Kontemplation/tänk

Nä hörni, snart är helgen slut. Jag sitter och vakar in de sista skälvande minuterna. När klockan slår tolv ska jag krypa till kojs. Men just nu vill jag bara ta till vara den här sista stunden av första advent. Stanna upp i det här galna racet vi kallar livet. Om man säger. Göra ett litet depåstopp innan det är dags att köra igen (metafor).

För det tuffar liksom på och om man inte stannar till och kollar lite då och då, är det ju risk att man missar hela grejen. Dårå.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Fira med Ferris.

Hej konsument!

Heldag på IKEA. Alltså, verkligen. Hel. Dag.

Lunch, fika, you name it. Strosa runt, mäta, ta beslut etc. Hela baletten. Och så vidare. Nu är allt ihopskruvat. Från början till slut: tolv timmar. Och ni ba: tolv timmar? No way! Och vi ba: Yes way.

Optimus Prime: energy level 'low'

Tips och tricks

En del tycker att det är snyggt/härligt med mustasch. Men i unga år kan det ta lite tid att få fram den, och det är ju inte alltid så kul att gå omkring som värsta fjunisen. Om det går lite segt med "blomningen" kan man ta hjälp uppifrån. Från näsan, dårå. Låt bli att klippa näshåren en vecka eller två tills de döljer överläppen. Med lite pomada ser de ut som en riktig mustasch om man inte tittar så nära och noggrant.

När sedan själva "rabatten" *hehe* har växt ut är det bara att trimma håret i näsborrarna som vanligt.

Voilá! Le moustache est ici.

Moral-fucking-panik!

Vad håller dagens ungdom på med egentligen? Är det så att de skickar mms-bilder på sina kön till varandra för att ”komma igång”?

Men typ: Nu ska vi köra! *fotar snoppen*
Och då: Ooo, en snopp i mobilen! *rinner till*

Är det så det går till? *frågar*

Nobba på nätet

Fritte76: du r jätte fin o även om du ite skrivigt så mkt om dig själ i profil så blev ja nyfiken vill gärna träffa dig. kankse n fika i veckan?
Jag: Varför har du ingen profilbild?
Fritte76: lr n bägare på lämpig lokal?
Jag: Varför har du ingen profilbild?
Fritte76: vill inte du ska välja mig för mitt utsende
Jag: ?
Fritte76: brukar får höra att ja ser bra ut. du förtsår säkert
Jag: Nej.

*hejdåhejdå*

Avskrap på nätet

Det är ju illa nog att hitta en snubbe irl och jag tänkte mig nog att det skulle rulla på lite bättre på nätet. Men att se snubbarnas dåliga bilder (jag på golfsemester, jag på krogen, jag håller i en katt, jag spexar etc etc) på sig själva funkar inte för mig. Jag brukar få höra att jag ser bra ut. Jaså, du grabben, konstigt att du inte gör det på de bilder som du själv fått välja ut. Och språket. *vafan*

Är det så att alla snubbar har skolkat lite för mycket? Man behöver inte vara värsta Stagnelius, men är det för mycket begärt att stava någorlunda rätt? Och det här med grammatik? Subjekt och predikat? Anyone?

Värsta språket. Med betoning på värsta.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde "fem myror".

Tourettesfågel

*hehe*

Skådare

Ibland vet man inte om man ska styvna eller bara fnissa. Man tror inte att det är sant och det är som på film fast bättre för det är ”på riktigt”. Som hon i tunnelbanan som hade sån där mjuk och go stickad kjol och när hon höll på med axelväskan/bagen så åkte kjolen upp och hon visade stringtrosan för hela perrongen och jag ba: hehe, hehe, hehe. Det var inte så att hon var direkt stekhet, men ändå. På perrongen! Så jag kunde inte sluta: hehe. *hehe*

Och när man stod där och bara mös kom en tanta och sa till henne och då drog hon ner kjolen igen och skämdes/låtsades prata i mobilen. Och jag ba för mig själv: Meh! Jävla tanta!

Kommer hem och är snäll

Man vill vara romantisk, fixar lite ”mys” *tänder ljus* och försöker charma till sig sin sambo på försök. Kom socker! Och hon ba: Tjocker? Kallar du mig tjock?!

