Man har ju en hel del ”angenäma minnen” i samband med gran. Dårå.
- Klättra upp i toppen och ba: se mig! *ramla ner*
- Fixa belysningen och ba: sådärja! Nu ska det funka. *elstöt*
- Såga lite och ba: ajajaj! *blod*
*blogga luncha maila*
Man har ju en hel del ”angenäma minnen” i samband med gran. Dårå.
Saker och omständigheter ändras. När vi började blogga använde vi en metafor och kallade det här "en säkerhetsventil" för medarbetarna på kontoret Skogen. Det var alltså bloggen som var ventil. Kontoret var tryckkokaren.
Det var då. Nu är kontoret omstrukturerat. Somliga är kvar. Andra har fått gå. Frivilligt eller ofrivilligt. Vi har skingrats för vinden. Som höstlöv, eller nåt annat. Men bloggen ligger kvar på nätet/internet som ett minnesmärke. Eller så.
Alltså, bloggen är inte längre aktiv.
Och, eftersom frågan har dykt upp: ja, vi har skrivit under pseudonym. Hela bunten.
2 kommentarer:
Vaktis - du är grym på att tolka! Du tolkar det jag inte ens har tänkt, för jag har inte tänkt men så kommer du & tolkar & då faller bitarna på plats.
Däremot fattar jag nada av din granhistoria. Fast pappa är parkförvaltare & tillika granansvarig i Vinslöv men det har ju ingenting med saken att göra fast lite stolt är jag.
Tacktack. *hehe*
Nä, det här med granarna var ju mest som någon slags "stream of conciousness", fast i punktform. Dårå.
Skicka en kommentar