Holiday

Kontoret är tydligen stängt idag. Jag var där och ryckte i dörren innan jag vände hem igen. Alltså, man säger ju inte nej till en extra dag på helgen, men det hade varit kul att veta igår. Då hade man inte behövt tacka nej till bjuddricka. Med ”bjuddricka” menar jag champagne, och med ”man” menar jag givetvis jag.

Just say no

Nu är vi riktiga bloggare. Vi har nämligen fått vår första present/muta. Det kom ett paket tvålar på posten, såna där lite finare lukta-gott-tvålar i påkostad förpackning. Det är alltså någon slags marknadsförare som har lyckats lista ut adressen till kontoret och skickat ett paket med tvålar till oss på bloggen med förhoppningen att vi ska skriva positiv konsumentinformation om just deras tvålmärke.

Men så lätt köps vi inte. Tvålarna ligger på lilla toan. De luktar gott och fyller sin funktion och så. Man blir ren. Men vi kommer inte att nämna märket.


Alltså, inte så att vi är "de omutbara". Men ni får nog ta och hosta upp lite mer än ett paket tvålar om ni vill köpa oss. *antyder*

Förklaring: "de omutbara" är en film med Kevin Costner

Nån måtta får det allt lov att vara

Det är lätt att göra sig lustig över folk som diskar tallriken innan de ställer in den i diskmaskinen. Och det är något lustigt över det hela. Det är det.

Men ibland går det lite väl långt. Som när någon ”roligkurre” gör en ”stå-upp-show” på temat att man sköljer av tallriken innan det är dags för diskmaskinen och ba: Handtvättar du kvällen innan du har tvättstugan också? Så man går till attack och ba: Varsågod, ta ett tuggummi. *antyder dålig andedräkt* 

Anyhoo. När jag skulle tömma diskmaskinen på kontoret hittade jag typ en halv kotlett och hyfsat mycket pasta och champinjoner som låg och skräpade i filtret. Det är inte OK!

Regel: Finns det fasta rester på tallriken/fatet ska tallriken/fatet sköljas.

Epic win och fail samt lol irl!

Det har varit lite filminspelning i kvarteret. Alltså, i vårt kvarter. Så Optimus Prime propsade på att vi skulle äta frukost på balkongen i morse. Och jag ba: Det är inte direkt sommarvärme. Och hon ba: Lite får man stå ut med för att bli upptäckt av Hollywood. Det hela slutade med att vi stående drack kaffe på balkongen och tittade på filmarbetare i täckjacka med ryggtryck.

Optimus Prime blev inte upptäckt av Hollywood. Däremot blev jag stoppad på väg till jobbet av en av filmarbetare med en förfrågan om jag kunde tänka mig att ”stå på hörnet med en portfölj i handen”. De behövde en statist med skägg. Och jag ba: Tja, om lönen är rätt kan jag väl avvara fem minuter. *smickrad*

Det visade sig att de förväntade sig att jag skulle göra det oavlönat, två timmar senare. Så jag tackade nej till ”erbjudandet” och gick till mitt, vahettere, vanliga hederliga jobb med månadslön, rikskuponger och avtalsreglerade fikaraster.

Optimus Prime? Hon rasar.

À propos smörgås

Vet ni vad? I Norrland kallar de mackan för klämma eller stut. De ba: Jomen en klämma/stut skulle allt smaka. Och sen gör de det där speciella Norrlandsljudet. Ni vet, när man suger in luft sådär så att det låter norrländskt.

För ett tag sen läste jag om hur man ska skriva det i text. Men jag har glömt hur det var. Så ni får hålla tillgodo med att det kallas Norrlandsljudet.

PS Jag höll på att skriva Norrlandsludret. Närå. Ba skoja

Anteckningar

Det var inte alla som hade samma trygga uppväxt i akademikerfamilj som jag, och det var inte alla som hade det lika lätt för sig som jag. Det är inte så att jag är född med silversked i mun, men det har gått ganska problemfritt. Lite väl enkelt, kan man tycka. Jag är väl medveten om att jag har haft en hel del flyt. Ni vet, halka in på en räksmörgås och bara glida vidare.

Det är en förklaring, inte en ursäkt

- Jag ser att du har bajsat i badkaret utan att tvätta efter dig.
- Jajemen! Sån är jag.