Optimus Prime goes berzerk.

Au naturel

En hel del s.k. förståsigpåare har ju både en och annan åsikt kring parfymer och andra produkter som doftar och ”luktar gott”. Men alltså, inte nu för att vara den som är den och så vidare. Men det där med eau de cologne är ju helt onödigt. Som att ha jeans under chapsen. Om man säger.

Jag har ju varit med om ett och annat, fått ett och annat kjoltyg på kroken och det här med parfym ger jag inte mycket för. Det ska ju kännas att ”här kommer en karl”. På doften, dårå. Det är ju då det nappar.

Tyst!

Jag luktar/doftar gott/fräscht. Jag duschar regelbundet, och använder ”produkter”; schampo, tvål, deo, parfym etc etc. Jag har rena kläder, både ”under” och ”över”.

Men hon ba: du luktar parfym. *arg*
Och jag ba: tacktack *ironisk*

Ska ni gnälla i morgonrusningen, gnäll på någon annan. Jag är fräsch. Gnäll på de där som varmröker en halv cigg och stoppar tillbaka "den goa fimpen" i paketet. Eller de där som bara står och snorar med öppen mun och oborstade tänder. Ni vet de där som liksom uttrycker ”mobbat barn”. Gnäll på dem. Till exempel.

Och alla ni med allergi/handikapp kan ju ta färdtjänst. Eller permobil.

I valet och kvalet (under pistolhot)

Nu har man sett alla program av Ensam mamma söker och står med facit i handen. Om man säger. Då kan man ju dagdrömma/fundera själv. Om mammorna. Dårå. Vem man själv skulle välja. Och det är ju en kuggfråga eftersom alla tre verkar ”besiktigade” och ”körklara”.

Men om man måste välja någon av dem för att någon okänd gärningsman håller sin pistol mot tinningen på en och hotar och tvingar fram ett svar (fantasi). Då resonerar jag som så: Nina och är ju så liten och kort och Johanna har så burrigt hår. Därför väljer jag Anette. Fast inte för att hon ska få bli gift. *hehe*

Fönster mot TV-världen

Bäst på teve just nu: Så funkar det/How it’s made. Fotbollar, flygplanspropellrar, gitarrförstärkare. *nu rockar vi*

Men det är en besvikelse att Discovery sänder avsnitten med svenskt tal. Förut var det med engelsk röst. Och berättaren/narratorn ba: next. Eller är det ett helt annat program? Eller?

Närå. Måste lyssna på Spotify.

Att göra:

Lyssna på hela itunes-biblioteket i bokstavsordning. Sorterat efter låttitel.

Närå. Men jag blev typ paralyserad när jag fick Spotify. Alltså, på riktigt. Jag ba: ojojoj vad ska jag lyssna på nu? Och klappade händerna av förtjusning när jag loggade in för första gången. Men jag kunde inte förmå mig att börja. Det var liksom för många val. Till sist gjorde jag en spellista:

• Från Djursholm till Danvikstull – Orup
  
• Sweet Child O’ Mine – Guns N’ Roses

Sen dess har jag inte använt mitt konto.

Projekt bildning

Att göra: Måste lyssna på all musik på Spotify. Vi ses om hundra år. Hej då. *hej då*

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde ett stort leksakspiano.

Kulturkrock

Jag sprang ihop med Björn Ranelid. Ni vet, författaren, krönikören och estradören.

Han låtsades inte känna igen mig när jag ställde honom mot väggen, angående de där texterna som han lovat läsa igenom och kommentera. Han ba: naj det där har jag returnerat. *skånska* Men då det är ju jävla konstigt att jag inte har fått dem, försökte jag. Utan resultat. Jaja. Det där får du ta med det kungliga postverket. *skånska*

Och jag ba: men, men ...

Pretentious? Moi?

Att prata med en ”kulturpersonlighet”. Att lyssna på en ”kulturpersonlighet”.

