Lönehelg

Olika saker jag hann göra på lunchen (lista):

• Se kjol
• Prova kjol
• Köpa kjol
• Ångra mig
• Lämna tillbaka kjol
• Köpa annan kjol utan att prova

Söker jag glömde att göra på lunchen (lista):

• Köpa strumpbyxor
• Äta

Men hörni, allt går att lösa. Idag smiter jag tidigare. Kalla det ”flex”, eller kalla det "vad ni vill".

A i uppförande

När jag fyllde arton fick jag två presenter av mamma. Det här hände för länge, länge sen, men är inte mindre sant för det.

1. En etikettbok med orden: Nu får du själv stå för hur du uppför dig. Livet kommer förmodligen att bli lättare om du håller dig till grundreglerna.
2. Bruna kuvert och gireringskort till personkontot. Mamma ba: Du kan läsa dig till hur du betalar räkningar med det här. Allt står i broschyren.

Man ba: Tack. *vuxen och livrädd*

À propos mat

Helt ok refräng:

I'm from the ghetto, homey
I was raised on bread and baloney

Nom-nom *nom-nom*

Om man har väntat på löning? Någe va! Idag blir det en god lunch och ikväll blir det en god middag. Man ska unna sig och man ska gotta sig. Livet är för kort för att äta tråkig ost. Rolig ost ska det vara!

Uppdatering: Jag ber om ursäkt för formuleringen: "Rolig ost ska det vara!" Herregud, vem är jag? *sorry*

Nu kör vi!

Jo, vi hade ju en smula problem med tekniken igår. Nu verkar det som att allt har löst sig och blivit helt igen. Och ni ba: Äntligen! Och vi ba: *instämmer*

Vad som hade hänt? Inte en susning. Allt bara vägrade fungera.

Men funka då!

Det verkar vara lite knas på bloggen idag. Alltså, vi har www och hela den biten. Men det går liksom inte att skriva inlägg, bara rubrik. Inte så att vi har något speciellt att skriva om. Bara det vanliga. Ni vet, nonsens och dylikt.

Så det här är ett test från mobilen. *testar*

Det är Ölstastenen på bilden.

Uppdatering: Nu funkar det igen! *utropstecken*

Adieu

Jag hjälpte till med en flytt i helgen och när alla saker var flyttade bjöds det på smörgåstårta. Jag tog fyra bitar. En stor och tre små.

Menhursomhelst. Man kan nog anta att ljudanläggningen var en smula överdimensionerad för den gamla lägenheten och att det har varit lite väl många efterfester där. Och ni ba: Vadårå? Jo, grannarna stod på rad och applåderade när skivor och högtalare bars ut. Närå, inte riktigt. Men jag hörde ett par i trappuppgången som glatt konstaterade att det var ”han med stereon som flyttade”.

Timoteij

Jag vet att det finns en hel del i ”betraktarens öga” och man är ju inte mer än människa. Om man säger.

Man har ju tänkt en hel del på hon i mellon. Ni vet, hon med flöjten. Dårå. Alltså, var det en metafor? Spelade hon på riktigt? Eller vadå? Jag ba: Kom, kom, kom? Och hon ba: Som, som sommaren! Så jag ba: Okidoki.

Hehe. *hehe*

Sund kropp och själ

Kära dagbok, i morse tog jag på mig överdragsbyxor och extra tumvantar eftersom jag promenerade till jobbet. Det är liksom ingen idé att stå på perrongen och sura över en inställd tunnelbana. Det gäller bara att omfamna livet som det är och ”carpe diem”.

Vintern är bra fantastisk bara man klär sig rätt! Man får en sån härlig känsla i kroppen av att röra på sig i den friska och kalla luften. Och visst är det härligt när andedräkten ryker och kinderna blir alldeles rosiga?

Närå. Ba skoja.

Vara utomhus i onödan? Skulle inte tro det va! *köldskador*

La vida loca

Jag hade varit och handlat en trea gräddfil till helgens tacomys. Ni vet, man glömmer sig och det man inte har i hövve får man ha i bena.

