Män som talar med kvinnor

Bara för att man är sambo på försök betyder inte det att man har kärleken på det torra. Man måste faktiskt kämpa och göra sig till om det ska hålla. Skämma bort och gulla etc. Hon vill bli kallad för något speciellt, gulligt smeknamn. Inte bara sitt vanliga namn. Och jag ba: Men, du heter ju det. Ditt vanliga namn.

Sen berättar hon om en kille som hon var så jävla kär i, och han i henne. Och det här var för länge sen så jag behöver inte vara svartsjuk. Och jag ba: ok? Och hon ba: Nä nu blev du sotis! Och jag ba: nä det var ju för länge sen. Och hon ba: sotis! Och jag ba: närå. *men något gnager ändå* Och hon ba: Ååå, du är sotis.

Menhursomhelst. Han kallade henne för Tutta Bombom. Ska jag kalla henne för det nu? Tutta Bombom? Nä, det ska jag inte va? Eller?

Behovsrapport

• Jag har: mensvärk.
• Jag behöver inte: teveprogram som tipsar om hur man kokar pasta/spagetti.
  
• Jag behöver: kärlek och respekt. Och en kille som vet hur man gör när ljuset är släckt.

Över sittar fasoner

Det finns två grejer som är värre än sär skrivningar, så o ändligt mycket värre.

1. De som skrattar åt sär skrivningar
2. De som ond gör sig över sär skrivningar

Klart slut.

Handikapp och lyteskomik

Han gestikulerade så lustigt i andra änden av tunnelbanevagnen. Diskret, liksom. Med små rörelser. Tänk: ”italienare på sparlåga”. Typ.

Sen förstod jag att det var teckenspråk.

Och, hörni, det här inlägget sorterar vi i kategorin: underfundiga vardagsbetraktelser. *skäms*

Humor?

Uppkopplingen har krånglat sen igår eftermiddag och IT-grabbarna lägger upp olika teorier hur det ska åtgärdas. Vaktis kommer förbi med vaskrensaren: jag hörde att det var stopp på internet. Vi drar några drag med den här först och ser om det lossnar. Hehe. Annars hämtar jag kaustiksodan. Men först provar vi med den här. Miljön ni vet ...

Följt av skratt åt sin egen finurlighet.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en sån där vaskrensare som är en sugpropp.

To do

Hörni! Ni missar väl inte Yang Fudongs videoinstallation East of Que Village (Öster om Que-byn), på Bonniers Konsthall? Nä, det är väl klart att ni inte missar nåt sånt bra? Hundar och kineser om varannat. Sju projektioner. Och bara tjugo minuter lång! Helt överkomligt. Visserligen bara svartvitt. Men ändå.

Det är ju inte sådär att man ba: Gaaah! Cravings! Vill haaa! Man är rätt nöjd med att ha sett den. Och sen är det ju bara att knalla hemåt och har man tur är det en skön hösteftermiddag.

Bildtext: Fotot blev lite snett eftersom kameran var gömd i rockärmen. Det är egentligen inte ens särskilt illustrativt, det var sju projektioner på tre väggar. Men jag fick värsta nojan och trodde att copyrightpolisen skulle storma in och haffa mig vilken sekund som helst, så jag knäppte av och rusade mot utgången. Frihet – den luft jag andas.

Innan blodvågen

Sms från libresse menskalender: du är inte riktigt dig själv idag etc etc. Och jag ba: vadå inte mig själv? Skaru ha leg, eller? Jag kan gå med på ”lite ur gängorna” eller ”hormonell”. Till och med ”menshäxa” skulle funka, men kom inte och ta ifrån mig min, vahettere, identitet.

”inte mig själv” *fnyser*

Menhursomhelst. Den riktiga storsäljaren borde ju vara för libresse att skicka ut sina sms till kollegor och eventuella pojkvänner så att de kan komma med choklad och vara lite gulliga. Tassa runt i silkesstrumpor och kanske bjuda på långlunch. Säga att man visst är fin och massera axlarna etc etc.

Ärlighet på nätet

”Jag letar efter en vacker kvinna att ha sex med två till tre gånger i veckan. Är inte intresserad av umgänge eller förhållande.”

Han spelar åtminstone med öppna kort. Och det är ju bättre än de där som ljuger om sig själva: ”varm, lycklig och öppen”. Tjena!

Menhursomhelst. *tack men nej tack*

Kontaktprofil

• Kön: man
• Ålder: 32
• Intressen: Bakning, myspys och scrapbooking.

Alltså, jag gillar män/snubbar och åldern är det inget fel på. Och jag gillar verkligen mackor och nybakt. Verkligen. Dessutom hade han helt ok profilbild.

Men, ”myspys”? *wtf* Och ”scrapbooking”? *omg*

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en man som såg ganska kul ut. Inte hilarious, eller så. Bara ganska kul.

Låssmed (jour)

Jag hyr min lya av en s.k. privatvärd. Ni vet, minimalt underhåll och bara slantar in hyran. Ni vet, ingen fastighetsskötare att ringa om något krånglar. Porten är gammal och gisten. Det är hyfsat dragit i trapphuset, typ minusgrader i entrén på vintern. Men när jag kom hem från jobbet igår var porten utbytt. Hela rasket.

Den nya har kodlås. Vi hyresgäster fick inte koden i förväg. Och gamla portnyckeln passar inte.

Så porten står numer uppställd med en plankbit.

Ålder är en siffra

I princip har jag inget emot att umgås över generationsgränserna. I princip. Men det är inte så att jag direkt kämpar för att klättra över åldersbarriärerna. Det gjorde däremot hon. Hon klättrade i skinnkjol och silkig blus. Klackar och klor. Välmarinerad med solariemörk läderhud. Tänk: Lill-Babs, men inte ”fab”.

Hon fingrade lite på sitt pärlhalsband för att dra ned mina blick mot urringningen. Och jag gick på det. Jag är gammal nog att vara din mamma. Och jag ba: Snarare mormor, va?

Spelar trick

Bushwick Bill drar på sig pumpakostymen och kör sitt race.

This year halloween fell on a weekend
Me and geto boys are trick-or-treating
Robbing little kids for bags

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Disney's sju dvärgar (utan Snövit).

Veckans fågel

Strandskatans latinska namn (Haematopus ostralegus) betyder, i fri översättning, blodfotad ostronplockare. Mycket har sagts om denna fågel, men allra mest träffande är ändå Galax-hundens limerick.

Det var en strandskata ifrån Aspudden
som bad farfar sin bita i kudden
och rätt som det var
så var strandskatan klar
och han somnade lycklig på stubben

Falsk identitet

Den årliga maskeraden närmar sig med stormsteg. Om jag är "nervis"? Någe! Jag har inte blivit bjuden. Inte än. *hoppas*

Menhursomhelst. Först hade jag tänkt att klä ut mig till ”solnedgång”, för det skulle vara mysigt att bara bli, vahettere, beundrad. Förälskade par skulle sitta runt mig, hålla om varandra och mysa. Och se mig. Mig! De ba: guu vicken skön solnedgång. Värsta softa.

Men sen kom jag på att solnedgången är ju slutet på dagen och början på natten. Folk kanske skulle tänka på mardrömmar och spöken/demoner. Och de ba: Nä stick å dra någe gammalt övere. Du har dålia vibbar. Störtdålia vibbar! Så nån solnedgång lär det ju inte bli för min del.

*suckar*

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en kul maskeradkostym.

Festival

Showrockbandet Minkarna öste på för allt vad tygen höll.