Kvinns man minns

Man var i Paris och såg sig om i världen och på kontinenten. Det var hyfsat länge sen. Men ni vet, minnen etc etc.

Hon hette Madame Monique eller motsvarande och vi gjorde det bästa av situationen på Hotel Moderne. Detaljerna är lite oklara eftersom det var lite si och så med franskan. Nada francais. Dårå. Men helt klart är att vi bägge pratade flytande ”kroppsspråk”. Om man säger.

Hehe. *hehe*

Obs! Gäller även snubbar/män!

Ni vet hur det kan vara. Man går på stan i det fina vårvädret och allt är fine and dandy. Men så stöter man ihop med nån ragata/argbigga, och helt plötsligt skyms solen av åskmolnen (metafor).

Alltså, inte så att du ska ta skit! *grynet ftw* Men du blir inte automatiskt en dörrmatta bara för att du är någorlunda trevlig och spelar lite efter sociala konventioner. Att bara hålla på och vara otrevlig och snäsig gör dig inte till en strong independent woman. Det gör dig till en bitch. Och inte på ett bra sätt.

Åh, herregud. Jag höll just på att skriva något om den gyllene regeln och att bemöta andra som du själv vill bli bemött.

Jaja. Nu ska det bli skönt att koppla av med en riktigt stor kopp ”thé”. Närå. Kaffi skare va!

Lycka på ett litet fat

Bilden föreställer tre korvar på en tallrik. Lycka är ett abstrakt begrepp.

Trevlig helg

Jag var färdig att ”flexa ut” strax innan tre. Min plan var att ta ett glas vitt i solen. Med lite tur och ansträngning kanske det skulle ha kunnat bli två glas. Fortsättningen på planen var att komma hem runt fem med lite god hämtmat. Ja, ni vet...

Det blev inte riktigt så. Jag går från jobbet nu. Det har blivit hyfsat mulet. Men om man bortser från det där med ett eller två glas vitt i solen och att jag knappast är hemma till fem så ska jag nog kunna hålla mig till planen. Alltså, få med mig lite god hämtmat.

*går hem*

The winner takes it all med ABBA

Optimus Prime är med i en s.k. gå-tävling på jobbet. Ni vet hur det fungerar. De tävlande får varsin stegräknare och den som har flest steg i slutet av månaden vinner och alla andra förlorar.

Fyra saker är annorlunda den här månaden.

• Optimus Prime promenerar på stället framför teven. Till en början satt hon i tevesoffan och skakade på räknaren. Det visade sig fungera halvdåligt. Nu promenerar hon alltså på stället framför teven. Betyg: *frågetecken* 
• Optimus Prime skickar iväg mig för att göra ärenden och sätter på mig stegräknaren. Betyg: *sådär*
• Optimus Prime pratar mycket om ”heta spiror” och ”fast häck”. Betyg: *trist* 
• Optimus Prime visar mycket av ”heta spiror” och ”fast häck”. Betyg: *hett*

Vår i luften!

Jag råkade just skriva sköönt i ett mail/mejl och sen när jag skulle rätta stavningen skrev jag skööönt. Alltså, jag la till ett ö istället för att radera ett ö. *sitter i andra tankar*

Sen ändrade jag till skön. T. och skrattade åt det. Och som avslutning provade jag att skriva ”skönt”, men då kände jag att det fick räcka.

Obs! Jag ändrade till korrekt stavning, (skönt) innan mailet/mejlet skickades.

Ja, herregud. *la vida loca.*

Tre sköna filurer (tecknade)

• Butters i South Park (rösten)
• DJ Fittmongo (namnet)
• Gaston Lagaffe (asså)

Kostcirkeln

Istället för "dagens" åt jag bara smågodis till lunch. Det var ju en sån där grej man drömde om som barn. Men jag har liksom inte kommit mig för att göra det förrän nu. Alltså, det är klart att man har ersatt en och annan måltid med snask. Men inte så att man liksom säger att man ska ta lunch och går iväg för att köpa en storpåse plock.

Det blev en trerätters. Saltlakrits som en aptitretande förrätt. Till huvudrätt blev det olika syrliga fruktisar och sockerbitar. Jag tänkte att sockerbitarna var som potatis och jag var noggrann med att välja färgstarka fruktgodisar eftersom de innehåller mest vitaminer. Man vill ju ha det lite nyttigt ändå.

