Men du har inte varit schysst. Det var skönt till en början. Du smekte mig varsamt, kysste mina kinder. Men utan att jag märkte det, tog vårt förhållande en destruktiv vändning. Kärleken försvann. Respekten försvann. Du sårade mig, brände mig.
Vi tar en paus från varandra. Vi funkar inte ihop, du och jag solen. Det är inte ditt fel. Det är inte mitt fel. Det är vi som inte funkar tillsammans.
Vi kanske ses nån gång på stan, på de där ställena som var våra. Kanske vänder jag mig bort från dig, kanske möter jag din blick. Kanske ler jag mot dig. Kanske kan vi hitta tillbaka till det som var du och jag, till allt det som var vårt.
Jag vill så gärna ha dig i mitt liv. Men inte på det här sättet.
7 kommentarer:
Jag vet vad du menar. Solen är en förädisk vän.
Daniel af Wåhlberg: Den där känslan av att huden stramar.
Kärleken gör ont?!?
Jag kan ta hand om solen åt dig så länge.
Miss Baglady: Love hurts, med Nazareth.
Linn: Åh!
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Karin B: Asså, våren är här. *asså*
Skicka en kommentar