Jag har arbetat och kommer hem efter en arbetsdag. En dag av arbete. Mitt arbete består av tankar. Tankearbete. Jag skäms inte för att påstå att jag tänker stora tankar. Kalla mig pretentiös. Må så vara. Men när jag kommer hem och vill koppla av, vill jag inte kvävas. Jag vill andas. Återhämta mig. Stärka själen. Men jag gör misstaget att sätta mig framför teven och knappa runt bland en massa skräp. Du vet Idol, Robinson und so weiter. Och jag känner att jag kvävs. Förstår du mig?Du hör mina ord, men förstår du innebörden. Jag kvävs. Av dynga. Kvävs.

Jag. Kvävs. Jag förstår dig. Inte.

Vafan?

Henke spelar innehockey. Det känns ju inte direkt stekhett. *besviken*

Alltså, på riktigt: jag började nästan grina. Det får inte vara sant.

Bakfull? Ja.

Tips ock tricks

Genväg till ligga: blommor/rosor. Obs! Fungerar bäst om man har ”halva inne”.

Trädgårdsmästare

Jag odlade lite på balkongen förut. Kryddor/örter och så. Men det har jag slutat med. Det gick liksom inte att få med sig en donna och ”dricka vin” på balkongen utan att hon frågade om: det var min mamma som skötte balkonglådorna. Eller: vadå har du tjej? Så då blev det att slå på defensiven. Nänä det är jag som har planterat och sått. Det är lite mysigt att vattna och pula. Men de ba: säkert!

Man kunde ju tänka sig att donnorna skulle bli lite impade och ba: ta på mig med dina gröna fingrar och få mig att blomstra. Men då hade de redan börjat tänka på min mamma. Eller min tjej. Och då var det lite mer svårjobbat. Om man säger.

Good morning, Bib-lovers

Beskedet som alla väntat på. *trumvirvel* It’s box-time! *fanfar*

Please, don’t walk the walk

Man försöker sätta ned foten och visa att man inte är nån docka när ens sambo på försök kommer hem med en tajt kofta och ett linne. Det här skulle vara fint på dig. Och man ba: Jaha, men inte samtidigt. Hon ba: Jo, prova! Jättefint. Och man ba spelar tuff: Om du vill ha en ”reklamkille” får du väl gå ut och ragga då. Hon ba: *tyst*

Sen står hon där i hallen, nysmikad och ”fab”. Jag kilar ner till Riche nu. Hej då, så länge. Och man ba: Neeeej. Jag ska ha linne och tajt kofta. Det blir jättefint. *förtvivlad*

Och hon ba: Ja. Jag köpte en sjal som du ska ha också.

Tack.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en klippdocka.

Alternativ och indie

Han hade söt profilbild och jag kollade in hans fotoalbum. Han verkade vara en skön snubbe, lite klassens clown. Men ändå gullig etc.

Jag: Fina maskeradbilder!
Han: Vad menar du?

Och när jag kollade lite mer ”kritiskt” insåg jag att han verkligen klädde sig så. Till vardags. Jag försökte bortförklara . Nu har han blockerat mig.

Sidospår

Jag var ett tag inne på att klä ut/upp mig till ”solnedgång”. Men den planen lämnade som bekant aldrig ritbordet sedan jag insett hur många som skulle kunna reagera negativt på kostymen. Ni vet, mardrömmar, dagens slut etc etc.

Och sen tänkte jag använda den kostymen modifierad till ”soluppgång”, men då skulle alla bara börja tänka på refrängen. Och dricka kaffe/java.

Brakis ’08

Nu har den äntligen kommit! Och med "den" menar jag givetvis "inbjudan till den årliga maskeraden som vissa kallar Brakskiten".

Jag började i vanligt ordning att planera årets dräkt så fort nyårsfirandet hade lagt sig. Från början var jag helt på det klara med att klä ut mig till ”tolkning av ett ämne”. Det mest komplexa kostymtema jag vågat mig på hittills. Och det bjöd verkligen på spännande utmaningar. Både visuellt och konceptuellt. Men efter att ha provar den första fullskaliga modellen och funnit att den var svår att dansa i bytte jag till ”Musse Pigg”.

Kom ihåg var ni läste det först.

Försöker, men missar målet

Om ni undrar varför jag inte lyckades slå hål på hennes Sex and the City-bubbla genom att likna mr Big vid Nils, ni vet Blondinbellas kille Storstadspojken, så är det ju för att Aidan är den rätte för Carrie.

