Men sen insåg jag att det bara var samhällets olycksbarn som sökte sig till mig. Och det kändes sådär. Man kommer till insikt och så. Nu, efter några år har jag fått något kallt i blicken och de söker sig inte till mig längre.
Menhursomhelst. Att lyssna på Ring P1 ger ungefär samma känsla. Det sitter någon engagerad individ "i luren" och bara maler på. Verkligen bara maler på. Alltså, helt oformulerat om saker man inte bryr sig om.
6 kommentarer:
jag har också det där. Fyllegubbar och gamla människor söker sig till mig.
Hur får jag det kalla i min blick?
Fyllon bara passerar mig. De kanske tycker att jag är för lik dem så jag är ointressant...haha :-)
anna-matilda: Börja tänka på dig själv som lite förmer än andra och låt det synas i blicken.
Padmé Amidala: Det är väl snarare så att de ser att du tänker på dig själv som lite förmer än andra?
anna-matilda: Obs! Du får inte tala fritt om dina nya tankar, det ska bara synas i blicken.
men jag försöker! Ändå var det två gubbar (ca 125 år) som började prata med mig idag. En av dom sa att jag var snygg.
anna-matilda: Det kommer med tiden.
Skicka en kommentar