Feed the head

Asså, är inte det här huvudet lite fascinerande? Kul och mystiskt. Man ba: Vad vill du mig? 

Inlägget arkiveras i kategorin "att göra i helgen".


Förtydligande: den röda texten är en länk/hyperlink

Men orka!

En kul grej att tänka på är hur man formulerar sig. Till exempel när man inte tänker sig för och går fram till kafébetjänten och ba: Vet du var toan ligger? Inte helt klockrent formulerat. Sen är det kanske inte så fräscht när kafébetjänten ska hålla på och fitta sig och ba: Ja. Givetvis. Vilken konstig fråga, det är klart att jag vet det. Jag jobbar ju här.

Okej. Förlåt så mycket då. Jag skulle ha frågat var toan låg istället.

J’accuse

Det finns givetvis en historia bakom den här frisyren. Pappa ville att jag skulle ha en ”kort pojkfrisyr”. Mamma ville att jag skulle ha långt hår, ”som en indian”.

Det blev lite fifty/fifty. Jag tänker: ”en ung Gustav Vasa”.

Förklaring/beskrivning

You gotta love Wikipedia!

I en tacos är dessa tillbehör vanliga: ost, guacemole, tomat, paprika, majs, sallad, gurka, rödlök, ananas, tacosås, creme fraiche och jalapeno. Det brukar man lägga tillsammans med köttfärsen i antingen en tortilla eller ett tacoskal.

Dessutom:  

Den här artikeln handlar om maträtten taco. För artisten med artistnamnet Taco, se Taco Ockerse.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Taco Ockerse.

À propos tacos

Vem gillar inte tacos? Det lär ju inte finnas nån. Och är det så att det skulle komma förbi nån tjej som är vegetarian så är det ju bara att köra med fuskkött. Typ quorn, eller så.

Jag var nog bortåt tjugo när jag åt tacos första gången och det var love at first bite. Anledningen till att jag "var lite sen"? I barndomshemmet räknades inte tacos som mat. Det var något som andra familjer åt. De lite sämre familjerna.

Pizza åt vi bara på semestrarna i Italien. För där var pizzan inte snabbmat utan en lokal delikatess.

À propos snubbar

Det är inte direkt så att man har ett Sex and the Cityliv. Men man har ju letat runt en hel del efter mr Right. Och mr Right Now, om man ska vara helt ärlig.

En snubbe som jag träffade för ett tag sen bodde i Jordbro eller motsvarande. Så det blev att vi sågs ute på lokal. Och i ärlighetens namn ska det sägas/skrivas att allt inte stämde till hundra procent. Det var hyfsat långt från the love of my life. Men han var tillräckligt trevlig och vältränad för att vi skulle ses några gånger. Och då blir det som det blir, man tar nästa steg. Hemmamiddag. Det fick givetvis bli hos mig. Pendeltåg är inte riktigt min grej.

Jag gjorde det lätt för mig och fixade tacos. Jag menar, vem gillar inte tacos? Det är naturligtvis en kuggfråga. Alla gillar tacos.

Anyhoo. Det här var ett tag sen, när jag bodde i lilla kvarten på Götgatan. Det var verkligen compact living. Alltså, det var en liten lägenhet. Men den var min och jag trivdes i den.

Men snubben ba: Ojojoj, vad litet du bor. Jag skulle känna mig som en guldfisk i en skål om jag var tvungen att bo såhär. Så jag ba: Men ta pendeln ut på landet igen om det inte duger åt dig. *strong independent woman*

Och det gjorde han.

Djurvänner

Först var det två hundar som rök ihop. Det var inga pundarhundar och hundägarna såg ut som verklighetens folk gör mest. Ni vet, hederliga skattebetalare med täckjacka och vinterskor och hela den biten.

Det tog ett tag innan ”hussarna” fick lite ordning på torpet/djuren. Men då började de tjafsa om vems hund som var ouppfostrad. Det eskalerade till att de stod och skrek på varandra innan de tog steget fullt ut och började puckla på varandra i snön.

Eftersom de då släppte sina koppel så fajtades hundarna också. Igen.