Mr Big? Vilken jävla castingsmiss. Han är liksom den där skönhetsfläcken som gör resten av serien så bra. Det finns ju inte en rimlig chans att Carrie skulle falla för någon leftover från dressmanreklamen. Men alltså Aidan ... det är ju honom hon egentligen ska ha. You go, Aidan! Alltså när han kom tillbaka ... oh my god! Hot-hot-hot! Optimus Prime säger: Smoking hot!

Och jag ba tyst för mig själv: Jahaja.

Kvinnofälla

Och det är ju klart att jag handlar och lagar middag. För vi är ju ändå sambos på försök och hon har faktiskt köpt boxen.

... och då blev det så att jag inte kom förbi ica på vägen hem. Så då kan ju du gå och handla istället, och kanske laga något gott att äta framför teven. Dessutom behövs det frukost till imorgon ...

Minuspoäng

Hon skäms för sin sambo på försök: Du vet att det heter Sex and the City, va? And. Och. Sex och staden, alltså. Du vet det, va? Och jag ba: Är det inte Sex in the City? De är ju i staden. Och hon suckar: Nej. Inte.

*går och kollar på boxen för att kunna mästra henne*

*skäms*

Mr Big

Hon kommer hem med Sex in the City-boxen och sätter sig framför teven. Och jag förstår ingenting: Är det filmen? Och hon visar: Nej, det är boxen. Fin va? Och jag förstår ingenting: Men har du inte redan alla avsnitt på dvd? Och hon förklarar: Jo, men de ligger ju inte i en liten skokartong. Ju.

Och jag ba tyst för mig själv: kvinnor?

Hårpuder?

Bäst just nu: torrschampo. Men det låter inte direkt ”hett”. Så, för allt i världen, kalla det inte för torrschampo så att ”någon kille” hör. Han kommer att koppla ihop det med sin farmor eller nåt annat vithårigt russin. Undermedvetet, eller på annat sätt.

Och då är det bara att glömma ”hela grejen”.

Bara topparna

Nu är man nyklippt och fräsch. Dårå. Det har varit lite väl mycket krull på sista tiden. Men jag har dragit mig lite för att gå till ”min vanliga frissa”. Sist jag var där blev det ett jäkla hallå.

Men nu var allt i sin ordning igen. Jag var hennes sista kund för dagen och vi tog en bit mat tillsammans efteråt. Efter en öl fick hon den där blicken. Ni vet, som Laila i Idoljuryn. *du går vidare*

Sen var vi/tåget ”back on track”. Om man säger.

After work

"Ojojoj. Jag är jättefull. Hur blev jag såhär full? För jag är verkligen jätte full. Alltså. Jätte. Full. Hur blev jag det? Jag brukar egentligen inte bli såhär full. Jag ska nog gå hem nu. Visst ska jag det? Visst är jag jättefull? Hur blev jag såhär full? Ursäkta, uräkta, men jag är jättefull. Hur blev jag såhär jättefull?”

Etc etc.

Upptäcktsresande

Konstigaste platsen? Där man har gjort det, dårå? Nu vill man ju svara med klassikern: i stjärten. *hehe*

Närå. Det var väl i en fotoautomat nån gång för en herrens massa år sen. Jag har för mig att hon hette Lisa. Eventuellt Lina eller Line. Och det säger jag er: att det var en pingla med drag i.

Det var lite obekvämt och det gick åt en hel del femkronor, men det var helt klart värt ”besväret”. Om man säger.

À propos Obama

Kommer ni ihåg han Carlton Banks i The Fresh Prince i Bel-Air? Han var ju roligast! Eller hur? Ja?

Och nu tänker ni er att jag ska fortsätta till Steve Urkel, men den karaktären förstod jag mig aldrig på. Han var ju bara jobbig.

Vem äger Amerika (USA)

Först var det den röde mannen (indianen) som bodde där och körde sin grej med wig-wag och mockasiner och hela den grejen. Röksignaler, totempåle etc etc. Sen kom vi, du och jag (den vite mannen) och körde vårt race och köpte/snodde hela klabbet och det var egentligen bara Zeb Macahan som respekterade urbefolkningen (indianerna).