Till efterrätt/dessert serverade jag blandad choklad samt cocosprickar.

Måltidsdryck: Ramlösa.

Till kaffet kan det vara gott med något sött för att hjälpa matsmältningen, så det blev ett marsipanbröd. Anthon Berg, såklart.

Betyg: *mår illa*

Tretti, förti?

Hon hette Mona och hade någon slags åldersrelaterad kris som gjorde att hon behövde lossa förtöjningarna, kasta loss, segla ut på okända vatten. Och det kan man lugnt påstå att hon gjorde. Ni vet, som stormen river öppet hav så möts vi här i natt. Två vilsna skepp på väg i kvav söker morgonen få fatt. Om man säger.

Hehe. *hehe*

Ansvar

Man blir äldre med åren, och kanske klokare. Kanske tröttare. Man är ju inte tjugotvå längre. Ja, herregud vad tiden går!

Menhursomhelst. Vi har fått en stadig och hyfsat stor läsarskara på bloggen. Och man vill ju vara ansvarstagande och köra med rent mjöl i påsen. Ni vet, vara rekorderlig och alla tiders. Det var inget vi direkt funderade över när vi hade tio läsare. Och ni ba: Vad svamlar han om? Jo, det är det här med att stjäla/låna bilder på nätet och internet. Vi har förstått att det är fel. Och det som är gjort är gjort. Men vi lovar bot och bättring.

Från och med nu använder vi oss bara av bilder som vi ”har rätt till”. De gamla bilder som vi inte ”haft rätt till” kommer att försvinna från bloggen successivt och allteftersom. Vi ersätter dem med en förklarande text.

Vi ber om ursäkt om någon har tagit illa upp för de bilder som vi publicerat utan att ”ha rätt till”. *sorry*

Välkommen åter!

Vi hade ju lite öppet hus på ateljén i helgen och nu när man har utvärderat helheten och delarna går det inte att stava det annat än succé. Fyra små bokstäver och en sån där liten extra grej ovanför.

Det blev en hel del handskakande och kindpussande samt nätverkande under dagen/kvällen. Och så var det ju lite kul att säga hej/tjena till bloggläsare och annat löst folk som man inte känner.

Och eftersom frågan har ställts kan man väl svara på den såhär i efterhand. Ja, Vaktis var där. En kortvisit, eftersom han hade ”lite småvarmt på värmning”. *metafor*

Tjejkväll

Alltså, det är härligt och så att ha tjejkväll och springa omkring i bara trosan och köra hela grejen med bubbel, samtal/fniss och GI-snacks. Men inte hela natten!

Det är bra att festa med tjejer, men ännu bättre att festa med killar. *just sayin’*

Vi har en fråga ”på det”

Dagens snackis är ju lätt det här askmolnet som är så poppis just nu. Alltså, lätt! Men man undrar ju om det är det som gör att vädret är mulet/molnigt? Är det ett riktigt molntäcke eller ett askmoln? Eller vadå, är det dubbelt upp? Och nu när det regnade, var det askregn? Man blev ju inte smutsig eller så. Är det farligt för barnen och miljön? *orolig*

Närå. Inte så att man går omkring och oroar sig. Men ibland känns det bättre när man fått skriva av sig.

Okej. Såhär är det. Nu tittar jag ut genom ett fönster och det är hyfsat blå himmel med lite spridda moln. Var är askan?

Välkommen!

Jo, hörni imorgon lördag har vi lite öppet hus på ateljén mellan tre och tio. Alltså femton och tjugotvå. Kom ner i källaren och kolla lite konst eller så. Vi bjuder på kaka och kaffe (fika). Och gratis är ju som bekant gött.

Men ni ba: Hallå, farfar! Var är det då? Adress tack. Och svaret lyder som följer: Tulegatan trettifyra, orange garageport, ring på porttelefonen så öppnar vi.

À propos klädsel

När vi/jag ändå håller på så kan vi/jag passa på att ta upp ämnet hatt. Det är ju en sak som kräver en hel del av sin karl. Och det är en försvinnande minoritet som har det som krävs. Tumregel: ser det ut att vara mer utklätt än uppklätt så gäller ”hatt av”.

Och hörru, om du har svårt att se om det är utklätt eller uppklätt så gäller även då ”hatt av”.