Vid övergångsstället i backen höll jag på att bli överkörd. Alltså på riktigt. Det var inte så att bilisten gasade på och körde rally eller så. Han höll jämn, hyfsat låg fart och våra blickar möttes innan jag tog steget ut i gatan. Men han stannade verkligen inte. Jag ska inte ta fram min inre drama queen och säga att det var risk för mitt liv eller så. Men jag fick kasta mig åt sidan för att inte bli nedmejad.

Det brann till i mig och jag sulade gräddfilen mot bilen. Så där som när Crocodile Dundee kastade en konservburk mot väskryckaren. Vardagshjälte etc etc. Tetran höll. Man hade ju hoppats på att det skulle bli en explosion av klet, men livet är som bekant fyllt till bredden av besvikelser.

Han tvärnitade och hoppade ur bilen och skrek på mig: Vad i helvete håller du på med?! Och jag skrek på honom. Typ: Behöver du glasögon eller körkort?! Det är ett övergångsställe här! Och han ba: Du fattar väl att jag inte kan bromsa i det här väglaget?!

*ridå*

Publiken applåderar.

Da capo: Du fattar väl att jag inte kan bromsa i det här väglaget?!

Jo, slutet gott och allting gott. Gräddfilen gick att använda/äta.

Benämning

Hon bodde i västerort och hade fönsterbrädorna fulla av krukväxter och blommor. Men jag kan för mitt liv inte dra mig till minnes vad hon hette. Egentligen kan ju det kvitta lika. Namn är bara en sorts ord. Det är genom sina handlingar som personen/karaktären definieras. Dårå.

Och hon utförde en hel del handlingar. Om man säger.

Kontrollbehov

Jag tänker gärna tillbaka på min uppväxt. Det är helt normalt för män i min ålder. Idag delar jag med mig av saker jag var rädd för som barn. Lista:

• fotvårtor, eftersom de kunde sprida sig
• handikapp/cepe, eftersom det kanske kunde smitta 
• eld, eftersom den kunde sprida sig

Jag var dessutom rädd för hundar eftersom de kunde slita sig ur kopplet. Såhär i efterhand ser jag ett mönster.

Läsekretsen

Det finns ett gäng från Japan som inte kan få nog av vår lilla blogg. De verkar ha förälskat sig i det här gamla inlägget. Och det kan man ju förstå; den svenska sommaren är härlig. Men det har uppstått någon form av kulturkrock och ibland känns det lite väl mycket som ”att säga goddag till en yxa”. Inte bara på grund av språkförbistringen.

Men ibland glimmar det till. Som i morse.

Vi samlat våra unga män som söker en mogen kvinna med klagomål.

Man ba: Jaja, ni gör som ni vill. Lycka till!

Traderapepp!

Häromdan la jag högsta budet på en grej som jag verkligen ville ha på Tradera. Det var hyfsat påfrestande för själen. Ni vet, det är två minuter kvar av auktionen och man sitter kallsvettig och maniskt trycker F5 tills det är bekräftat att man har "vunnit".

Alltså, jag dansade runt i lyan rusig av triumfen. Tänk Tom Cruise i den gamla godingen Föräldrafritt. Och Optimus Prime ba: Va?

Jag blev så upphetsad att jag drabbades av något slags emotionellt överslag och somnade i soffan fem minuter senare. Klockan var typ sju på kvällen. Efter tjugo minuter eller så vaknade jag med en känsla av att livet saknade mening.

Igår kom fyndet med posten. Och det är mitt, bara mitt. Men man kan väl visa en bild av det. Det är ett träsnitt av Torsten Renqvist. Och ni ba: Ooo! *avis* 

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde träsnittet.
 

À propos ord och makt

Asså, man vill ju bara krama honom! Och kanske nypa honom lite i kinderna!

Ni ba: Vem då?

Ja, just det ja. Här är länken.

À propos språk

Få saker verkar kunna uppröra "folk och fä" år 2010. Men jag har hittat en. Istället för att säga haricots verts, brytbönor eller harikåvär har jag provat att kalla dem för kåvärer. Ni vet, lite på kul. Exempel: Vill du vara gullig och skicka kåvärerna?

