Jag fastnade i soffan, framför DN-galan. Atleter i tights. De ba: Jag har tränat stenhårt i hela mitt liv och då vill man ju visa upp sig. Ser jag tillräckligt naken ut i den här? Alltså, ärligt. Jag ba: *nom-nom*
Torftig tillvaro? Ja. Jag tittar på teve och bloggar om det. 4 real.
PS De kastar prick med spjut? *frågetecken*
Man sitter och svettas i bilen. Det är sommar och AC:n går på högvarv, men visst är det varmt ändå! Solen gassar etc etc.
Men nu ska ni få höra/läsa, ungdomar. I min barndom åkte vi på bilsemester i en Volvo 240. Jajemen. Volvo 240. Hela familjen. Om det blev för varmt, då vevade vi ned rutorna. Ja, ni läste rätt. Vi vevade. Med handkraft. Så gick det till när farfar var grabb. Och det gick bra det med!
Och nu tänker ni att bilsemester till Norrland går väl bra, där är det inte så varmt. Snö, fjäll etc etc. Men håll i hatten! Vi åkte ut på kontinenten, färja till Tyskland och vidare mot Rivieran via Paris. Fyra personer i bilen. Och inte fanns det annat att äta än skeppsskorpor. *skörbjugg*
Närå. Men ärligt, bilsemester på kontinenten i en Volvo 240 utan AC. Det var visserligen en kombi och vi hade radio. Men hela familjen. For real.
Det var inte ett skämt. Alltså, inte ett skämt. Man bara väntade på att det skulle avslöjas om ”en kul grej”, eller ”parodi”. Men han gör det på riktigt. Och ni ba: Vadå? Jo, han bygger en lampa av rundstav och kökshanddukar och ba: Har ni sett. Nu står den där i hörnet som ett utropstecken. Och man ba: Nej, Ernst. Den står där i hörnet som något helt annat. *ful*
Han är ju mysig och så. Men nån måtta får det ändå vara.
Anyhoo. Man har ju ett hyfsat händelserikt liv. Spännande etc etc. Man tittar på teve och bloggar om det.
Optimus Prime vaknar tidigt och petar mig i sidan och ba: Kaffe. Jag ligger kvar, orörlig och tyst. Så hon ba: Kaffe! Och jag ba: Ja tack. *leker med elden* Och hon ba: Kaffe! Nu! Och jag ba: Ja tack gärna. Det skulle vara gott, söta du.
Sen chockar hon världen genom att gå upp och göra kaffe. Och världen ba: *chockad*
*fortfarande chockad*
Optimus Prime tar en rövare. Hon ba: Röjer du upp i köket och hänger tvätten så sitter jag här i soffan och kollar på teve? Och jag ba: Va? Så hon ba: Men om inte jag kollar på det här programmet så är det ju ingen som gör det. Sen gör hon sin gulligaste min med rådjursögon och darrande underläpp.
Men det gubben går inte! Jag ba: Det här lasset drar vi tillsammans. Det finns ju bara två... Och Optimus Prime ba: ...av oss och det är vi! *röjer och hänger*
Real housewives of New York. Varför är det ingen som har berättat för mig? Hur länge har den här serien visats? Vad har jag missat?
Man sitter med skämskudden i knät, munnen halvöppen och ba: Näää, det här är inte på riktigt. Det måste finnas ett manus. Det måste vara regisserat. Alltså, om man inte har sett det så går det inte att förstå hur tacky det är. Tacky, vulgärt och alldeles, alldeles underbart. *tipsar*
Annars kan man väl tipsa om en klassiker såhär i grilltider. Hajkbanan, dårå.
En del tror att man bara träffar damer/donnor på ute på lokal eller ”nätet”. ” Eller på kurs och konferens. Dårå. Men jag brukar säga som så att det är tillfället som gör tjuven (metafor). Ett smultronställe är ju på ica eller motsvarande. Man strosar omkring med lite vilsen uppsyn och tar på olika varor tills man blir sedd av en dam/donna och ba: Ojojoj, hur gör man med den här? Och hon ba: Det är bara att ställa in i ugnen. Och man ba: I ugnen? Och hon ba: I ugnen. Sen brukar saken vara biff. Både middag och efterrätt. Om man säger. Hehe. *hehe*
Obs! Varning! Fungerar inte vid köttdisken på sommaren. Där finns bara karlar/män som vill snacka marinad, klotgrill och glödbädd. Men om det är det racet man vill köra så är det bara ge sig hän och trycka plattan i mattan.