Och där stod jag mitt i verkligheten och bara gapade. Alltså, verkligen. Hakan var tappad.

Inlägget arkiveras i kategorin "livets teater - första parkett".

Charader

Jag hade ihop det med en snubbe som spelade ”luftinstrument”. Ni vet, han satte på en låt eller skiva på stereon och låtsades att han hade en gitarr som han spelade låtsasackord och låtsassolo på. Samtidigt som han tänkte sig att han såg ut som en artist/rockstjärna. Ibland mimade han också till musiken.

Värst var när han spelade låtsastrummor i bilen. Han kunde släppa ratten när vi var ute och körde, för att spela med i ”ett häftigt beat”. I luften. Och jag ba: Händerna på ratten! Tio i två! *livrädd*

Men det här var ett tag sen. Nu håller ju alla på och leker musiker med tevespel istället. Och sanna mina ord, det är lika illa!

Ma belle

Hon hette Michelle. Så det var så gott som öppet mål och lite väl lätt. Om man säger. Ni vet, man plockar lite på gitarren och smeker fram en väl vald klassiker ur Beatles katalog. Med sammet i både röst och blick för bästa resultat. Dårå.

Om det gick hem? Jajemen!

Hehe. *hehe*

Rätt kul bild som säger mer än tusen ord. Det är ett djur som dricker öl.

Källa: nätet/internet

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde ett djur med en öl i tassen/handen.

Vardag i nya kvarten

Vi har diskmaskin. Det är första gången i mitt liv. Inte ens hemma i föräldrahemmet hade vi det eftersom ”det sliter så på porslinet”.

Men det här med att Optimus Prime ensam skulle ta hand om disken nu, nu när vi har diskmaskin, visade sig vara osant. Alltså, det var ju inte helt otippat att det skulle bli så. Men man hade ju ändå hoppats en smula.

Livsrum

En individ med täckjacka och hörlurarna utanpå mössan satt och spelade trummor med munnen. Alltså, det var inte ett barn. Det var en vuxen människa/person. Man ba: Vad är det som händer med världen omkring mig?! Jag formligen såg bakterierna och vinterkräksjukan spridas från munhålan och ut i tunnelbanevagnen. *bytte vagn*

I nästa vagn stod en man och spelade någon form av melodi på ett uppenbart hemmabyggt instrument.

Projekt 2010: jag ska linda in huvudet i ett duntäcke och låta en blindhund dra mig till och från jobbet

Mat man äter

Man unnar sig en köttbit. Äter gott etc etc.

Men vinet var inte riktigt vad man hade hoppats på. Det var typ grumligt och smakade röv/rumpa. Alltså, verkligen. Det blev som en mental resa tillbaka till högstadiet när nån i nian försökte med den där grejen 'lukta på mitt finger'. Och man ba: Nej.

Då blev man tvingad istället. Ni vet, förtrycka de svaga och hela den där grejen.

Så vinet var något av en besvikelse. *besviken*

Men vilken tur att det fanns öl 'i skåpet'! *slutet gott allting gott*

Två cigg och en kopp kaffe

Jag tyckte inte så lite synd om mig själv i förmiddags. Ni vet hur det kan bli när man är hungrig och längtar till lunch. Det är då som det stora vemodet rullar in.

Tillvaron kändes så meningslös på nåt sätt och från havet blåste en isande, gråkall vind. Jag insåg att lönen kommer först på måndag. Och kontot är traditionsenligt januaritomt. Det var som ett styng i hjärtat. Alltså, insikten att jag måste klara mig helt utan bib och gotte i helgen. Jag som verkligen förtjänar en treat i tillvaron! Nu och alltid.

Sen kom jag på att det var ju bara att föra över ”en summa” från sparkontot.

You gotta love it! Först ba: Jag är utblottad och pank. *darrande underläpp* Sen ba: Ja, just det ja! Jag har ju pengar i den här andra högen. *dans-dans-dans*

Alltså det är ju bra att spara, ha en buffert och känna trygghet och så. Men man behöver ju inte bli värsta Anne Wibble för det.