Alltså, herregud. Frankofiler kastar sig mot mig från alla håll och berättar hur det egentligen ligger till. De börjar liksom stråla av medelklassens bildningsideal, förvandlas till lärare och ba: Haricots betyder bönor och verts betyder gröna. Det går inte att säga kåvärer. Det betyder ingenting. Och jag ba: *fnissar*

En annan grej som verkar funka rätt bra är att använda engelska och säga I guess, men att uttala det lite fel. Prova att låta uet höras lite. Ungefär som i quest. Det verkar kunna reta folk till ett milt vansinne. De ba: Gess! Stumt u.

Språk och kultur

Inte för att verka bitter eller så. Det är helt okej med semla. Men ni vet väl vad fettisdagen heter på franska? Mardi Gras.

Man ba: Bulle med grädde? Blir det inte mer än så? *vill ha mer*

Jo, jag insåg vad Mardi Gras betyder när jag såg en film häromsistens. Man kan ju tycka att jag borde ha kopplat det tidigare eftersom jag skolkade mig igenom tre års franska på högstadiet.

Anyhoo. Filmen utspelade sig i New Orleans och det var firande och allmän yra eftersom det var fettisdagen. På riktigt. Mardi Gras översattes konsekvent till fettisdagen filmen igenom. Asså, ja vene. *vene*

À propos semlor

Vad är det för fel på folk som håller på och berättar om ”det korrekta sättet” att äta semla? Det är en bulle med grädde, ät den som ni vill. Vill ni äta den med mjölk, ät den med mjölk. Vill ni äta locket för sig, gör det. Tycker ni inte om mandelmassan, ta bort den. Men håll mig utanför. Tack.

PS inte så att jag inte tycker om semlor, men orka hålla på liksom *men orka*

Traditioner

För hundra år sen, i barndomshemmet, föregicks fettisdagen av bullmåndagen. Är det något som fortfarande sker ute i stugorna? Inte så att man är lastgammal, eller så. Men man undrar lite.

Alltså, det var inget inget särskilt. Men lite mysigt. Då kom mormor förbi och bakade kanelbullar som åts varma när man kom hem från skolan.

Dessutom bakade mormor släta vetebullar till tisdagens hetvägg, eftersom en stadig efterrätt ansågs vara nödvändig efter grönkålssoppan. Trots att soppan serverades med ägghalvor.

Problem: Det går inte att servera "köpta semlor" med varm mjölk. Det blir bara gegga eftersom de är bakade på luft. Typ.

Supen är den fattiges överrock

Jag gick förbi bänkarna där gänget som krökar brukar hålla till. Ni vet, samhällets olycksbarn.

Där stod en ensam stackare med en burkstark i handen. Han var vinterklädd, men det såg hyfsat kallt ut. Och det var det förmodligen, för han skrek åt mig att nu får det fan vara slut på den här jävla skiten. Och jag ba: Jaså, jahaja. Slut på vadå? Han ba: På det här jävla vädret. Och jag ba: Men det är väl härligt med snö och en riktig vinter? *positivinställning.nu* Och han ba: Jag vet inte vad du har för jobb, men jag är så jävla trött på det här.

Och det kan man förstå. Om man jobbar som utomhusalkis är det nog inte så kul att stå i snön och dricka nollgradig öl.

Språklig sammanräkning: 3 st ”jävla”

Valla

Ibland är det lite mer lättjobbat än vanligt. Om man säger. Alltså, inte så att jag brukar ha problem med att få till det eller så. Dårå. Men man kan väl säga som så att på alla hjärtans dag är det ”bra före ute i spåren”.

Hehe. *hehe*

Alla hjärtans dag

Jag fixade tacofrukost till Optimus Prime i morse. Hon fick en bukett rosor också. Men det räckte tydligen inte. Hon vill ha ”ett litet paket också”.

À propos cigg

Jag minns min barndom. Vi samlade ekollon för att kasta på tjejerna. Jag minns skratt och jag minns gråt. Jag minns ett par nya skor och jag minns ett strömavbrott. Jag minns Big Jim, legobitar och kursinärstavar. Jag minns en strof ur en låt som pappa brukade sjunga med jazzig röst.

som en lätt cigarett är varje kvinna

Jag hittar den inte på Spotify.

Mitt i ett äventyr

På väg hem från jobbet igår var det lite ”skarpt läge” och ”farlig situation” på Slussens perrong. Det var endast tack vare guds försyn och omsorg som folk och fä undgick att knuffas ned på spåret. Eller ramla. Två tjackisar slängde omkring och var allmänt spattiga. Ni vet, gummikroppar, yviga gester och oförutsägbart rörelsemönster. Och givetvis total brist på uppmärksamhet.

