Hon undrar hur hon ska känna igen mig, och jag tänker klassiskt rätt som ”charmör” men säger fel: Jag har en nejlika i rövhålet när jag möter dig. Och hon är tyst länge, så jag ba: Det borde väl räcka för att känna igen mig?
Och det borde ju verkligen räcka. Om man säger. *tar av brallan och särar på skinkorna*
En blivande klassiker i kategorin felsägningar? Ja? Ja.
Hehe. *hehe*
onsdag, februari 4
Knapphålet, skulle det vara
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Fnhhfnhh! *fnissar*
Åmen jag tänker att jag ska skriva nåt konstruktivt men det enda jag VILL skriva är hahahaha! (Inte jättepoppis att faktiskt låta så i universitetets bibbla)
HAHAHAHAHAHAHAHA! *asgarv* (om det är det asg står för)
Freud ba: *he he*
Men jag tänker "closure", för allas skull. Det slutade väl/lyckligt. Hon kände igen mig. Och sen var saken biff. Om man säger.
Hehe. *hehe*
Vaktis, klart hon kände igen dig!! HAHAHA
Hej Asta, du verkar vara en "go" och glad tjej. Bara så att du vet: jag hade nejlikan i rätt hål. Knapphålet. *förtydligar*
Skicka en kommentar