Och skåningen ba: Nä, sätt stopp för invandringen! Indianerna gjorde inte det och nu bor de i reservat. *skånska*

Och vi (den vite mannen) gjorde ett misstag när vi inte lyssnade på skåningen. Det borde vi ha gjort! Lyssnat och skött jordbruket själva istället för att göra det enkelt för oss och köpa in och skeppa över den andre (den svarte mannen) som slav. Ett ödesdigert misstag. För vad vi inte visste var att han (den andre) hade en långsiktig plan. Han knotade på och böjde rygg, led och hade det svårt. Men han höll sig till planen, och nu fyrahundra år senare är det han som är chef och bestämmer.

Störigt

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

Nämen lilla gubben, hur gick det?

Man har ju en hel del ”angenäma minnen” i samband med gran. Dårå.

• Klättra upp i toppen och ba: se mig! *ramla ner*
• Fixa belysningen och ba: sådärja! Nu ska det funka. *elstöt*
• Såga lite och ba: ajajaj! *blod*

Och nu sitter ni där som fågelholkar och fattar ingenting. Men det var ju det som kom efter som var ”det angenäma”. Om man säger.

Ta bort! Gör om! Gör rätt!

Alltså, nu vill jag inte vara hon den där som gnäller på julskyltning och hets. Och allt det där. Jag vill inte vara hon som säger att ”det börjar tidigare och tidigare för varje år”. Men ...

Det står en julgran på torget. Ta bort den! Ställ dit den om en månad. OK?

Dessutom: Hallå det är knas! Det här inlägget publicerades redan igår men togs bort av "någon". Jag kräver en förklaring! *väntar*

Just det ja (dessutom)

Som om det inte vore illa nog att hon går omkring med ryckiga robotrörelser och pratar med robotröst som någon slags blandning mellan Optimus Prime och Terminator. Hon kallar mig (mannen i förhållandet) omväxlande för Tinky-Winky och Laa-Laa.

Å pjataj bjebispjåk.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Teletubbies.

Att skapa ett monster

Hon ville ha ett smeknamn. Nåt i stil med Tutta Bombom, Hjärtat eller Bjebis. Och det känns inte helt okej för mig. Så jag tänkte till ett extra varv och kallar henne numer för Optimus Prime. Jag tänkte att det borde få henne att tappa sugen. Att nöja sig med sitt riktiga namn.

Men hon bara älskar sitt nya namn. Optimus Prime, säger hon med robotröst och går med ryckiga rörelser och dansar robotdansen framför spegeln.

Dessutom har hon blandat ihop Transformers och Terminator och kör hårt på I’ll be back. Samt hot om fysiskt våld.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Optimus Prime, känd från Transformers.

Efterfest i Rimbo (metafor)

Och bussarna börjar gå om först två timmar. *suck*

Kalas

Man vill ju att livet ska vara en fest. Och det skulle ju vara kul och så. Men en ännu hellre en förfest! Alla förhoppningar kvar, allt kan hända. Man är på väg upp, sminkar sig, fixar den perfekta spellistan och dricker bubbel. Men just nu känns det som jag är fast på en hyfsat trött efterfest. Ni vet när snubbarna bara vill prata Neil Young, med andra snubbar. Och de sätter på skiva efter skiva och är så wasted att de sätter sig på golvet och pekar på högtalarna. Och ba: det är så vackert. Ja, de tittar på musiken. Och börjar grina.

Och jag ba: John Denver? Ja tack. Take me home country roads. *leaving, on a jet plane*

Single malt

När man säger nåt i stil med nämen här sitter lilla jag och bara babblar om mig själv, berätta lite om dig istället. Då är det väl ganska uppenbart att man INTE är ute efter en föreläsning om hans personliga whiskyfavoriter? Och även nummer sju på min topp-tio-lista kommer från en liten karg ö utför...

Kul att träffas. Verkligen.

À propos portkod

Tack, tack så mycket. Igår fick vi ett brev med portkoden. 9461, om nån vill komma förbi.

