Jag har dejtat en musikant ett tag nu. En jazzmusiker. Men nu är det slut och det var lika bra. Alltså, han var gullig och allt det där, kunde sina grejer i sänghalmen. Och man kunde väl stå ut med hans tics att rätta till skjortkragen hela tiden.
Men.
Han var så jävla störig när det gällde musik. Han gillade inte ”det där” som jag lyssnar på. Ni vet, populärmusik. Han ba: Suck. *suck*
Och när han själv satte på en skiva/låt blev det liksom som att han skulle förklara musiken för mig. Han ba: Där! Synkopen! Hör du vad den gör med rytmen? Kanske inte exakt så. Men typ. Och jag ba: Ska vi inte bara mysa?
Det är så störigt när snubbar ska uppfostra tjejer till ”god musiksmak”. De ba: Den här skivan är allmänbildning. Den förändrade världen. Och tjejen ba: Oj, vad du kan mycket. *blir liten*
Anyhoo. Det är slut och finito.
tisdag, september 1
Sommarkatt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
*hatar uppfostrande killar*
Man blir så trött. Eller hur?
Anonym: *håller med*
blaskagg: Eller hur!
hette han tomas?
Sofia: Minns inte. Har sååå kommit över det hela.
”god musiksmak” eller klädsmak, matsmak, vardagsvanor, samtalsämnen, inredning, vänner, bakgrund... etc, etc. Vissa ska komma och ändra liiiiiiite för mycket. Uppfostrande. När dom knappt har växt upp själva. Dumt!
Yvette: Men precis!
Den där skivan/låten, visst stoppade du den där solen inte längre lyser? Visst?!
*hoppas*
Förtydligande: Prettot står för mörkret. Ok?
Sofia: Hysteriskt kul!!
Piakvinnan: Alltså, en del av skivorna/låtarna han lyssnade på var så jävla störiga. Man ba: Melodi? Takt? Ton?
Åh, det bästa/värsta är ju instrumentaljazz där det jammas hit och dit. Man blir självmordsbenägen för mindre.
Piakvinnan: Men verkligen! Man vill ju ha en skön refräng.
Ungefär som när kvinnsen ska spöka ut och stöpa om gubbsen.
Donny: Meh! Står du patriarkatets sida i det stundande könskriget?
Skicka en kommentar