Ynf!

Det var ju lite annorlunda förr, i nakentidningarna alltså. Mer text, dårå. Och bättre serier! Man såg ju alltid fram emot att få läsa om James Fjongs senaste ”äventyr i knulldjungeln”. Men de är svåra att få tag i idag. Det verkar inte finnas några samlingsalbum i handeln och det är ju synd. Det här att förlora en del av sin historia, alltså.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde James Fjong och en liten läckerbit.

Praktikant

Nästa vecka kommer hon. Praktikanten Anne, dårå. Det påminner lite om en sexnovell jag läste för länge sen i någon nakentidning. Det var ju så mycket mera text förr om åren i de där publikationerna. Jag minns just denna historia fortfarande, ”Anne – Grön på att knulla”. Och jag tänker på den då och då, senast förra veckan om jag ska vara ärlig.

Alltså, novellen handlade om Anne som ung kvinna i sitt sökande efter någon slags sexuell identitet. Och jag har för mig att den var välskriven, med en hel del tolkningsmöjligheter. Kanske ligger den kvar i någon låda någonstans och väntar på att bli läst igen. Man kan ju hoppas...

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Anne på Grönkulla.

Kontaktnät

Enligt min vän inom branschen Export/Import är nära kontakter med distributörer och leverantörer det avgörande för att kunna erbjuda alkohol, cigaretter och nu även mobiltelefoner till bottenpriser.

Historielektion

Jag är ju såpass gammal att jag kan minnas en tid innan mobiltelefoner och hur samhället såg ut utan dem.

Det är vad jag trodde i alla fall, för nu visar den senaste forskningen att det fanns en slags mobiltelefon redan på medeltiden. De kallades ”fjärrlurar” och var såpass stora att det krävdes en tjänare för att bära dem. Men det var inget egentligt problem eftersom det bara var de riktigt rika som hade råd med dem, t.ex. kung Filip av Frankrike.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en gammal grej.

Något annat

Jag har skaffat mobil. En sprillans ny höjdarlur till bottenpris, ett riktigt bra köp. Ni vet en sån där kanondeal där man bara slänger fram kardan och säger att det är taget, för det finns inget att tveka om. Som vanligt är det min vän från den lite svårdefinierade branschen Export/Import som har tillhandahållit varan. Det enda smolket i bägaren är att bruksanvisningen bara finns på ryska. Men det går nog att lista ut.

Scener ur ett äktenskap

– Kaffe, gubben min?
– Fitta först.
– Du är allt en riktig karl du.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde ett gift par.

Dementi

Det har varit ett jäkla liv/ståhej kring det här att jag skulle ha fingerpullat Pernilla Wahlgren backstage för en herrans massa år sen. En hel del reaktioner har kanske varit lite överdrivna om ni frågar mig. Men för att slippa det rättsliga och så vidare dementerar jag i dagsläget allting och hela historien. Det är liksom inte värt att tjafsa om. Jag är ju inte direkt stolt över det, om man säger. En del grejer gör man ju bara utan att tänka sig för.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde "Nilla".

Teknikens under

Den nya generationens robot kommer snart att se dagens ljus, meddelas det från teknikavdelningen. I dagsläget är det dock bara ”nederdelen” som är funktionsduglig. Benen är flexibla och kan laddas med superstyrka. Fötterna kommer att utrustas med magnet/sugkopp.

Förväntningarna är stora, inte minst då denna robot kommer att förses med au pair-funktion.

Tack för ingenting!

Jag borde kanske inte skriva det här, men jag gör det i alla fall. Efter förra veckans teambuilding kom jag hem halvt förfrusen och ledbruten. Allt jag ville var att duscha varmt, äta lite och sova, sova, sova. Det började bra med en färdigsoppa i myspyjamasen och jag somnade på en gång. Men sen kom min snubbe. Full som ett ägg och sådär kåt som snubbar blir av typ tusen bira. Det värsta var när han sa att han trodde att jag skulle vara full också. Och därmed kåt, enligt hans logik. Jag hade ju varit ute med jobbet, sa han. Fan, vad han höll på! Han får några dar. Innan nästa helg ska han vara dumpad. Jag ångrar så jävla mycket att han fått nyckel.