PS inte för att var taskig eller så, det är för ert eget bästa

Dagens frågor

Varför är det en massa folk på stan som klär ut sig till ”femtiotalet”. Är det maskerad, live/lajv eller bara en missuppfattning? Skulle de här personerna lika gärna kunna sporta ringbrynja och bredsvärd i mjukplast?

À propos "dricka"

Här kommer en öppen fråga till alla kidz som gillar att festa med kröken:

Uttalas det ksider eller eksider? Eller vadå? Eller, hemska tanke, eksajder? Som på engelska. *livrädd*

À propos öl/bira

Finns det någon anledning att välja Red Stripe förutom att flaskan är ”lite skön”?

Det är bara en fråga. Ta inte illa upp. Det är jag, inte du. Etc.

You gotta love it!

Två kidz på tunnelbanan/tuben ska vara världsvana inför varandra och den ene ba: Heineken är den bästa ölen. Lätt! Den andre ba: Vad snackar du om? Det är Becks som gäller! 

Alltså, Heineken och Becks?

Feeder de luxe

Jag träffade/dejtade en snubbe som gillade att laga mat. Alltså, verkligen. Han var typ hobbykock på hyfsat hög nivå. Ni vet, han pratade inte bara om vikten av bra råvaror. Han förädlade bra råvaror till konst. Och jävlar vad gott det var. Man ba: *nom-nom*

Men det hela kändes lite smutsigt efter att han berättat om hur mycket han tyckte om att se mig äta. Och på vilket sätt han tyckte om att se mig äta. Eller som han uttryckte det: se mig föra in mat i munhåla, tugga och svälja. *kåta ögon*


Det blev inget långvarigt, som ni säkert förstår.

Förtydligande: han sa verkligen "munhåla", obestämd form

À propos stolekar i brallan

Nänä, inte så att man har en boa constrictor i brallan. Eller en liten snok för den delen heller! Men, alltså. En bra hantverkare skyller inte på verktyget. Om man säger.

Hehe. *hehe*

Uppdatering: Jag skrev visst lite fel. Det ska vara "storlekar" i rubriken.

Välhängd

Det finns ju en hel del kalibrar på skjutbanan "där nere". Alltså, inte så att man har en Magnumrevolver i hölstret. Men det är inget fel på skjutjärnet. Man ska väl inte vara sån och skryta eller så. Men det brukar funka. För alla inblandade. Dårå.

Och ja, man har licens för att skjuta vilt.

Menhursomhelst. Jag träffade lite kompisar från förr i helgen. Ni vet hur det är/blir. Grabbar, burkstark och bastu. Man snackar en hel del goja och slänger ett och annat getöga på de andra paketen under granen. Obs! Inte så att man spelar i det laget! Men nånstans måste man ju ha blicken. Och det blir ju lätt så att man ibland glömmer vilka olika storlekar det finns på doningarna. Utan att avslöja för mycket eller nämna namn kan vi väl bara konstatera att han kallas the great white hope av en anledning. Om man säger.

Hehe. *hehe*

Alltså, han är inte boxare.

Fri vilja och vanans makt

Det fanns ingen mjölk till kaffet i morse och det irriterade mig. Jag funderade på att knalla iväg till närlivsen och köpa en liter. Det skulle ta mig högst fem minuter, inklusive på- och avklädning. Men så kom jag på att jag har närt en tanke att undvika att vara slav under mina vanor. Ni vet, en vilja att inte köra fast i egna hjulspår. Vad det nu kan vara för mening med något sånt?

Jag avstod mjölken och drack kaffet svart. Men förmodligen var jag i det beslutet lika fast i gamla vanor och fotspår från mina ingångna tofflor eftersom jag mycket ogärna gör någonting utanför hemmet innan jag druckit mitt morgonkaffe.

Det enda som skulle kunna bryta mina mönster hade varit att strunta i kaffet. Men varför kulle jag göra det?

Så mindes jag att just den här tankekedjan med kaffe, mjölk och den fria viljan har jag läst om. I en roman, skulle jag tro

Det kom ett mail/mejl

Signaturen Rolf har rest på kontinenten och ”knäppt en kul bild” av främmande språk och ord.

Tack för bidraget, honorar kommer på posten.

Det går bra nu. Mycket bra.

Två saker i kategorin bra kom med posten igår. Luta er fram mot skärmen och låt mig trollbinda er med mina ord.