Jobba hem!

Man har varit på bortamatch. Om man säger. Alltså, verkligen bortamatch. Långt borta, dårå. Hon hette Jenifa O Jenny. Närå. Hon hette Jennifer, men efternamnet är som bortblåst.

Menhursomhelst. Hon bodde i typ Tjotahejti. Så man "stämplade in" en smula sent imorse. Men det var det värt.

Och hörni. Oss emellan så var det ingen som noterade min sena ankomst.

Hehe. *hehe*

Roligt? Roligt!

The bride to be glömdes kvar när resten av möhippan gick vidare till nästa aktivitet på schemat. Hon ba: Gick de utan mig? Allihopa? *vilsen* Och jag ba: Det verkar så. Och hon ba: Men det är ju jag som är festens centrum. *förorättad* Och jag ba: Det verkar inte så. 

Obs! Sann historia. *vittne*

King of pop

Minns ni klassikern?

snobben går på klobben för att kröka ett järn
nobbarna är vässade, mosiken modern

Melodi: In the Mood.

Mossigt? Jajemen!

Ohnohedidn't

Saker man inte skriver i statusraden på Facebook:

Jag kan knappt bärga mig tills du kommer hem så jag får kyssa dina bröst genom behåns svarta spetsar igen och vi kan avsluta det vi började imorse.

Eller, jo. Det var en bekant som just skrev det. Han är en av de där som in i det längsta har motsatt sig ”det där Facebook” för att det ”är fånigt”. Man kan gissa att det är hans nya flickvän som nu fått in honom.

Förmodligen var det tänkt som ett meddelande som bara hon och ingen annan skulle se eftersom det bara fick vara kvar i typ en minut. Förmodligen har han inte riktigt koll på "alla funktioner". Förmodligen skäms han just nu.

Förmodligen det roligaste på nätet/internet i år. Eller åtminstone dagens lol. *lolar*

Familjekris

Vi gnabbades lite, Optimus Prime och jag. Eller, det var lite mer än bara gnabb. Det var ett regelrätt gräl. Jag ba: Så kan du ju inte göra! Och hon ba: Men durå!

Alltså, jag vet att man ska kunna gräla/träta i ett sunt förhållande och det var väl ingen katastrof egentligen. Lite smäll i dörrar och talande tystnad. Ni vet, hur det kan vara.

Sen när ilskan och frustrationen hade runnit av oss en smula och vi stod och kramades lite i hallen och kände att aldrig, aldrig, aldrig ska vi bråka mer. Allt var på väg att bli bra igen. Så bra att man drog till med klassikern:

Det är aldrig ens fel när två träter. *visdomsord*

Och Optimus Prime ba: Nä, det är alltid ditt fel när vi träter.

Ibland känns det som att hon droppar såna där kommentarer bara för att jag ska skriva om henne på bloggen.

*ftw*

Det bästa som hänt min privatekonomi är inte hela den här karusellen med fast anställning och månadslön. Det bästa som hänt min privatekonomi är Cheap Mondayjeansen. Alltså, en fyrhundring på ordinarie pris. Sitter som en smäck!

Nu kanske det här verkar vara ”lite reklam”. Men jag får inte en krona/bralla för mina vänliga ord. Däremot minns jag en tid för länge sen när man köpte typ Nudiejeans för femtonhundra. Plånboken grät.

[bildförslag: en gråtande eller skrattande plånbok]

Grrrl!

Jag fick ihop det med ett riktigt rivjärn häromsistens. Alltså, det var verkligen her way or the highway. Inte så att man klagade. Och inte hon heller. Om man säger.

Men herregud, man skulle ju inte orka med den stilen i det långa loppet. Man vill ju ha något att säga till om. Jag tänker att det är som med julklappar. Man ger och man får. Dårå.

Hehe. *hehe*

Pekoral? Jajemen!

Man fick en roman i julklapp. Eller rättare sagt/skrivet: man fick två romaner av samma författare. De hörde ihop stilistiskt eller whatever. Jag gav upp efter tio sidor eller så. Alltså herregud, det hela inleddes med en ”het sexskildring" där klitoris benämndes som kittlaren. For real. Kittlaren.

