High on life *reminisce*

Som när man var sexton och var typ ihop med nån snubbe som man typ verkligen älskade, nån snubbe som snodde en bil åt oss två bara för att det inte fanns något att göra. Och för att impa, förstås. Vi bara körde, körde, körde och spräckte högtalarna med Happy Mondays. Eller vad man nu kan ha lyssnat på för tusen år sen.

Förmodligen hade det varit ballt även om vi hade fått låna en bil och köra. Men nu var det ballare än ballt.

Vi fick soppatorsk typ två mil utanför stan och fick knalla hemåt. Till en början var vi fortfarande upprymda, men när adrenalinet hade runnit ur oss började vi tjafsa och skrika åt varandra. Vi slutade träffas, hälsade inte ens på varandra efter den där kvällen. Och det var väl bra egentligen, eftersom han var "dåligt sällskap" och tjackade när vi andra gick pluggade.

Innan den där bilturen trodde jag verkligen att jag älskade honom. Så där man kunde älska en snubbe när man var sexton. Älska med hela hjärtat utan några ”om” eller ”men”. Jag trodde på allvar att det skulle bli han och jag för resten av livet och att vi skulle ha tre skitgulliga barn.

Så blev det inte. *drar en lättnadens suck* Men jävlar vad high on life vi var i den där bilen!