Den ene tände en cigg och den andre ba: Va göru? Släck den där! Jag orkar inte med att tjafsa med väktarna. Och den ene ba: Sen när blev du cigghitler? Va? Och den andre ba: Släck den där. Vi står ju för fan inomhus bland Svensson-Svensson. Och den ene såg sig omkring och ba: Jag trodde vi var i Gubbängen. 

Sen nöp han av glöden och stoppade resten av ciggen bakom örat.

Det finns många bottnar i den här historien. De mest intressanta är, enligt mig, begreppen "cigghitler" och "Svensson-Svensson".

Man tänker tillbaka

Det är egentligen inget särskilt att skriva om. Men ni vet hur det kan vara. Man sitter med en kopp kaffe och någon bjuder på mandelkubb. Så kommer ett litet minne från svunna tider upp till ytan. Jo, såhär var det. Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs. Närå.

Men på allvar: På mitt allra första jobb kallades kaffe för negersvett. Fast det är länge sen nu. *minns*

Papageno

Ibland blir det som det blir. Dårå. Man går och nynnar/gnolar på en gammal låt. Ni vet, na-nana-naa etc. Och innan man vet ordet sjungs det duett.

Hon hette Lotti eller eventuellt Lotte och hade en röst som lät lite som fågelkvitter. På ett bra sätt. Om man säger.

Hehe. *hehe*

Besökare

Man är på väg mellan två grejer i stan och halkar omkring i modden/slasket när det kommer fram en ung man med dialekt/talfel samt karta. Han frågar var närmsta turistbyrå ligger.

Jag ba: Turistbyrå? Och han ba: Oj. Det kanske heter turistinformation? Och jag ba: Turistinformation? Inte en susning. Försök på centralen.

Det var först lite senare jag kom på att det nog hade varit en god idé att peka ut någon slags riktning mot centralen.

Men alltså. Turistbyrå? Finns det sånt? Var?  Vad gör man där?

Men orka med ”sig själv”

Om du/ni vågar och törs, ta dig/er tid och försök se ditt/ert liv utifrån. Det är lätt att rygga tillbaka när man ser de mönster man fallit in i, och hör hur interna referensramarna blivit. Man går i samma fotspår, trampar på invanda leriga stigar utan att märka smutsen som fastnar under fötterna.

Det började med att Optimus Prime kallade Cola Light för jos. Men nu har det gått ett steg till. Hon kallar det för mammajos, för att skilja det från pappajosen. Som är öl.

Jo, dessutom. Snacks och dylikt kallas mammagott för att betona att det bara är till henne och inte till mig.

Alltså, herregud! *herregud*

Smaklökar (känsliga)

Varje gång Optimus Prime lagar ”sin berömda chili” måste jag spela ett upp litet dramastycke under tillagningen. Hon frågar om det är för starkt för mig och jag provsmakar en liten, liten sked och låtsas att det börjar brinna i munnen. *tårar i ögonen*

Och hon ba: Jaja, då tar jag bara lite mer av den här lilla röda paprikan. *fnissar förtjust*

Alltså, om jag inte använder min list sådär gör hon ”sin berömda chili” så stark att det verkligen brinner i munnen på mig. For real, fire in the mouth. Och då kan jag inte äta en hel portion.

Ja, jag vet. Jag är känslig av mig. Men det är inget att skämmas över. Jag är stor och stark i övrigt, det är just bara det här med kryddor och peppar som lockar fram tårar hos mig.

By the way. Skriv provsmaka med T9. Man ba: Provsocka?

Vett och så

Jag gillar att läsa Magdalena Ribbing i Dagens Nyheter. Bäst är frågorna som läsarna skickar in. Och Magdalenas svar såklart. Det är sån hälig nivåskillnad i säkerhet. Verkligen, det varierar från osäkerhet till tvärsäkerhet.

Fråga: Jag har hört att man ska [påstående kring etikett], stämmer det?
Svar: Det stämmer verkligen inte. Hur kan någon tro något så dumt?

Fråga: Hur ska man göra?
Svar: Så här ska man göra!