Needless to say, även orden lem och sköte fanns där.

Och det var en bok skriven i vår samtid av en författare.

Man ba: Kittlaren? 4 real?

Det blir som en drog, va!

Ja, hej-hej alla läsare. Vår lilla blogg omnämndes i gårdagens Dagens Nyheter, och det var ju kul att få känna på sina femton minuter i rampljuset. Eller kanske snarare femton ord i lampljuset. *ordlek*

Men alltså, man vill ju ha mer. Smek oss medhårs och vi spinner. Ställ oss på en scen och vi smörjer in oss i exotisk olja, åmar oss kring en påle och dansar med ryckiga rörelser eller vad nu som går hem i stugorna 2010. Bara ni ser oss!

Klassförakt (varning! långt inlägg)

På lågstadiet försvarade jag en liten kille som höll på att få ett kok stryk av Leffe. Jag minns inte riktigt vad det hela handlade om, det kan ha varit vad som helst. Barn är ju som de är och gör saker hit och dit utan att riktigt veta varför. Jag gick två klasser under Leffe så det var egentligen helt vansinnigt av mig att ens försöka sätta mig upp mot honom. Men man hade ju läst Bamse och var inne på det här med att vara snäll mot de som är mindre och att tillsammans är vi starka.

Och jag lyckades!

På något sätt slog jag ut en tand på Leffe. Det här med ”något sätt” var genom att sparka honom på smalbenet och sedan skalla honom när han böjde sig framåt. Inte helt fair play, men han var två år äldre, så det var väl helt okej. I guess. Och i ärlighetens namn ska det väl nämnas att det inte var planerat, det blev en så kallad ”lyckträff som räckte för att avsluta det hela. Leffe tappade en tand och blödde ur munnen.

Menhursomhelst. Dagen efter hade han med sig sin morsa till skolgården. Leffe hade fläskläpp och glugg efter den utslagna tanden. Han pekade ut mig för sin morsa, som tog tag runt halsen på mig med sina ciggfingar. Inte ett strypgrepp, utan bara att hålla fast mig. Och hon ba: Jävla villabarn. Du ska vara glad att Leffes pappa är och jobbar i Norrland. Men jag hade trumf på hand och ba: Leffes pappa sitter ju i fängelse.

Och när hon spottade mig i ansiktet stod det helt klart att jag hade vunnit. De var förlorarna, Leffe och hans morsa. Precis som de skulle vara resten av livet.

Men alltså. På riktigt, en vuxen kvinna som spottar ett barn ansiktet. *herregud*

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Bamse.

Frågelådan

Hej Lena! Kan du tipsa om praktiska och varma vinterskor som också är snygga att ha på kontoret? Man vill ju inte frysa på väg till jobbet och man vill verkligen inte svettas eller se ut som hej-kom-och-hjälp-mig när man väl sitter vid sin dattaterminal. 

sign. lilla ja

Ja, här finns det bara ett enkelt svar. I det här vädret går man till jobbet i praktiska och varma skor/stövlar. När man kommer till arbetsplatsen byter man till ett par snygga jobbskor som fungerar i innemiljö.

Svårare än så är det inte.

Jag sätter rubriken ”sitcom”

Igår slängdes julen ut. Och allt som hör därtill. Jag ville ”plundra granen” först, men Optimus Prime ba: Skicka ut den nu! Så jag kastade ut den med kulor och allt. Närå. Man är ju inte helt cocobananas!

Menhursomhelst. Den hade knappt barrat. Jag har varit noggrann med att vattna och dessutom stängt av elementet den stod vid. Och ni ba: Men det var då helvete till att vara anal. Jo, kanske det. Men Optimus Prime hade utlovat en present om jag skötte granen som mitt eget kött och blod.

