Obs! For real. *4real*
Alltså, jag kan inte motivera det det bättre än så här: För det är han värd.
Jag antar att det är såhär "det svenska folket" känner för Astrid Lindgren och Nobelpriset.
*blogga luncha maila*
Saker och omständigheter ändras. När vi började blogga använde vi en metafor och kallade det här "en säkerhetsventil" för medarbetarna på kontoret Skogen. Det var alltså bloggen som var ventil. Kontoret var tryckkokaren.
Det var då. Nu är kontoret omstrukturerat. Somliga är kvar. Andra har fått gå. Frivilligt eller ofrivilligt. Vi har skingrats för vinden. Som höstlöv, eller nåt annat. Men bloggen ligger kvar på nätet/internet som ett minnesmärke. Eller så.
Alltså, bloggen är inte längre aktiv.
Och, eftersom frågan har dykt upp: ja, vi har skrivit under pseudonym. Hela bunten.
2 kommentarer:
Det är han!
Karin: Den känslan!
Skicka en kommentar