Kärlekens låga och plåga (rim)

Vi köpte en ny hallspegel. Eller, såhär: Optimus Prime hittade en ny hallspegel, betalade och sa åt mig att bära hem den. Och så är det ju i förhållanden och kärleksrelationer och äktenskap. Man har olika roller och intresseområden. Det är, som man sa förr, ”inga konstigheter”.

När vi kom hem höll jag upp den mot väggen för att se hur den passade. Ni vet, flyttade den två centimeter i olika riktningar tills Optimus Prime slutade rynka på näsan. Hon ba: Bra. 

Så lämnade hon mig med spegeln. Och det var inte för att hämta en penna och markera. Hon skulle meddela nätet/internet att hallspegeln snart var på plats.

Så jag ba: Men?! *frågetecken* Och hon ba: Vadå? Och jag ba: Men då kan ju du skruva upp den själv! *rasande*
Jaja. Det hela blåstes upp en smula. Men som stormen river öppet hav, så möts vi här i natt. Två vilsna skepp på väg i kvav, söker morgonen få fatt. Där vi når vårt mål till slut, och jag vilar i din famn, när vinden ebbat ut

Nu sitter spegeln på sin plats och alla är nöjda och glada.