Så man var ju ganska nyfiken på vad man skulle få. Och Optimus Prime ba: Ja men guuu va bra! Du har verkligen tagit hand om det där trädet. Så jag gjorde en gullig min och ba: Present? Men hon ba: Ja, presenten blir att du slipper dammsuga så mycket där granen har stått. Och jag ba: Ånej, du fick mig igen! Och hon ba: Gotcha! Och publiken ba: *burkskratt*

À propos radio

Vad har Mariah Carey gjort med I want to know what love is? Eller kanske snarare, varför har hon gjort så ? Hur kan man misslyckas med den låten?

Frågor, frågor, frågor.

À propos Laleh

Helt OK text. Om man säger.

"du kan gömmas i min mun"

Man ba: Kan jag väl.


Hehe. *hehe*

Vad ska det bli av dig?

Inte för att vara sån och bara hålla på att ”negga”. Men alltså, Lalehs låt om blåvalen, hur gick det till? Inte det där att hon har skrivit den där texten. Eller att hon sjunger med den där rösten och fraseringen som gör att man tror att det är en ”skojlåt”. Men hur gick det till när den fick så mycket speltid i radion. Herregud, man ba: Va?! *frågetecken och utropstecken*

Man stör sig på omgivningen

Det finns ju de som tycker att det är gulligt med bebisspråk och så. Och sen finns det ju en hel del som lider av talfel eller dylikt. Men nu sätter jag ned foten. De dubbla cna i acceptera och accessoarer ska uttalas som ks. Alltså inte asseptera och assessoarer.

För hundra år sen i en annan värld hade jag en körlärare som ba: Åsså asselererar du till sutti. Och jag ba: Va?

Annars var det inget speciellt. Nu går jag på lunch. Hej så länge!

Jo, en grej till. Man fick röka i hans körskolebil om man vevade ner rutan. Som sagt, för hundra år sen i en annan värld.

Rapport

Omvärlden upphör aldrig att förvåna. En artikel om fyllemåleri har publicerats klockan 05:48. Herregud, vid den tiden ska man ju sova. *herregud*

Dessutom: i övre vänstra hörnet presenteras tre musikgenrer på bokstaven F!

• Folk-Rock
• French
• Funk

Krav/önskemål

Det är som det är. Vi är på väg ut, men "ligger lite efter schemat" och kommer att bli sena. Alltså lite mer än klädsamt sena. Optimus Prime står, som vore hon en saltstod, framför spegeln med sminkpennan i handen. Hon har liksom fastnat och står helt stilla och bara ser rakt igenom sig själv. Ni vet, tusenmilablicken man får när man ifrågasätter hela sin existens. Och hon ba: Tycker du att jag är vacker? Fortfarande? *dramaqueen* Alltså, så länge har vi inte känt och älskat varandra. Men jag ba: Givetvis, älskling. *herregud* Så hon ba: Men skriv det på bloggen nån gång då!

Hon är vacker, Optimus Prime.

Så!

Tjena gullet!

Hyfsat het pingla i helgen! Och ni ba: Vem?! Gudrun och hennes spiror i Let’s Dance såklart. Man satt hyfsat fokuserad i soffan och ba: Hello dolly! 

Alltså, eventuellt har jag haft ihop det med henne på ett eller annat sätt. Men det var länge sen och personer/kvinnor går att blanda ihop. Man var lite aktiv i diverse förbund och olika rörelser för ungdom. Ni vet, man var om sig och kring sig.

Sen var det kanske inte så mycket att orda om heller. Det var i början av min karriär och man hade kanske inte full koll på alla kroppsfunktioner. Inte så att det var ett fiasko eller så. Men man har ju lärt sig ett och annan genom åren. Om man säger.

Det är inte hela världen. Hon kan ha varit någon annan. Dårå. Detaljerna är lite luddiga. Men man skulle ju inte tacka nej i dagsläget. Vare sig det gäller ”revansch” eller ”premiär”. Så Gudrun, hör av dig vetja! Vi tar ett glas rött och något att äta, så ser vi vad som händer. *hoppas*

Casual friday

Man har hyfsad rutin på det här med att göra sitt förvärvsarbetande drägligt. Man pular in en semesterdag här och en semesterdag där mellan julen och heldagarna. Och bara helt ”sådär” så har man tre veckors sammanhängande ledighet.