Honky Tonkin'

På den gamla goda Bare Knuckle-tiden, regerade Hank ”The Honky Tonk Stomp” Thompson, de södra serierna. Han var så gott som obesegrad. Föll egentligen aldrig under hela sin karriär, men fick några köpta domslut emot sig. Det enda som hindrade honom från att bli sin tids störste var hans ovilja att resa. Detta hängde ihop med att han efter sina fighter på lördagarna också spelade fiol i Bluegrass-trion Tune Three med sina yngre bröder, och deras musik gick inte riktigt hem norröver. Herregud, vilken tid! Man skulle ha varit med ...

Praktikant

Som det ser ut nu kommer vi att få ett tillskott till kontoret. En praktikant! Enligt chefen heter hon Anne och ska hjälpa till med ”diverse” som ett led i att skapa sig en självständig arbetsidentitet. Kul. Verkligen.

Inte nu för att verka ”neggo”, men hennes första arbetsuppgift skulle ju kunna vara att röja upp i fikarummet.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde bakterier/kvalster.

Diktarmöte

Dagens möte med landets största kulturpersonlighet gick över förväntan. Jag la in det på lunchen för att lättare kunna undvika chefen och för att för en gångs skull kunna använda representationskontot. Wallenbergare och starköl till lunch, jo man tackar.

Dagens största behållning var dock inte att få förstklassig mat och dryck på jobbets bekostnad, utan att jag vågade ta mod till mig och berätta om mina egna författardrömmar. Jag hade förberett en liten mapp med egna texter som jag bad denna kulturens gigant läsa. Mitt hjärta stod still för ett ögonblick. Men han gick med på det! Kunde inte lovat något, men han kulle kolla på det när det fanns tid.

Tack, sa jag. Tack så mycket.

Jag vill ha något annat

Jag träffade leverantören idag. Ni vet, min vän inom branschen Export/Import. Han som tillhandahåller kvalitetscigaretter till bottenpris. Och burkstark om det skulle vara så.

När jag la in min beställning frågade han om jag var intresserad av ”något annat”. Som vadå? frågade jag. Vill du ha något annat så går det att ordna, var allt han svarade.

Klart att man vill ha något annat. Ett bättre liv, exempelvis.

Allt som jag känner

Jag vet inte om det var så klockrent med Tommy Nilsson och Pernilla Wahlgren i huvudrollerna i Sound of Music. Det borde ha varit Tommy och Tone. Med Allt som jag känner som extranummer.

Oooohhh...
Huh..

Tommy Nilsson:

Allt de du söker kan någon ge dig ett svar,
allt de du önskar finns här om du stannar kvar.

Tone Norum:

Jag vill att du ska känna varje del av mig,
jag ger allt jag har.
Jag känner än hur rädslan att förlora dig,
men om du stannar kvar...

Båda:

Allt som jag känner, och allt jag förstår,
vindarna vänder, drömmen består.
Vi håller varandra när stormarna yr,
finns här intill dej när morgonen gryr.

Tone Norum:

Jag tar dina händer,
önskar att du ska förstå allt som jag känner,
det finns en tid för oss två.

Tommy Nilsson:

Jag vill att du ska känna varje del av mig,
jag ger allt jag har.
Och jag känner ännu rädslan att förlora dig,
men om du stannar kvar...

Båda:

Allt som jag känner och allt jag förstår
Vindarna vänder, drömmen består.
Vi håller varandra när stormarna yr,
finns här intill dej när morgonen gryr.

Tone Norum:

där drömmar blir till verklighet,
där väntar jag på dig.

Båda:

Allt som jag känner och allt jag förstår
Vindarna vänder, drömmen består.
Vi håller varandra när stormarna yr,
finns här intill dej när morgonen gryr.

Allt som jag känner och allt jag förstår
Vindarna vänder, drömmen består.
Vi håller varandra när stormarna yr,
finns här intill dej när morgonen gryr.

Vilken låt! Vilken sånginsats! Vilken personkemi!

À propos Julie Andrews

Alltså, hon var ju sjukt het i Sound of Music. Och om ni frågar mig så har hon fortfarande kvar ”det där”. Kanske inte 100%. Men hon har så det räcker, om ni frågar mig alltså.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Julie Andrews.

