Jag hade som barn ett komplicerat förhållande till Coco i Fame. Hon var ju lätt sötast på hela ”school of performing arts”. Och jag tror att vi skulle ha fått det bra tillsammans, hon och jag. Om vi bara hade fått träffas så skulle hon sett att jag var mogen för min ålder. Och söt.
Det enda problemet var att jag kunde inte säga hennes namn, eftersom jag med barnets logik kopplade ihop henne med Coco från Marabou. Ni vet, chokladöverdragen cocos. Alltså, jag tänkte att om jag skulle kalla henne Coco så skulle folk tro att jag gjorde det eftersom hon såg ut som en chokladbit. Typ. Ungefär som att kalla Leroy i Fame för chokladpojken. *förbjudet*
Det här var givetvis inget som jag pratade med någon om. Allt det där fanns i mitt lilla huvud.
Och jag vet att det är ett helsnurrigt resonemang, men jag var ett barn.
fredag, november 20
À propos Coco
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
ingen som hade trott att du 'bara' tyckte hon var dum i huvet=kocko?
*badabing*
Det var jävlart det gulligaste jag läst på länge
Barn är för härliga!
in cell: Jo. Det är ju ytterligare en dimension av det hela.
maria: *är gullig*
blaskagg: "Ja"
me gusta!
spanjorskan: Me Tarzan.
Skicka en kommentar