Dessutom: Jag kom tillbaka från semestern idag, fredag. Något som ingen, förutom jag, verkar ha räknat med. Så när man dyker in nån gång efter tio blir kollegorna förvånade att man överhuvudtaget är på plats. De ba: Men skulle inte du komma tillbaka på måndag? Så jag kollar lite mejl och ”stämmer av” vad alla har gjort över jul och nyår. Om allt går som det ska så är jag out of here strax efter tre.

Vad jag har gjort på semestern? Inget särskilt. Slagit dank och gullat med Optimus Prime. Gött? Gött! *gött*

Uppdatering: Stämplade ut femton noll sju. Helt OK.

Saltgruvorna

Det är lite mycket på jobbet just nu. *målar naglarna*

Undersökning

Jo, nu var det ju det här med julklappar och gåvor. Det låg en hel del gött under granen/granarna. Om man säger.

Menhursomhelst. Har ni fått något fint i år? Svara med hjälp av kommentarsfunktionen, vetja!

Uppdatering: Det är klart att man har fått en hel del fina saker och upplevelser i år. Men alltså, har ni fått några fina klappar i år?

À propos trettondagen

Alltså, sången Tre pepparkaksgubbar, handlar den om de tre vise männen? Ni vet Kaspar, Melchior och Balthasar.

Är det så? Eller är det bara hittepå och myt?

Tid för reflektion/tanke

Man är ju rätt nöjd med att vara svensk och få sina klappar på julafton, istället för att som engelsmännen få vänta till juldagsmorgon. Men det finns de som har det ännu värre. Idag tänker vi lite på de stackars spanska barnen som först idag får sina julklappar, typ två veckor senare än den övriga kristnade världen. Dessutom måste de lämna bort sina skor för att få klappar i utbyte.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde den svenska flaggan.

Hej då?

Eftersom det verkar vara stört omöjligt att få ett någorlunda vettigt svar från kollegorna, skickar jag ut en förfrågan på nätet/internet. Är det halvdag idag? Eller vadå? Får jag gå hem typ nu? Ja?

sign. ”tacksam för svar”

Det gick sådär

En klassisk grej man kan göra är ju det här att gå på nyårsgalej där alla antingen ”är par” eller typ ”helt dumma i huvudet”. Då kan det hända att man sänker ribban på tolvslaget och hånglar med någon som egentligen är ”helt dum i huvudet”.

Men man har blivit lite äldre och allt det där, så man släpper ju inte längre in någon som är ”helt dum i huvudet” i trosan” *klok gumma*

Begärde lön - fick otack

Jo, det var ju det här med klappar. Förra julen, eller om det var förrförra, gav jag mamma och pappa två boxar med tevehistoriens höjdpunkt so far. Arrested Development. Ni vet, teveserien som på fyran fick den svenska titeln ”Firma Ruffel & Bygg”.

Om man garvar? Någe va!

Menhursomhelst. De uppskattade nog inte underhållningen till fullo. Den här julen fick med mig bägge boxarna hem med motiveringen att ”det här var nog inte riktigt för oss”.

Säsong två var fortfarande inplastad.

Män i kostym

Granen åkte ut från kontoret idag. Chefen ba: Ojojoj. Nu är det visst jag som får spotta i nävarna och slänga ut det här riset! *karlakarl*

Men sen var det vaktis som fick ta hand om det i slutändan ändå.

Alltså, den där granen hade stått utan vatten i över en vecka.

Kvinns man minns 2009

Det har varit en hel del att stå i och fixa med under året. Om man säger. Det är inte direkt så att man legat på latsidan och sofflocket. Så det blir bara ett litet urval från "arkivet". Helt utan inbördes ordning. Dårå. Det är ingen tävling. Alltså, inte så att det är precis lika och samma sak. Jag brukar säga som så att i pulkabacken är ingen snöflinga den andra lik. Men hej vad det går!

• Maj
• Majken  
• Margrete/Maggan
• Marika 
• Mary