How do you solve a problem like Maria?

Hur tänkte de? Pernilla Wahlgren som Maria i Sound of Music? Julie Andrews äger ju den rollen. Hon är Maria. Vi träffades en gång, Julie och jag. Förmodligen var det på en fest. Men detaljerna är inte knivskarpa i dagsläget, dårå. Det var ju ett tag sen och det blev aldrig något på riktigt mellan mig och Julie/Maria. Men jag hade chansen, och sumpade den p.g.a. dålig fokus. Det var ju sista gången. Jag lärde mig en läxa.

Nu är det ju inte så att jag har gjort det med Pernilla Wahlgren heller. Men det känns ju verkligen inte lika angeläget, om man säger. Jag fingerpullade visserligen henne backstage för en herrans massa år sen, om jag minns rätt. Men jag hade ingen lust att ta det längre än så, om ni förstår.

Chapeau claque

”...hopfällbar typ av cylinderhatt av siden…”

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en chapeau claque.

Sen ankomst/frånvaro

Stämningen var på topp igår. Åtminstone om ni frågar vaktis och chefen som hittade varandra, så där ”grabbar emellan”. Pluntan var slut innan paus och det verkade inte finnas någon morgondag när de skulle vidare för några järn och lite raj-raj.

Idag verkar de inte dyka upp.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde galanta damer.

Välkommen blåskatarr

Chefen bommade igen kontoret igår och tog med oss på gemensamma aktiviteter. Teambuilding. Vi skulle svetsa samman arbetslaget. Av någon anledning skulle vi göra det ute i skogen ledda av någon jävla mulle. Eller same. Eller whatever.

Det enda jag vet är att mina skor blev helt förstörda. Det hade varit schysst att berätta i förväg att vi skulle ha en heldag utomhus i den svenska hösten. Så att jag hade kunnat anpassa min klädsel. Eller bara sjukat mig.

Det var ett helvete. Vi skulle rulla stock och gräva rot. Och kasta yxa. Sen var det dags för ”underhållning”. Sound of Music på Göta Lejon, Södermalm. Och eftersom vi ”dragit över” lite fanns det inte riktigt tid att äta innan. Det fick bli ett glas rött och varma baconsnacks i foajén. Classy, very classy. Men det värsta var att det verkligen inte fanns tid att åka hem och byta om innan. När jag sa att jag frös kramade chefen mig. Lite för länge och lite för mycket. Han sa att han kunde värma mig. Tack, men nej tack. Gubbe.

Mitt liv är så jävla misslyckat just nu.

V8

I den där lådan med lite naket som jag tagit med till jobbet hittade jag en bild på min första bil. Den drog ju en hel del soppa men det var det värt. Jävlar, vad det blev åka av i den! Både fram och bak, om man säger. Ja herregud, tänk om bilsäten kunde tala...

Ståfräs vid fel tillfälle

Oj, oj. Jag kollade igenom en låda med lite naket som stod och skräpade på jobbet. Det var mina egna gamla bilder. Jag tänkte att man kunde ju visa dem för chefen. Han borde kunna uppskatta sånt. Det gäller att hålla sig väl med rätt personer, dårå. Och det finns ju en hel del gött i den där lådan, om man säger. Bilderna fick minnena att skölja över mig som en sjutusans störtflod. Och inte bara där, om ni förstår vad jag menar. Alltså inte en s.k. spontanutlösning. Men en riktig praktbånge växte till sig i brallan. Och just då kom Lena på ekonomin in och hade något att säga om ett lysrör som blinkade och behövde bytas. Som situationen såg ut var det ju inte direkt läge att ställa sig upp. Inte pronto, i alla fall. Det fick bli lite senare.

Tallyho! Tallyho!

Min första seglats tog mig till en främmande strand. Det ena ledde till det andra och jag blev kung över en skara vildingar. Men ni vet hur det är. Jag längtade hem.


Det här hände för länge sen, men är inte mindre sant för det.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde "Till vildingarnas land".

