Obs! Varning! Långt inlägg!

Jag kom och tänka på hur det var att förlora oskulden. Det var ju inte direkt så att man var kåta Gun i Kvarteret Skatan, när man släppte till första gången. Det handlade mer om hans tonårskättja och hans putande gylf. Alltså, inte så att jag inte ville. Men det var betydligt mer angeläget för honom. Och droppen urholkar stenen, och hela den biten. Det här var på den tiden innan ett nej var ”ett nej”. Det var mer ”ett kanske”, eller ”ett sen”.

Han var gullig och så. Alltså, han ansträngde sig när det väl var dags. Ni vet, på killars vis. Han hade förberett med tända ljus och bästa blandbandet med mysmusik. Och det bästa av allt: frottéhanddukar i sängen så jag inte skulle blöda på hans lakan. Eftersom hans mamma skötte tvätten. Och nu tänker ni: Men handdukarna då? Skulle inte de också tvättas? Av hans mamma? Och det är en bra invändning, men jag vet inte hur han resonerade.

Själva akten var ganska misslyckad. Han tappade fjongen mitt i och sa att det var för att jag såg så kritisk ut. Och det kanske jag gjorde, jag hade väntat mig mer.

Anyhoo. Efter många om och men lyckades han få upp den igen och fortsättningen var inte heller så mycket att orda om, men ändå skönt att ha det överstökat. Vi hängde ihop, han och jag, några veckor efter det hela hade fullbordats. Men sen kom det fram att han hade skrutit och skravlat om det på orten, och på ett sätt som inte riktigt framställde mig i god dager. Då lät jag världen veta hur han hade skött sig i sängen och han kallades i flera år för Mjukis.

En annan grej som spreds, var ryktet om att jag inte hade varit oskuld, eftersom det ”inte hade kommit blod”. En väninna var livrädd att det skulle spridas något liknande rykte om henne och såg till att ha samlagspremiär mitt i lingonveckan. Extra kul var att det hela skedde i hennes snubbes föräldrars ljusa skinnsoffa. Och här kommer poängen: han hade inte förberett med frottéhanddukar.