Maktstrukturer

Ibland försökte Stefan samma sak med mig. Han ritade ett monster och sa att det skulle äta upp mig och att det var bara han som kunde rädda mig.

Men det fungerade inte. Jag förklarade att han bara var en liten plutt och inte alls kunde rädda mig. Han sa att han inte alls bara var en liten plutt och då sa jag att han visst var det.

För att visa hur liten och maktlös han var låtsas jag dö. Jag tog mig för halsen och rosslade, vände bak ögonen och föll ihop på golvet. Låg livlös. Stefan försökte väcka mig till liv, men inget fungerade. När han verkligen var övertygad om att jag dött försökte han släpa mig till räddningen, men han var för svag. Jag hörde hur han pustade när han drog i mina livlösa armar, viskade för sig själv att han skulle rädda mig. Att han skulle dra mig till sjukhuset och doktorn. Till slut hörde jag hur gråten kom till honom.

Det räckte så, och jag vaknade upp som av ett mirakel. Återuppstånden från de döda.

Då surade han och jag fick vara extra snäll. Ett tag.