Dessutom har Magdalena en sån skön, lite snäsande, ton.

Jag tycker att du verkar lite ogin i förhållande till din mor. Det blir ingen glad av. Hjälp barnen att ringa farmor och tacka för den trevliga eftermiddagen!

Att bli kvinna

Jag kommer ihåg en kul teckning som jag gjorde på bilden i nian. Alltså, jag har inte kvar den. Men jag minns den. Uppgiften var att göra en skämtteckning som bestod av både ord och bild.

[bild på fågel]
Text: Flytfågeln, häckar ovälkommen i trosan.

Bildmajjen tyckte att det var ett lite olämpligt tema. Man blev nämligen ”mer äcklad än road”. Så till nästa lektion gjorde jag en rip-off på Jan Stenmark och skrev någon lagom klurig kommentar under en gammal semesterbild på mamma och pappa när de var nygifta. Det var ”riktigt roligt”, enligt bildmajjen. Men han tyckte samtidigt att det var ”dåligt gjort” eftersom han ”bedömde” att jag hade stulit grejen från en kille i klassen. Alltså, idén att skriva lagom klurig text under gamla foton. Så det blev inte mer än knappt godkänt.

Själv tycker jag fortfarande att det där med flytfågeln är hyfsat hilarious.

Uppdatering: Med tanke på hur många (två) mail/mejl som har kommit så kan det väl vara på sin plats att förklara lite. Det är inte felstavat. Det ska vara ett t. Flyt-fågel, som en lek med orden flytningar och flyttfågel.

Lagaffe

Hyfsat lyckad helg! Och ni ba: Vadå? Jo, låt mig berätta. Jag fyndade tre seriealbum för femton kronor, alltså fem kronor stycket. Och det var inte vilka album som helst utan tre album med kontorets skräck, den jättehäftige dårfinken och fiffighetsfantomen Gaston.

Han är något av en förebild. Eller, nej. Det är han inte egentligen. Men jag skulle vilja ha honom som förebild.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Gaston.

Katalog

Finns det fortfarande sånt här? Man ba: va?

Jo, man kanske ska förklara för kidzen. Det är en slags bok som var poppis på 1900-talet.

À propos insekter

 Man ba: Hjälp! *hjälp*
 
Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en stor insekt, en riktig bjässe.

Man viker en kackerlacka/cucaracha

Kackerlackan är ett s.k. skadedjur och betraktas ofta med avsky.

Lunchrapporten

Idag är jag hemma för VAM. Obs! Ordlek! Betydelse: Vård Av Mig. Alltså, det är ingen fara. En liten förkylning och så. Inget allvarligt. Jag kommer att krya på mig.

Optimus Prime har gett mig tydliga direktiv för dagen. Eftersom jag ändå bara går hemma och skrotar ska jag notera vilka fåglar som äter av den mat hon bjuder på. Samt maila/mejla denna information till henne. Och det kan man väl ställa upp på. Men jag tänkte dessutom dela med mig av dagens observationer till alla hobbyornitologer därute på nätet/internet.

• en, eller eventuellt två koltrastar som åt äpple
• ett gäng gråsparvar, eller motsvarande, som åt diverse 
• två eller tre talgoxar som hängde på talgbollarna.
• en blåmes som blev bortjagad av talgoxarna
• en skata som satt i snön och tittade på något

Jo, förresten. Är det någon som minns ”folkarmén” VAM? Vitt Ariskt Motstånd? Anyone?

Det var ett bra tag sen de var i ropet, typ 1990. Då träffade jag en man som uttalade det som Wham. Ni vet, popgruppen. Jag försökte få honom att säga det så många gånger som möjligt under det korta samtal vi hade för typ tjugo år sen.

Hej [förnamn, efternamn], jag ringer från

Alla hatar telefonförsäljare. Och det är egentligen ”inga konstigheter”. De är jobbiga och man har inte bett om att få köpa det där de säljer. Man blir lite besviken och önskar att det istället hade varit ”nån kul typ” som ringde och ville ”nåt ball”. N’est pas?

Men för guds skull, sluta berätta om hur du snäser av försäljarna och vilka finurliga formuleringar du använder för att förstå att de inte är välkomna.