Öppet brev

Till alla er som inte lämnar plats för avstigande passagerare innan ni tränger er in i tunnelbanevagnen: Skärp er! Vi har tröttnat på era buffelfasoner.

Schematisk översikt för ”påstigning”
1. dörrarna öppnas
2. lämna plats för avstigande
3. stig på
4. åk iväg
5. bläddra i er metro/city
6. låtsas att ni kan läsa

Helgens bravader

Jag var ute och svirade lite i helgen. Svirade och slirade. Dårå.

Det var som omöjligt att få något kjoltyg på kroken, så jag provade på det här med bög/homo och följde med en söt snubbe hem. Helt OK, om ni frågar mig. Men det var ju inte lika skönt att mysa efteråt med någon med mustasch, om man säger. Men som sagt: helt OK. Värt ett försök.

Närå. Hon hette Kicki (kvinna). Men jag provade faktiskt på ”det där” en gång för länge sen. Det är inte så mycket att orda om. Och jag skäms inte för det. Gjort är gjort. Jag var ung och nyfiken.

Det får räcka så. Om man säger.

Feedback

Idag fick jag svar från Libresse angående mitt förslag/idé om en utökad sms-tjänst i deras menskalender, där meddelanden även skulle skickas till pojkvänner och andra närstående när ”veckan” närmade sig. Det var inte fullt så översvallande entusiastiskt som jag hade väntat mig.

Hej och tack för ditt mail. Det var en bra idé och den är vidarebefordrad.
Med vänliga hälsningar
Libresse konsumentkontakt

Men förmodligen sitter de där på huvudkontoret och ba: Vilken kanonidé. Den tar vi! *gnider händerna*

À propos medelklassens firande

De andra barnen på gatan firades av sina föräldrar, inte bara på namnsdagar utan även på ”halvårsfödelsedagar”. De fick en liten tårta och några få presenter. Givetvis var jag lite avundsjuk, men redan på den tiden tyckte jag att det var att ta i. Fira halvår? Jag hade ju gått på den där idén om att det inte skulle vara kul om det var julafton varje dag. Tjena. Dessutom fanns det en outtalad familjeregel att se ned på resten av världen, som inte var lika bra som vi.

Menhursomhelst. Jag stod där som lillgammal åskådare till deras firande och ba: what the fuck *bebisspjåk*

Och nu ba: *wtf*

Dagens dag

Namnsdagar firades inte i familjen. Det var inte på något sätt knapert eller snålt hemma. Vi åt tre mål näringsriktig mat om dagen och hade färgteve. Men vi var de enda barnen på gatan som inte fick presenter på namnsdagen. Inte ens ett grattis fick vi. Eller, jo, farmor ringde. Men aldrig av mamma och pappa. Det där med namnsdag var ju bara hitte på och båg.

Vi försökte att föregå med gott exempel och fira mammas och pappas namnsdagar för att visa hur mysigt det var att bli uppvaktad och uppskattad. Kaffe på sängen och hemgjorda grattiskort. Kanske en bukett blommor, om det var säsong. Ni vet, barnprylen. Lillgamla och törstande efter presenter.

Våra ansträngningar var resultatlösa. Samma sak på mors dag och fars dag. För det där var inte riktiga högtidsdagar, bara något falskt påhitt av profithungriga handlare.

Menhursomhelst. Nu i vuxen ålder ser jag alltid till att ignorera mors och fars dag. Aldrig en blomma, aldrig ett telefonsamtal. Nu visar jag dem hur det känns. Och min hämnd ekar genom åren, för jag minns att de tyckte om att bli firade. Trots att det var fel.

Och det här inlägget arkiveras under: självupptagen medelklass.

High on life *reminisce*

Som när man var sexton och var typ ihop med nån snubbe som man typ verkligen älskade, nån snubbe som snodde en bil åt oss två bara för att det inte fanns något att göra. Och för att impa, förstås. Vi bara körde, körde, körde och spräckte högtalarna med Happy Mondays. Eller vad man nu kan ha lyssnat på för tusen år sen.

Förmodligen hade det varit ballt även om vi hade fått låna en bil och köra. Men nu var det ballare än ballt.

