À propos medelklassens firande

De andra barnen på gatan firades av sina föräldrar, inte bara på namnsdagar utan även på ”halvårsfödelsedagar”. De fick en liten tårta och några få presenter. Givetvis var jag lite avundsjuk, men redan på den tiden tyckte jag att det var att ta i. Fira halvår? Jag hade ju gått på den där idén om att det inte skulle vara kul om det var julafton varje dag. Tjena. Dessutom fanns det en outtalad familjeregel att se ned på resten av världen, som inte var lika bra som vi.

Menhursomhelst. Jag stod där som lillgammal åskådare till deras firande och ba: what the fuck *bebisspjåk*

Och nu ba: *wtf*