För allas trevnad gäller följande ordningsregler hela sommaren:
Syrran ska ta med sig familjen på semester i huvudstan. Med husvagn. De ska tydligen bo på en camping som ligger centralt, i typ Bredäng. Och det passar nog utmärkt. Syrran är ingen riktig citygirl. Men nu är det något på allsången på Skansen som lockat hit henne.
Jag föreslog att vi skulle ses på stan nån dag, allihop och hela familjen. Ni vet, neutral mark och hela den biten. Ta något att äta. Och hon ba: Ja, inte på restaurang! Inte med de priserna! Och jag ba: Okej? Så nu blir det utflykt med matsäck.
Saker hon vill se ”i stan”:
Medborgarplatsen *frågetecken*
Prideparaden
Barkarby outlet
Jag köpte en stor bunt rollspelsgrejer på loppis. Ni vet, en massa häften med Dungeons & Dragons från åttiotalet. Och en grabbnäve tärningar. Allt för en hundring jämnt. Gubben som sålde ba: Jaja, det är mest för barn.
Saker man sett, del två
Män som tittar på sina kvinnor på loppisar. Om blickar kunde tala skulle de ba: Nu räcker det! Ställ ned den där. Vi har tillräckligt med vaser/porslin hemma. Nu åker vi och grillar i trädgården. *längtar efter öl*
*eller grogg*
*eller dylikt*
Saker man sett, del ett
Män som går leker Ernst, barfota i trädgården och ba: Ja, här går jag och känner in rummet, för ett rum behöver inte vara inomhus. Och kvinnor som skrattar åt dem som om de vore roade. De ba: Hi-hi-hi, du är allt tokig du. Men inombords ba: Man skämtar inte om Ernst! *fräser*
Man ba: Va?
Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en konstig sorts jeans.
Lena på ekonomin is klackskor, kort kjol och mycket kring ögonen.
Språket förändras. Jag trodde aldrig att jag skulle börja säga ”messa” istället för ”essemessa”, eller ”ligga” som någon slags variant på ”ligga med”. Eller snarare "pippa/göka". Jag ba: *vägrar*
Men det var då. Nu har jag vant/anpassat mig och säger som alla andra. Och det var väl inte så farligt?
Det första som slutar fungera för mig på fyllan är förmågan att skriva sms. Efter tre öl, eller motsvarande är det inte någon idé att ens försöka. Det tar sjukt lång tid och blir liksom bara obegripligt. Det tar två minuter att få ihop: Kom ull baren shots till åka. Och allt man vill kommunicera är att det finns shots i baren till hela gänget!
Obs! Exemplet ovan är ett autentiskt skickat sms. Typ.
Farmor tog hand farfars och mina näsdukar. Hon la fram rena och nystrukna när hon tyckte att det var dags att byta. Det var en service som inte förkom hemma.
En annan uppfostringsmetod som kanske är lite mer tvivelaktig stod farfar för. Jag bodde hos farmor och farfar några veckor varje sommar, vare sig jag ville eller inte.
Jag var en ivrig näspetare, men det skulle tas ur mig av farfar. Om han såg mig med ett finger i näsan band han ihop mina händer bakom ryggen och lät mig gå omkring så en timme eller två, tills det var dags för fika eller mat. Alltså, det här är sant. Det låter helt galet, men det här utspelade sig i en annan tid. Och det var inte fullt så grymt som det verkar, jag slutade peta mig i näsan och farfar gav mig näsdukar i tyg att ha i fickan.
För tusen år sen i en avlägsen barndom, när man skulle uppfostras till en god medborgare, hotade pappa med att han skulle hugga händerna av mig om han någonsin kom på mig med att klottra/snatta. Vid första tillfället skulle han ta den vänstra handen som en varning. Om jag inte drog lärdom av detta, utan fortsatte ett eventuellt syndigt leverne, skulle han även ta den högra. Det var så det gick till bland araberna, påstod pappa. Och där var det ordning och reda!
Hans uppfostran bet på mig, jag har aldrig klottrat/snattat. Och jag har bägge händerna i behåll.
Efter att ha varit på, mer eller mindre, allmän plats tillsammans med lite för många barnfamiljer hade jag tappat tron på mänskligheten. Alltså, de små liven fick löpa helt fritt. Vind för våg. Och jävlar vad de löpte. Och väsnades. Och föräldrarna ba: *whatever*
Men på tunnelbanan fick jag tillbaka tron på mänskligheten. En mamma sa åt sina två kidz att om det inte skärpte sig så skulle de gå av och promenera hem. Och kidzen höll sig på mattan i ungefär en minut innan de började stoja igen. Då tog mamman av dem helt lugnt och ba: Ja, då får vi gå hem. Det är två stationer. Och kidzen ba: Nä, vi vill inte gå. Det är för långt. Och mamman ba: Det skulle ni ha tänkt på lite tidigare.
