À propos romans

För hundra år sen, när jag gjorde slut med min första seriösa pojkvän blev han så knäckt att han blev min personliga slav för att fortfarande få vara i min närhet då och då. På riktigt. Han skrev ett kontrakt som han signerade med sitt eget blod. Men typ, i alla fall. Det kanske bara var rött bläck. Jag vet faktiskt inte. Men när man ändå håller på kan man ju påstå att det var blod.

Anyhoo. Jag fick ett ägarbevis för honom, på riktigt och 4 real. Det var typ ”jag gör vad som helst för dig, du behöver inte älska mig eller ens respektera mig”. Hade jag sagt åt honom att lägga sig på motorvägen så hade förmodligen gjort det. Men det blev aldrig aktuellt. Däremot var det ju praktiskt att han hade en storebror som var gammal nog att gå på systemet åt honom. Och därmed mig. Alltså, herregud. Vad jag drog nytta av det.

Det var inte så fräscht av mig, jag erkänner. Och skäms en smula.