Vi fick soppatorsk typ två mil utanför stan och fick knalla hemåt. Till en början var vi fortfarande upprymda, men när adrenalinet hade runnit ur oss började vi tjafsa och skrika åt varandra. Vi slutade träffas, hälsade inte ens på varandra efter den där kvällen. Och det var väl bra egentligen, eftersom han var "dåligt sällskap" och tjackade när vi andra gick pluggade.

Innan den där bilturen trodde jag verkligen att jag älskade honom. Så där man kunde älska en snubbe när man var sexton. Älska med hela hjärtat utan några ”om” eller ”men”. Jag trodde på allvar att det skulle bli han och jag för resten av livet och att vi skulle ha tre skitgulliga barn.

Så blev det inte. *drar en lättnadens suck* Men jävlar vad high on life vi var i den där bilen!

Män som talar med kvinnor

Bara för att man är sambo på försök betyder inte det att man har kärleken på det torra. Man måste faktiskt kämpa och göra sig till om det ska hålla. Skämma bort och gulla etc. Hon vill bli kallad för något speciellt, gulligt smeknamn. Inte bara sitt vanliga namn. Och jag ba: Men, du heter ju det. Ditt vanliga namn.

Sen berättar hon om en kille som hon var så jävla kär i, och han i henne. Och det här var för länge sen så jag behöver inte vara svartsjuk. Och jag ba: ok? Och hon ba: Nä nu blev du sotis! Och jag ba: nä det var ju för länge sen. Och hon ba: sotis! Och jag ba: närå. *men något gnager ändå* Och hon ba: Ååå, du är sotis.

Menhursomhelst. Han kallade henne för Tutta Bombom. Ska jag kalla henne för det nu? Tutta Bombom? Nä, det ska jag inte va? Eller?

Behovsrapport

• Jag har: mensvärk.
• Jag behöver inte: teveprogram som tipsar om hur man kokar pasta/spagetti.
  
• Jag behöver: kärlek och respekt. Och en kille som vet hur man gör när ljuset är släckt.

Över sittar fasoner

Det finns två grejer som är värre än sär skrivningar, så o ändligt mycket värre.

1. De som skrattar åt sär skrivningar
2. De som ond gör sig över sär skrivningar

Klart slut.

Handikapp och lyteskomik

Han gestikulerade så lustigt i andra änden av tunnelbanevagnen. Diskret, liksom. Med små rörelser. Tänk: ”italienare på sparlåga”. Typ.

Sen förstod jag att det var teckenspråk.

Och, hörni, det här inlägget sorterar vi i kategorin: underfundiga vardagsbetraktelser. *skäms*

Humor?

Uppkopplingen har krånglat sen igår eftermiddag och IT-grabbarna lägger upp olika teorier hur det ska åtgärdas. Vaktis kommer förbi med vaskrensaren: jag hörde att det var stopp på internet. Vi drar några drag med den här först och ser om det lossnar. Hehe. Annars hämtar jag kaustiksodan. Men först provar vi med den här. Miljön ni vet ...

Följt av skratt åt sin egen finurlighet.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en sån där vaskrensare som är en sugpropp.

To do

Hörni! Ni missar väl inte Yang Fudongs videoinstallation East of Que Village (Öster om Que-byn), på Bonniers Konsthall? Nä, det är väl klart att ni inte missar nåt sånt bra? Hundar och kineser om varannat. Sju projektioner. Och bara tjugo minuter lång! Helt överkomligt. Visserligen bara svartvitt. Men ändå.

Det är ju inte sådär att man ba: Gaaah! Cravings! Vill haaa! Man är rätt nöjd med att ha sett den. Och sen är det ju bara att knalla hemåt och har man tur är det en skön hösteftermiddag.

Bildtext: Fotot blev lite snett eftersom kameran var gömd i rockärmen. Det är egentligen inte ens särskilt illustrativt, det var sju projektioner på tre väggar. Men jag fick värsta nojan och trodde att copyrightpolisen skulle storma in och haffa mig vilken sekund som helst, så jag knäppte av och rusade mot utgången. Frihet – den luft jag andas.

