Kvalitet från förr

Det bästa/skönaste på Youtube är ju lätt videon till Paul Simons You Can Call Me Al med Chevy Chase på besök. Alltså, lätt! *lätt*

Bäst är det när Paul plockar upp den där lilla flöjten ur kavajfickan och spelar sitt solo. Och det är ett hyfsat långt solo så Chevy ba: Ojojoj. Nu hamnade den där lille rackarn i centrum. Jag kör lite schyssta moves såhär i bakgrunden. 

Det är inte bara videon som är bra/skön. Låten "rockar fett" och man kan både digga och dansa till den. 

Hehe. *hehe*

Om man gillar jämställdhet? Jorå, det får man väl lov att skriva under på. Om man gillar damidrott? Jajemen! Alltså, inte för att vara sån och så. Men man föredrar ju att kolla på sommarspelen. Om man får välja. Dårå.

Källa: bilden kommer från nätet/internet

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde lättklädd damhockey.

Boktipset

Medan veden brinner av Stig Claesson

Den där boken gick som barnprogram för länge, länge sen. Ett barnprogram av och för intellektuella vuxna. Det var på den tiden teve kunde vara stillbilder och högläsning. Barnen satt framför teven och grät för att det var så tråkigt och fult ritat med fula kritor. Men för vuxna är det riktigt bra.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde ett bokomslag.

Stopp och belägg

Man är väl egentligen inget fan av gatumusikanter, eller så. Men häromsistens var det en gubbe/man som verkligen inte tyckte om de tre dagspelare som rev av en svängig melodi i tunnelbanevagnen. Alltså, han tyckte verkligen inte om dem. Med betoning på ordet verkligen och ordet inte.

Han ba: You can not play here! It is criminal! You are criminal! Stop your music now! Han var fullvuxen, hyfsat välklädd och såg ut som en "vanlig karl". Men asså. *asså*

Så jag la en femma i burken. Mest för att ta avstånd från verklighetens folk.

Saker man hatar

Att vara full/nykter och råka ut för ölrusiga män som larmar och gör sig till i flock. Man ba: Tyst! *sch* Närå. Det gör man inte. Man ba: *blir liten*

Asså, sen när den där jävla flocken bryts upp och alla går var för sig är de lugna, tysta och blyga, och beter sig som folk.

Kjoltyg, eller vadå?

Hon hette/kallades Tom. Alltså, jag vet att det inte är ett ”traditionellt namn” på en madam. Och visst drog man öronen åt sig och försökte förhålla sig lite kritisk. Dårå. Men efter en stunds snack och samvaro fanns det inget att oroa sig för. Om man säger.

Strumpor och skor

Sett på stan i helgen: En tjej i decimeterhöga klackar halkade runt bland isbarken på huvudstadens trottoarer. Och ni ba: Jaha? Jo, men alltså. Det var slingbacks. Hon hade visserligen jeans och täckjacka, men inga nylonstrumpor eller dylikt.

Man förstår ju viljan att göra sig fin. Men man får ju såna här vahettere moderskänslor.

Jo, jag hade en slags poäng/slutkläm. Det var något med ”blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår”. Men nu när jag ser det skrivet så känns det inte helt fräscht.

Hjärtliga hälsningar från tant Lena

À propos uppmärksamhet ”i media”

Man kan väl kalla det sellout, I guess, att jag har "talat ut" i kvällspressen. Men jag väljer att kalla det revansch för den där gången när det kom hem en reporter och en fotograf från en av de stora tidningarna. Jag var väl en åtta år eller så. Familjen hade varit med i ett projekt och nu skulle det göras ett reportage om hur lyckat allt hade varit. Mamma och pappa svarade på frågor och sen var det dags för en familjebild.

Fotografen var inte nöjd med mitt utseende/uttryck och försökte få mig att le. Han ba: Du ser ju ut som att det här har varit ett stort misslyckande för familjen, bilden ska kommunicera glädje.

Jag gick till mitt rum och familjebilden togs utan mig.

Pappa ba: Man får bara en chans att vara med i tidningen. Du missade dina femton minuter.

Så nu vill jag bara få ur mig det: In your face, farsan!

Varning!

Ibland känner man lite samhällsansvar och värnar om medborgarna och mannen/kvinnan på gatan. Dårå. Man ba: Ojojoj, nu är det någon som är ute och cyklar på hal is. *herregud* Och ni ba: Vanurå? Jo, vi har hyfsat nyligen haft en besökare på bloggen som hittat hit med sökorden ”radar flatlöss”.

Alltså, inte så att man är utbildad läkare eller så, men kan ju bjuda på ett gott råd som är billigt och enkelt att följa:

Gör det inte! Kontakta ”vårdapparaten” istället.

Och jag som ville sitta

Enda anledningen till att det finns en ledig ”fyra” på ”tuben” är, som alltid, en spya. Man ba: Urk! *urk*

Åldrandets mysterier

När pappa gick i pension började han med korsord. Alltså, inte så att han började lösa korsord. Han började göra korsord. Och det är väl bra att han sysselsätter sig med ”nåt vettigt”, I guess. Man skulle ju bli lite orolig om han bara lekte med ångmaskinerna eller sov i fåtöljen.

Men det är lite störigt eftersom han mailar/mejlar de där korsorden och förväntar sig att man ska släppa allt för att lösa hans klurigheter. Man har typ tolv timmar på sig innan det kommer en uppföljning av typen: Det var lite för svårt för dig, va? Och man ba: Jag såg ditt mail/mejl, men jag måste ju jobba också. Och pappa ba: Jag förstår. Det var lite för svårt för dig.

Och sen till helgen löser man hans korsord och mailar/mejlar lösningen till honom. Han ba: Bra jobbat Men vilken tid det tog.

Hej alla söta killar!

Jag vet att ni tycker jätte-jätte-mycket om Neil Young och jag vet att han har gjort/skrivit många jätte-jätte-bra låtar. Men ni måste inte prata om Neil Young och hans klassiska skivor varje gång ni ser en stereoanläggning.

Obs! Gäller även ”Brusan”.

Apan, det är jag!

Vik mig och gör mig hel som individ och så. Tack.

Spotting

Jag såg ms Blue Blend på stan häromdan och jag tänkte att man kanske skulle ta och stalka henne ett tag. Alltså, inget allvarligt. Bara smyga lite och kika genom en tidning som man klippt hål i. Ni vet, man är lite nyfiken på vad hon har för sig nu när hon inte bloggar längre.

Men ni kan vara lugna. Jag gjorde det inte. Anledningar:

• jag hade saker som skulle uträttas
• jag är inte "helt psyko"

*men orka*

Inte för att vara sån och så och hålla på och ha sig. Men alltså, hade det inte räckt med att bara åka hem till Lars Vilks och riva sönder hans teckning? Eller kanske ställa sig i ring runt honom, peka finger och ba: Vilken ful ritning du har ritat, ritgubbe!

Man behöver väl ändå inte slå ihjäl karln? Eller?