Prestationsångest

Samarbetet med den person som jag inte bör kalla för annat än Sveriges största kulturpersonlighet visar sig bli svårare och svårare. Det är inte han som gör det svårt, det är jag som lägger ribban för högt för mig själv. Det har tagit två timmar att formulera det som egentligen skulle ha blivit ett ganska ordinärt mail, men nu har utvecklat sig till en spaning efter något som flytt. Jag vill inte verka liten inför denna språkets gigant. Eller åtminstone inte mindre än nödvändigt.

Herregud! Slappna av. Det är bara ett jobb.

Lenita, I’m in love

Nu har det hänt, jag har träffat den där kvinnan som skulle kunna göra mig till den jag är. Hon har själ/soul, om ni förstår. Och hon var ju inte direkt väntad, utan kom som från klar himmel. Eller kanske som en pärla i musslan. Hon har själ/soul. Jag hade ju slutat hoppas på den rätta, som det lätt blir när man sitter där ensam på kammarn. Men jag hade fel, för nu är hon här och hon har själ/soul. En riktig pärla som bara dök upp sådär, när jag hade slutat hoppas på den rätta. Fattar ni? Hon har själ/soul. En riktig pärla. Med själ/soul. Hon får det att svänga. Mitt liv alltså.

Historielektion

Dessutom finns de mänskliga pyramiderna i Egypten. Men de tillhör en annan kategori. De är ju som bekant byggda av döda faraoner, s.k. mumier, som staplats på varandra.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde pyramider i Egyptens öken.

Den där andra statsmakten

Men alla mänskliga pyramider lyckas ju inte uppnå det mål som de, så att säga, sträcker sig mot. Ett klassiskt försök var ”motorcyklister mot högertrafik” 1967. Men var det ju för sent. Beslutet var taget och klubbat. Som en säl.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en mänsklig pyramid med motorcyklar som bas.

Folkets röst

Mänskliga pyramider har byggts sedan urminnes tider för att väcka uppmärksamhet och skapa debatt. Här är en som byggdes i Stockholm1913 och resulterade i kvinnlig rösträtt åtta år senare. Visst går det att förändra samhället, bara man försöker!

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en mänsklig pyramid (svartvit).

Alla gör på sitt sätt

Jag har fått en hel del reaktioner angående mitt förslag om hur man ska stoppa barnporren. Visst var det ett förslag med glimten i ögat, men det är ju inte själva metoden som vi ska koncentrera oss på. Det är ju målet som är det viktiga. Om alla drar sitt strå till stacken är allt möjligt. Här är några killar som i somras gjorde en mänsklig pyramid för att visa sitt ställningstagande mot barnporr. En liten manifestation för en stor sak. Mer sånt!

Frågelådan

Vi har haft en liten snackis på jobbet ett tag. Det här med sprutluder, vad betyder det egentligen? Ordet alltså. Det ledde till en liten vadslagning, dårå. Och för att få ett objektivt svar vände vi oss till språkrådet. Igår eftermiddag kom svaret.

Den enda beskrivning av ordet jag hittar finns i Susning.nu som är en Wikipedia-liknande ordbok gjord av användarna själva. Jag citerar:

1. Heroinist
sprutluder, grovt nedsättande ord, som kan ges ungefär samma mening som tjackhora - en kvinna som är beroende av narkotika och som prostituerar sig för att få råd med knark. Förstavelsen sprut- har alltså med de sprutor heroinister använder att göra.

2. Person som gillar sperma på sig
Person, ofta kvinna, som gillar att få sperma sprutat på kroppen eller i ansiktet eller munnen.

Med vänliga hälsningar
Rickard Domeij
Språkvårdare

Dessvärre kunde vi inte utse en enhällig vinnare i vadslagningen utifrån detta. Ibland har ju ord mer än en betydelse.

Wittgenstein och Heidegger

På helgkryssen träffade vi två mysiga killar, riktiga charmtroll. De hävdade att de var filosofer. Men det var nog bara som de sa, trots att de ser rätt så tankfulla ut på bilden. Filosofer eller inte, dansa kunde de!

