    Nej!

    När man googlar runt lite sådär på måfå och letar bilder, ”inspiration” och dylikt dyker det upp förvånansvärt mycket i kategorin ”naket med djurhuvud”. Ni vet, ”person” med någon slags mask. Kanske i skog, eller annan slags miljö.

    Jag upplever det som läskigt/obehagligt.

    Obs! Inget skämt.

    Ordlek

    Jag är ingen väl ingen riktig ”hacker”, dårå. Men jag tycker om att sitta och pula med musen. Hehe. *hehe*

    Närå. På allvar. Det är kul att sitta framför dattan med diverse program och dylikt. Och det finns en oändlig mängd information på internet. Men den kan aldrig ersätta en person. *tänkvärt*

    Edward Lear

    There was an Old Man with a beard, who said, “It is just as I feared! –Two Owls and a Hen, four Larks and a Wren, Have all built their nests in my beard!”

    Översättning: Oj, det bor fåglar i skägget!

    Limerick (fräck)

    Det var en donna från Flaten
    som gärna dukade maten
    på tuttar och lår,
    i navel och hår
    sen tänkte jag mig att man kunde göra en slutkläm med rimmet ”faten” (metafor)

    Närå. Det är ett utkast och kräver en hel del arbete innan allt stämmer som det ska. Men det är inte bara "dikt". Om man säger. Jag hade ihop det med en kvinna/dam för X antal år sen som dukade upp buffé/smörgåsbord på sig själv. Det var ost och skinka/kallskuret, men också sallad och "hälsokost". Dårå.

    Om man snaskade? Någe. Hehe. *hehe*

    tisdag, februari 10

    Jag sa "det" inte!

    Ett ord som vi tydligen inte använder oss av i vårt samboförhållandet på försök är ”hora”. Det använder vi oss INTE av. Inte ens som någon av oss slår sig på tummen med hammaren. Inte ens då. *bet ihop*

    *duktig*

    Ordlekar

    Man håller på och fånar sig och retas hela tiden när man ”är ihop” eller sambos på försök? Optimus Prime ba: vilken liten gullig snopp du har... Och jag ba: och dina bröst är så långa och fina. Och hon ba: ...och den är så mjuk och skön.

    Ni vet hur man håller på? Ja? Ja.

    Nu har det gått över styr. Vi måste få ett slut på det här. Hon ba: du är alldeles stel mellan benen. Och jag ba: det är för att jag kände att du har blivit alldeles rinnig ”där nere”.

    *slutar*

    Sillisbrud (fantasi)

    Hon ba: kom hit bjeeebiz, så ska jag göra det skönt för dig. Och jag ba: inte bebisspråk! Och hon ba: you’re the daddy.

    Och helst inga referenser till familjen. Tack.

    måndag, februari 9

    Internetspråket

    Bekännelse (förvirrad): Första gången jag stötte på ”lol” fattade jag noll/nada. Jag trodde på allvar att det var en ordlek. Ni vet, barn med talfel som inte kan säga ”r”. De behöver inte vara dumma i huvudet eller så, men de har problem med att uttala ”r”. *ploblem*

    Menhursomhelst. Jag tänkte att ”lol” var som när ett sånt där talfelsbarn ska säga ”roligt”, men struntar i ”igt” och bara säger ”rol”. Och då blir det ju ”lol”.

    Den teorin dog ganska fort. Typ samma sekund som jag såg ”lol” i en engelsk text. Då fick jag för mig att det var någon variant av en sån där ”gubbe”. Ni vet, ; ). Typ troll/clown. Och så vidare.

    Det här var ett tag sen.

    Obs! Sann historia.

    Menhursomhelst

    Kul nytt ord:

    Anywhoo - A more funky, radical and random way of saying anyways

    Anywho - An extremely annoying misuse of the word "anyhow." Generally used by people who think they're being clever.

    Anyhoo - A corrupt of, or variation in, the pronunciation of anyhow, thus having nearly the same meaning as anyways. Used to return to the main point in conversation, or to move the thread on form a previous topic.

    Ess

    Lördag: Pokerkväll med ”tjejligan”. Gröna hissen och Creme de Menthe för hela slanten. Närå. *triss i bib*

    Resultat: Åttiotre enkronor, fyra femmor och tre tior. Ka-ching! Skattefritt och rakt ner i fickan. *vinnare/vinare*

    Anyhoo. Vi slirade ut i natten för att få till lite dans. Jag slängde upp mina iskalla mynt på bardisken och begärde ”det godaste jag kunde få för min pokervinst”. Jag tror att det blev en sexa skåne. Tror. Det var lite dimmigt. *dubbeltydig*

    Med tanke på hur mina klackar ser ut så fick jag nog till en hel del dans.

    Söndagen blev ett svart hål. Jag gick upp vid femsnåret, kletade på en ansiktsmask och halsade en liter apelsinjos direkt ur paketet innan jag somnade om. *dekadent*

    PS Femsnåret på eftermiddagen/kvällen, alltså. Om det var nån som trodde något annat. DS

    Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en kortlek "med naket".

    lördag, februari 7

    Projekt bildning

    Vaktis lånade ut ”lite filmklassiker”. Sex dvder Benny Hill. Det är bitvis rätt kul, men man blir rätt mätt efter ett avsnitt. Det är inte så att man bara vill sitta och mata.

    Trodde jag. Ända tills jag kollade ”lite på örat”. Det är precis på rätt nivå när man är lite mer än ”salongs”. Man måste liksom "jobba ner" sig till rätt nivå. Jag har just jobbat igenom första skivan. Lite paus, promenad till närlivs för snacks, sen går jag påt igen. *längtar*

    I nuläget ger jag fem tuttar av fem möjliga.

    fredag, februari 6

    Välkommen åter!

    Ja. Jag gjorde det. Jag gick till pizzerian idag igen. Dubbel inbakad. *special*

    ”Den andra pizzakillen” visar tummen med sitt nya plåster och ropar att det sitter kvar.

    Jag tror att det finns en hel del att lära av de här ”killarna” i ämnet kundkontakt.

    Flatlöss stora som jagvetintevad

    En annan läskig grej kan inträffa när man sitter naken i soffan och snaskar pistaschnötter till ölen. Sen när man slänger ett getöga mot de ”nedre regionerna” ser det ut som att det är en hel hjord med värsta monsterbaggarna. Nere på ”ängen”. Om man säger. Men det är bara fnaset från nötterna. Dårå.

    *pustar ut*

    Besvikelse/lättnad såhär lagom till helgen

    Man ba: Ånej, nu är det eksem/utslag på gång ”där nere”. Och man bokar tid på ”mottagningen: Snarast, tack! Jag har mycket att stå i och vill inte låta damerna vänta.

    Sen upptäcker man att det bara var ludd från de nya röda/heta filsingarna. Dårå. *pustar ut*

    Avbokar tid: Falskt alarm! Det gick bort med vatten och tvål. Jag kör som vanligt i helgen. *avbokar*

    Det ordnade sig! Hehe. *hehe*

    torsdag, februari 5

    Livet är en pizzafest

    Såhär i efterhand är det mest roligt. Först ba: Nu ska de få! Jag ska anmäla/näthata! *skakar av ilska*

    Men nu ba: *garvar*

    Asså. ”Vi har hittat det!” Följt av: ”Jag har nytt!”

    Gratis pizzalunch imorgon. Livet har sina goda stunder. *sjunger*

    Man unnar sig en råtta i pizzan

    Jag tuggade och tuggade. Och tuggande. Innan jag diskret spottade ut typ världens segaste skinkbit. Ni vet sådär, när man för upp servetten till munnen. *diskret*

    Då ser jag att det är ett plåster. Ett ihoprullat plåster. Ett fingerplåster. Och jag ba: Eh? *urk* Så jag tränger mig fram till ”pizzakillen” och ba: Menvaeresompågårhär? *arg* Men han ba ropar till ”den andra pizzakillen”: Vi har hittat det! Och ”den andra pizzakillen ropar tillbaka: Jag har nytt! *visar tummen*

    Och jag skakar av äckel/ilska och ba: Menvafan? Och pizzakillen ba: Ingen fara mannen vi bjuder på lunchen.

    Så jag står och väntar på att få slantarna tillbaka. Men pizzakillen ba: Redan betalt. Vi bjuder imorgon!

    Obs! ”Krydda” historien med ”pizzakillarnas” roliga brytning.

    Eurytmi

    Chefen lyssnar på Mozart på hög/stark volym. Det är tydligen ”bra för kropp och själ”. Han ba: Vi borde göra det här tillsammans varje morgon, lyssna på Måttsart. Som friskvård. Allihopa tillsammans!

    *herregud/omg*

    Favorit i repris

    *tourettesfågel*

    onsdag, februari 4

    Knapphålet, skulle det vara

    Hon undrar hur hon ska känna igen mig, och jag tänker klassiskt rätt som ”charmör” men säger fel: Jag har en nejlika i rövhålet när jag möter dig. Och hon är tyst länge, så jag ba: Det borde väl räcka för att känna igen mig?

    Och det borde ju verkligen räcka. Om man säger. *tar av brallan och särar på skinkorna*

    En blivande klassiker i kategorin felsägningar? Ja? Ja.

    Hehe. *hehe*

    Felhörningar

    Man kanske inte är helt ute och cyklar om man att tror att Summer of ’69 inleds med ”I got my first real sexdream”. Jag tänker: pubertet, skolresa, sovsäck.

