Först var det två hundar som rök ihop. Det var inga pundarhundar och hundägarna såg ut som verklighetens folk gör mest. Ni vet, hederliga skattebetalare med täckjacka och vinterskor och hela den biten.
Det tog ett tag innan ”hussarna” fick lite ordning på torpet/djuren. Men då började de tjafsa om vems hund som var ouppfostrad. Det eskalerade till att de stod och skrek på varandra innan de tog steget fullt ut och började puckla på varandra i snön.
Eftersom de då släppte sina koppel så fajtades hundarna också. Igen.
Och där stod jag mitt i verkligheten och bara gapade. Alltså, verkligen. Hakan var tappad.
Inlägget arkiveras i kategorin "livets teater - första parkett".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar