Den årliga maskeraden närmar sig med stormsteg. Om jag är "nervis"? Någe! Jag har inte blivit bjuden. Inte än. *hoppas*
Menhursomhelst. Först hade jag tänkt att klä ut mig till ”solnedgång”, för det skulle vara mysigt att bara bli, vahettere, beundrad. Förälskade par skulle sitta runt mig, hålla om varandra och mysa. Och se mig. Mig! De ba: guu vicken skön solnedgång. Värsta softa.
Men sen kom jag på att solnedgången är ju slutet på dagen och början på natten. Folk kanske skulle tänka på mardrömmar och spöken/demoner. Och de ba: Nä stick å dra någe gammalt övere. Du har dålia vibbar. Störtdålia vibbar! Så nån solnedgång lär det ju inte bli för min del.
*suckar*
Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en kul maskeradkostym.
måndag, november 3
Falsk identitet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Men prova soluppgång, dagen randas och det där. Det är också romantique. *gryr*
Soluppgång? Folk ba: nämen är klockan så mycket? Då är det verkligen dags att tänka på refrängen.
Alternativt: Kaffedags! Rise and shine. Etc etc
Mm. Wake up and smell the coffee liksom. Men också: morgonstund har guld i mund. Det är ju bra.
hehe *rädd*
*hehe*
*backar långsamt, långsamt*
varför har människan gula byxor?! har han sett Spongebob alls?
bruna byxor, lite vän, bruuuuna byxor.
fucking retards det finns i den här världen.
in cell: Du var för kvick att döma. Han är inte utklädd till "Spongebob", utan till "känslan av att något är fel".
Skicka en kommentar