Och då sa jag att jag ville ha HANS hemnummer så att jag kunde ringa hem till HONOM när HAN satt och åt middag. Och DÅ [konstpaus] blev han helt tyst. 

Det är ju liksom i nivå med serien Elvis i tidningen Metro. Bottennivå, alltså.

Det är ju synd om telefonförsäljarna, som inte kan få ett bättre jobb än så. Men vad ska de göra när det inte längre finns några löpande band att stå vid?

Jo, en grej till. Om du tycker att det är så jobbigt att s.k. företag ringer hem till dig med usla erbjudanden så kan du anmäla ditt nummer till nix. Funkar toppenbra! *pepp*

Mode etc

Jag är lite kluven till den här trenden med snubbar som har fluga. Alltså, inte äldre herrar och gentlemen. Vanliga unga snubbar. Det är ”ett plagg” som kräver en hel del av sin bärare. Ni vet, så att det inte blir utklätt istället för uppklätt.

Men när det funkar är det ju hur gulligt som helst. Det är liksom en rosett runt halsen. Som en kattunge!

Rapport från ett kallt fosterland

Man halkar omkring i snömodden och funderar lite på den där gamla myten om eskimåernas hundra olika ord för snö.

Quiz

Dagens fråga: Hur går man snyggt i skor utan klack?

Dagens svar: Det gör man inte. Mockasiner används av bara av dagisbarn och indianer. Och de går, som bekant, inte. Barnen kryper eller tultar. Indianerna smyger i buskagen eller spränger fram över prärien på mustanger.

Så kallade ”ballerinaskor” kan vara sött på väluppfostrade flickebarns fötter. Men man går inte snyggt i skor utan klack.

Man delar med sig (tips och tricks)

En grej som går hem hos kvinnsen är det här att äta äpple med kniv. Dårå. Ni vet, man håller äpplet i ena handen och kniven i de andra. Man skär med kniven mot tummen, en bit i taget och äter allteftersom. Använd en medelstor kniv. Inte sådär stor som en morakniv, men inte heller som en liten pennkniv. Den ska vara medelstor.

Obs! Viktigt! Ge varannan bit till henne.

En annan ”knivgrej” som funkar bra i damsällskap är att förstrött tälja en tandpetare efter maten och använda sådär lite obesvärat. Alltså, öppet mål. Om man säger.

Lapp

Jag har väl berättat om att Optimus Prime vill att jag skriver gulliga lappar till henne? Och det kan man väl ställa upp på. Så det blir lite hej hjärtat, ät mig! på matlådan eller så.

Men det är alltid med skräck i pennan jag skriver. Jag korrekturläser och dubbelkollar de där lapparna. Och trippelkollar. Kinderna blossar fortfarande när jag tänker tillbaka på den gången jag inledde en lapp med fel namn. Namnet på en tidigare flickvän. Alltså, de hette ganska lika. Inte riktigt som Anne och Anna. Men det var två besläktade namn. Jaja. Vi gör historien kort och sammanfattar med att det var början till slutet i det förhållandet.

Det här hände givetvis långt innan Optimus Prime dök upp i mitt liv. Med henne finns det liksom inte utrymme för såna misstag.

Vi som är lite äldre och har blivit mogna

Rätt kul artikel, va? Den publicerades för länge sen på en hemsida som kallades Spermaharen. Alltså, det här var för riktigt länge sen, i början av nätet/internet. Ni vet, man hade modem som pep och gjorde ljud.

Och nu, häromsistens hittade jag hela hemsidan och artikeln i en bok. Alltså, så gammalt är det. Det är en hemsida från nätet/internet som  tryckts i en bok. Mon dieu, i en bok. Man ba: Hello?! 

Uppdatering: Signaturen "Vän av ordning" har påpekat att det knappast är en artikel utan snarare en notis. Tack för ditt mail/mejl!

Läsartipset från en läsare

Jo, vi blev tipsade om en kul och lite spännande grej på nätet/internet. The continuity game. Man styr "en liten gubbe" genom labyrinter med hjälp av piltangenterna. Prova vetja! *rekommenderar*

Men börja inte spela nu såhär på morgonen, inte på jobbet. Vänta tills ni kommer hem i kväll/eftermiddag så ni kan sitta helt ostört och bara mysa med banorna.