Och jag ba: Yes!
Nu har vi ”kört” i två år! När detta inägg började skrivas trodde jag att det var det första året vi firade, så det var tur att man dubbelkollade. Och det är ju lätt att ändra en romersk etta till en tvåa. *pustar ut*
Sommaren 2007 startade vi det banbrytande projektet ”apans lilla blogg”. Vi ville ruska om internet en smula och söka efter själva essensen/kärnan av det hela etc etc. Vi ville se om världen var redo.
Närå.
Menhursomhelst. Det har varit kul och hela den biten, så vi tänkte köra på ett tag till. *kör*
Och så vill vi passa på att tacka alla som läser och kommenterar. *tackar*
Det blir semester i stan i år. Jag tänker uteservering. Eller balkong med bib. Kanske en och annan badutflykt med bib. Kanske en tur med nån skärgårdsbåt. Ni vet lite utflykt med matsäck och bib. Och grilla-grilla-gri-i-lla! Och bib.
Nämnde jag bib? *skojar*
Han hade trekvartsbyxor, foppatofflor och bukfetma. Till detta sportade han magväska.
Och ni ba: No way! Och jag ba: Yes way!
Alltså, 4 real.
Turisterna är här! Och det kan ju vara kul att utsättas för något nytt och obekant. Eller? Idag köpte jag en Ramlösa och en ”mas” bakom mig i kön kommenterade detta med: I Stockholm är de så jävla dumma att de betalar dyra pengar för vatten i en flaska. Det är ju samma som finns i kran helt gratis! Vilka ena va? *dialekt/talfel*
Så jag vände mig om och såg banjospelaren i ögonen och ba: Och i dina hemtrakter är det tydligen fortfarande helt ok med kusingifte. Och han ba: Nä, va... Och jag ba: IN YOUR FACE, INBREED!
Närå. Men jag tänkte. Han däremot, han sa det. Det där om att betala för vatten. På riktigt.
Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste.
Har köpt skor. Skitsnygga och lite för dyra. För det är jag värd.
*vollevallebjän*
Chefen ba: Lena, du är en klippa. Och jag ba: Ja, verkligen. Jag är så jävla bra. Och han ba: Jag menar det. Och jag ba: Jag med.
*gör skäl för lönen*
Det var en hel del att fixa med den här veckan. Chefen har kommit hem från husvagnssemestern i förtid och tassar runt i shorts och piké på kontoret. Liksom för att visa att han jobbar på semestern.
Anyhoo. Han har bott på camping och, enligt uppgift, grillat flintastek i två veckor. Han ba: Det är som en annan värld där ute på landsorten, ett annat folk. Och jag ba: Jotack. Jag växte upp där.
Nu är det alltså vecka 28 och jag är på kontoret. Jag jobbar hela veckan, 40 timmar. Trots att jag egentligen skulle ha semester. Jag blev köpt. Till vilket pris? Tja, det blev ett påslag på femtonhundra i månaden, utöver ordinarie löneförhandling. Den uteblivna semesterveckan tar jag ut i augusti. Damn it feels good to be a gangsta!
*on top of the world*
En lite lagom dagsutflykt med kärran kan ju vara till Trosa. Dårå. Det funkar ju både som resmål och metafor. Om man säger. Klassisk vägbeskrivning: Trosa, Handen och sen är man framme i Fittja.
Nu kör vi! *kör*
Dags för besiktning av kärran. Dårå. Man har ju kört en hel del sen sist. Om man säger. Och det är ju ingen som har klagat på fjädringen eller dylikt. Damerna ba: Men guuu vicken skön åktur. Och jag ba: Ska vi köra vidare?
Hehe. *hehe*
Förklaring: Kärran är slang för bilen.
Det är ju hyfsat socialt accepterat att leva tillsammans med ett djur, kanske en hund, kanske en katt. Eller så. Och det kan ju vara gulligt med något litet och hårigt som inte kan prata. Men jag kan inte släppa tanken på att något är fel med de här ”djurvännerna”. Vad är det som har slagit slint i relationen människa/människa som gör att man väljer att blanda in ett djur? Och kom inte och håll på med argumentet att djuren gör nytta! När mjölkade ni katten senast? Eller gjorde en hatt av hundhår?
Närå. Men djur är gulligast på teve.
Eller på cuteoverload, om man skulle vara på det humöret.