1. Deklarationen. Åtta lök/lax tillbaka.
2. Traderafynd. En etsning av Torsten Renqvist från 1964, ”siluetter –skymning”. Säljaren hade inte kunnat tyda signaturen och därför uteblev övriga spekulanter och jag fick bladet för en dryg hundralapp, inklusive frakt. För bra för att vara sant? Nej, dagens sanning.

Som sagt/skrivet. Det går bra nu. Och visst är det extra kul att skriva så när man heter Petter, va? Som rapparen Petter. Ni vet, han rappade ju en låt som hette så. Det går bra nu.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden var ett foto av etsningen.

À propos förkortningar

Vad är det med folk som säger MC istället för motorcykel? Är det ett för långt ord? Eller vadå?

Dags att raljera lite, va? De ba: Jag har köpt ny C. Tie växlar och bockstyre.

Närå. Men ärligt. MC?

Och när jag ändå håller på. Varför har folk börjat säga SU istället för universitetet? Man ba: Jaha. Är det som unga örnar? 

Förklaring: jag tänker C som i cykel

Kul bus

Tacka nej till en kaka till kaffet och ba: Nä, du vet våren är här och skinnstället sitter redan alldeles för tajt. Och hon ba: Jaså, du kör MC? Och jag ba: Nej.

Asså, blicken. *asså*

Sant och sånt

Det var ”lite mycket” i torsdags. Saker som skulle fixas hit och dit samt det ena med det andra. Dessutom var det halvdag på jobbet och jag trodde att det var halvdag på bolaget också. Så det blev en hel del rännande. Dårå.

Summa summarum blev att jag inte han köra några sköna luringar på första april. Jag brukar säga som så att man får aldrig glömma bort det roliga i livet. Men det gjorde jag och det är som det är.

Menhursomhelst. För X antal år sen träffade jag en skön donna på stan och såg en öppning, fick en blick, tog en chansning. Ni vet, gjorde min grej.

Hon sa att hon hette April. Alltså, jag vet att det är ett riktigt namn. Så jag ba: April, April, jag kan lura dig vart jag vill. Men hon ba: Du behöver inte lura mig för att få mig dit du vill. Jag vill också dit. Så då blev det till att spela med öppna kort. Och utan att säga för mycket så kan man väl bara konstatera att bägge fick en hyfsat bra giv. Så det slutade med att vi delade på potten och fick delad glädje samt win/win. Om man säger.

Hehe. *hehe*

Lena tipsar

Hej alla unga och fräscha fashionistas därute. Se till att använda era klackskor ordentligt några gånger i hemmiljö innan ni tar ut dem på helkväll/galej. Det går inte att gå snyggt med skavsår.

Alltså, herregud. Sitt ner om ni inte kan hantera klackar! *just sayin’*

Tradition och så

Påsken var helt OK/okej. Jag drack must. Jag drack påsköl. Jag åt ägg och godis. Jag drack vin. Jag åt lammstek och potatisgratäng. Allt enligt planen. Och hej mina lustiga bröder!

Men alltså, det var varken påsksmällare eller påskkärringar ”på stan”. Man ba: Hallå?

Menhursomhelst. Sist jag såg en påskkärring var hemma hos mamma för några år sen. Jag var där för att vattna blommorna när två små kärringar ringde på. De körde hela racet med sjalett och smink, kvast, kaffepetter i koppar och hemritade påskkort. Jag ba: Vänta här så ska ni få något gott. Och de ba: Ja. *väntar*

Men hur jag än rotade i skåpen så hittade jag inget godis hemma hos mamma. Inte helt oväntat i och för sig. Men jag gjorde det bästa av situationen och gav dem ett äpple och en småtetra katrinplommonjos. Asså, fatta besvikelsen. Och förvåningen. Men de neg och tackade väluppfostrat.

Hej alla kristna!

Just nu känns det inte så kul för er, med tanke på frälsarens lidande på korset. Och så vidare. Men det kommer att bli bättre. Historien slutar lyckligt. *promise*

À propos sommartid

Jag säger inte att sommaren är här och att nätterna är ljusa. Men där när man just hade ställt om klockan och var på väg hemåt, då hände det. Då sjöng koltrasten för mig.

Allt var vackert, men jag var för full för att orka blogga om det just då. Så jag gör det såhär i efterhand.