Optimus Prime sov lite oroligt inatt. Och det gick ut över mig. Alltså, hon kröp på. Närå, inte så. Men hon kom allt närmare och låg till slut mot/på mig. Och det kan ju vara mysigt, men inatt var det bara varmt och svettigt. På det dåliga sättet.
När jag försökte knuffa bort henne skrek hon i sömnen: Nej! Släpp! Du har ingen rätt att röra mig! Så jag kom på genidraget att flytta mig och sova på hennes sida. Lilla Ludde tar sin kudde håhåjaja. Etc.
Ja, redan där är det en ”ganska kul historia från verkliga livet”. Men håll i hatten, vi skruvar upp tonläget ett snäpp till.
Eftersom hon inte riktigt förstod att hon sov på fel sida lyckades hon ramla ur sängen. När hon vaknade på golvet och såg mig på sin sida och drog hon slutsatsen att det var som knuffat henne ur sängen.
Ibland orkar man inte ta fajten, n’est pas. Jag bara tog täcket och gick och la mig på soffan.
Jaja. Det är som det är. Livet och så. Men i morse var det glada miner vid frukostbordet eftersom jag stekte bacon och ägg.
tisdag, maj 4
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Stackars Optimus Prime. Asså på riktit.
30+: Man ger/tar/får.
Fy fan för killar som flyttar sig!
*knyter näven*
Olga: "Hytter med näven" hade varit roligare *gillar det gammeldagsa*
Petter: I know you looove her.
Har sett dä i verkliheta ja.
Å backon funkar alltid, good save.
Olga: Asså. *asså*
Helle: hon er go
Ja jävla snåla killar. Man måste trösta/hjälpa då!
Skicka en kommentar