    Men det här med att "the trucks don’t work". Hur gick det ihop? Man ba: Richard Ashcroft verkar ha lite problem med bilen, eller är det en metafor? *funderar*

    Hon i receptionen is jobbar

    *filar naglarna*
    *målar naglarna*
    *blåser på naglarna*
    *tittar på naglarna*

    Ordlek *leker*

    Kvällsdopp. Utan badbrallor. Dårå. Och nu sitter ni där som fiollådor i nyllet och ba: Vinterbad? Det är ju svinkallt! Och jag ba: Vem har badat? Om man säger. Hehe. *hehe*

    Menhursomhelst. Kommer ni ihåg Kim Anderzon i Göta kanal? Eller vem drog ur proppen? Het? Stek. Het. *het*

    tisdag, februari 3

    Ordbok

    Kul med språk (danska)

    bokhandel – böghandel
    ostbågar – ostrejer (osträkor, dårå)
    Jättekul med språk (danska)
    fin glass – pen is
    Man ba: Vilken fin glass! Och hon ba: Jä, meget pen is. Och man ba: Meget. Hehe. *hehe*

    Den öde stranden

    – Hur stor är evigheten, egentligen?

    – Större än både dig och mig. *visdom*

    Luring

    Döden ba: Jag är här för att hämta dig. Och jag ba: Hinner jag med ett sista inlägg? En liten sista sisting. *rådjursögon*

    Och döden ba: OK.

    *skriver långt inlägg*

    *lååångt*

    Närå. Men ganska läskigt/listigt, va?

    måndag, februari 2

    Maktstrukturer

    Ibland försökte Stefan samma sak med mig. Han ritade ett monster och sa att det skulle äta upp mig och att det var bara han som kunde rädda mig.

    Men det fungerade inte. Jag förklarade att han bara var en liten plutt och inte alls kunde rädda mig. Han sa att han inte alls bara var en liten plutt och då sa jag att han visst var det.

    För att visa hur liten och maktlös han var låtsas jag dö. Jag tog mig för halsen och rosslade, vände bak ögonen och föll ihop på golvet. Låg livlös. Stefan försökte väcka mig till liv, men inget fungerade. När han verkligen var övertygad om att jag dött försökte han släpa mig till räddningen, men han var för svag. Jag hörde hur han pustade när han drog i mina livlösa armar, viskade för sig själv att han skulle rädda mig. Att han skulle dra mig till sjukhuset och doktorn. Till slut hörde jag hur gråten kom till honom.

    Det räckte så, och jag vaknade upp som av ett mirakel. Återuppstånden från de döda.

    Då surade han och jag fick vara extra snäll. Ett tag.

    Hej bloggen!

    Jag tänker inte grina på jobbet. *går på toaletten*

    Hej då!

    Jag räddar dig, Stefan!

    Jag slängde en bunt teckningar som jag gjort med min yngre bror Stefan i en avlägsen, men ändå närvarande barndom. Vi ritade monster tillsammans. Eller, han satt mest och tittade på det jag gjorde och försökte sedan rita av och härma.

    Efter ett tag brukade han tröttna och satt bara och tittade på, bad mig berätta om monstret. Och jag berättade, gjorde långa utläggningar om storlek och utseende. Hittade på var de levde och vad de åt. De åt alltid småpojkar. Och Stefan stelnade till när jag sa det. Varje gång. Han blev rädd på riktigt, och försökte lugna sig själv genom att berätta hur han skulle komma undan. Med ett gevär. Med en helikopter. Han försökte med allt som hans fantasi kunde uppbringa.

    Men jag var obeveklig och sa att det inte gick. Den pojke som monstret hade fått syn på var dödens lammunge, helt chanslös.

    Bekännelse: Jag njöt av att hålla Stefan fången i mina berättelsers garn. När jag såg att tårarna var på väg, kom jag själv in i fantasin och räddade honom i sista sekunden, för det var ju jag som var storebrorsan. Jag njöt av att härska över honom. Jag var draken och riddaren i samma person.

    Men det var bara i fantasin jag kunde rädda honom. I verkligheten, i livet räckte jag inte till. Jag svek.

    Förlåt mig, Stefan. I drömmen räddar jag dig. Dyker i från bryggan och drar upp dig ur vattnet, för det är ju jag som är storebrorsan.

    Sophantering

    Jag gick igenom ”lite gammalt” i helgen. Rotade igenom lådor och röjde. Sorterade och åkte till ”tippen”. Slängde sisådär en kubikmeter av saker jag varken sett eller saknat på femton år.

    • liten kamera (trasig)
    • bärbar ljudanläggning/radio (trasig)
    • fin tablettask (tom)
    • fin tändsticksask (tom)

    söndag, februari 1

    Dagens ”Gaaah!”

    En stillsam flod, broderi av Teresa Oscarsson.
    Fråga: Men är det verkligen värt tjugo papp?
    Svar: Ja.
    Fråga: Är det så bra?
    Svar: Ja, det är så bra.
     Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde ett broderi.