Innan blodvågen

Sms från libresse menskalender: du är inte riktigt dig själv idag etc etc. Och jag ba: vadå inte mig själv? Skaru ha leg, eller? Jag kan gå med på ”lite ur gängorna” eller ”hormonell”. Till och med ”menshäxa” skulle funka, men kom inte och ta ifrån mig min, vahettere, identitet.

”inte mig själv” *fnyser*

Menhursomhelst. Den riktiga storsäljaren borde ju vara för libresse att skicka ut sina sms till kollegor och eventuella pojkvänner så att de kan komma med choklad och vara lite gulliga. Tassa runt i silkesstrumpor och kanske bjuda på långlunch. Säga att man visst är fin och massera axlarna etc etc.

Ärlighet på nätet

”Jag letar efter en vacker kvinna att ha sex med två till tre gånger i veckan. Är inte intresserad av umgänge eller förhållande.”

Han spelar åtminstone med öppna kort. Och det är ju bättre än de där som ljuger om sig själva: ”varm, lycklig och öppen”. Tjena!

Menhursomhelst. *tack men nej tack*

Kontaktprofil

• Kön: man
• Ålder: 32
• Intressen: Bakning, myspys och scrapbooking.

Alltså, jag gillar män/snubbar och åldern är det inget fel på. Och jag gillar verkligen mackor och nybakt. Verkligen. Dessutom hade han helt ok profilbild.

Men, ”myspys”? *wtf* Och ”scrapbooking”? *omg*

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en man som såg ganska kul ut. Inte hilarious, eller så. Bara ganska kul.

Låssmed (jour)

Jag hyr min lya av en s.k. privatvärd. Ni vet, minimalt underhåll och bara slantar in hyran. Ni vet, ingen fastighetsskötare att ringa om något krånglar. Porten är gammal och gisten. Det är hyfsat dragit i trapphuset, typ minusgrader i entrén på vintern. Men när jag kom hem från jobbet igår var porten utbytt. Hela rasket.

Den nya har kodlås. Vi hyresgäster fick inte koden i förväg. Och gamla portnyckeln passar inte.

Så porten står numer uppställd med en plankbit.

Ålder är en siffra

I princip har jag inget emot att umgås över generationsgränserna. I princip. Men det är inte så att jag direkt kämpar för att klättra över åldersbarriärerna. Det gjorde däremot hon. Hon klättrade i skinnkjol och silkig blus. Klackar och klor. Välmarinerad med solariemörk läderhud. Tänk: Lill-Babs, men inte ”fab”.

Hon fingrade lite på sitt pärlhalsband för att dra ned mina blick mot urringningen. Och jag gick på det. Jag är gammal nog att vara din mamma. Och jag ba: Snarare mormor, va?

Spelar trick

Bushwick Bill drar på sig pumpakostymen och kör sitt race.

This year halloween fell on a weekend
Me and geto boys are trick-or-treating
Robbing little kids for bags

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Disney's sju dvärgar (utan Snövit).

Veckans fågel

Strandskatans latinska namn (Haematopus ostralegus) betyder, i fri översättning, blodfotad ostronplockare. Mycket har sagts om denna fågel, men allra mest träffande är ändå Galax-hundens limerick.

Det var en strandskata ifrån Aspudden
som bad farfar sin bita i kudden
och rätt som det var
så var strandskatan klar
och han somnade lycklig på stubben

Falsk identitet

Den årliga maskeraden närmar sig med stormsteg. Om jag är "nervis"? Någe! Jag har inte blivit bjuden. Inte än. *hoppas*

Menhursomhelst. Först hade jag tänkt att klä ut mig till ”solnedgång”, för det skulle vara mysigt att bara bli, vahettere, beundrad. Förälskade par skulle sitta runt mig, hålla om varandra och mysa. Och se mig. Mig! De ba: guu vicken skön solnedgång. Värsta softa.

Men sen kom jag på att solnedgången är ju slutet på dagen och början på natten. Folk kanske skulle tänka på mardrömmar och spöken/demoner. Och de ba: Nä stick å dra någe gammalt övere. Du har dålia vibbar. Störtdålia vibbar! Så nån solnedgång lär det ju inte bli för min del.

*suckar*

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en kul maskeradkostym.

Festival

Showrockbandet Minkarna öste på för allt vad tygen höll.