Barndom

Visst var det kul när man var liten! På somrarna brukade jag få vara hos mormor och morfar på landet. Där levde man rövare dagarna i ända Och så vidare. Men höjdpunkten var helt klart kvällarna när man kunde smita iväg till tjärnen och ligga i buskarna. Hade man tur kom det töser från grannskapet och badade/tvättade sig. Och det var värt att vänta på, om man säger. Deras bleka kroppar i sommarnatten och vattnet etsade sig fast ”därinne” för alltid. Hoppas jag.

Tick-tack? Skulle inte tro det!

Det har ju skrivits en hel del om barn/barndom på bloggen den här veckan. Och jag vill bara påpeka att det inte bara är mina inlägg. Och det är inte så att det handlar om min biologiska väckarklocka. Det kan ni glömma. Dessutom är det lite si och så med min snubbe just nu. Vet inte riktigt vad jag ska göra. Han har inte ”det”. Inte längre, kanske inte förut heller egentligen. Vad såg jag hos honom?

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde söta bebisar.

Stoppa barnporren!

Det är ju många med mig som är emot det här med barnporr. Det är inte kul, det är sjukt! Men det finns ju de som gillar det sjuka. Vi måste stoppa dem.

Mitt förslag är ganska enkelt i teorin, men svårare att genomföra rent praktiskt. Svårt, men inte omöjligt. Inte om vi samarbetar.

En faktor som förenklar spridning av barnporr är ju det här med pengar. Det monetära systemet, som det också kallas. Till exempel kan man köpa en bild/film med barnporr. Om det inte fanns pengar skulle det vara mycket svårare. Mitt förslag är att vi alla (samhället) går över till någon slags byteshandel. Då blir det ju mycket svårare att få tag på barnporr. Till exempel skulle ju någon förmodligen ha svårare att byta tjänsten ”Kakla badrum” mot varan ”Barnporr”. Det är inte hela lösningen, men en ordentlig bit på väg. Det kräver visserligen en hel del av oss alla, men det kanske det är värt. Kom ihåg att ingenting är omöjligt, inte om man vill det tillräckligt mycket.

Barn är framtiden, inte porr!

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde glada barn som gjorde reklam för något.

Saknadens sång

Barndomens alla somrar, var tog de vägen?

Deliverance

Det här hände för länge sen, i en av min barndoms somrar. Av någon anledning skulle vi spela en fotbollsmatch mot ett landsortslag. I en håla någonstans. Det var vi, det vanliga gänget, vi som hängde ihop. Det var vi mot småstaden.

Och det skulle bli kul, eller så kul som nu sport kan bli för ett gäng ungar från Huvudstaden. Fotboll var något som vi höll på med för att koppla av lite från det riktiga livet, det som spelade roll. För gänget från småstaden var sporten allt. De förväxlade sporten med livet, och kanske inte så konstigt egentligen. De hade ju inget annat.

Det tog inte många minuter innan vår lagkapten Horace hade fått näsblod. Alla i småstadslaget var ju inte helt hundra. Det var ju en hel del ”kusiner” som inte hade alla hästar i stallet. Uffe och Sture grinade, ville inte vara med. Vi förlorade med många mål. Kristina stod i mål, hon var ju inte så tävlingsinriktad, tyckte att det var kul, men brydde sig inte så mycket om att vinna. Vi fick ett mål i protokollet. Det var Lill-Peter som lyckades få in den på en fin pass från Kjelle.

Vi åkte hem till Huvudstaden som förlorare och blev bjudna på glass av Torgnys pappa uppe på Fjällgatan. Och där såg vi ut över vår stad och tänkte inte så mycket mer på den där matchen. Den betydde trots allt inte så mycket i det långa loppet. Det var först nu helgen som den dök upp ur mitt undermedvetna, steg upp ur minnenas dimmiga kärr. Jag var på besök i småstaden för ett reportage och stötte på en av grabbarna som jag mött på fotbollsplanen för en massa herrans år sen. Han tog upp den där matchen och ville skryta och skravla och hur vi hade förlorat stort. Och jag lät honom göra det, jag bjöd på det. Lät honom ha en pojklagsmatch som sitt livs höjdpunkt. Lät honom ha kvar det. Något att tänka på när han står på bruket, eller upp till vaderna i skit, eller vad man nu gör i sitt lilla, lilla liv i småstaden.