Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
*blogga luncha maila*
Saker och omständigheter ändras. När vi började blogga använde vi en metafor och kallade det här "en säkerhetsventil" för medarbetarna på kontoret Skogen. Det var alltså bloggen som var ventil. Kontoret var tryckkokaren.
Det var då. Nu är kontoret omstrukturerat. Somliga är kvar. Andra har fått gå. Frivilligt eller ofrivilligt. Vi har skingrats för vinden. Som höstlöv, eller nåt annat. Men bloggen ligger kvar på nätet/internet som ett minnesmärke. Eller så.
Alltså, bloggen är inte längre aktiv.
Och, eftersom frågan har dykt upp: ja, vi har skrivit under pseudonym. Hela bunten.
7 kommentarer:
Hahaha...så sant så ;P
För att veta var gränsen går för hur mycket man "tål", så måste man gå över den, lite då och då.
Padmé Amidala: Men eller hur!
Miss Understood: Man måste ju det.
Nätdejtingfantastfestprissebloggardonnan:
Resorb i all ära men studier vid ett oberoende institut i Schweiz, visar att tillfrisknandet efter en natt med klackarna i taket går snabbast om man anammar följande trestegsmodell:
1. Donken
2. Gott&Blandat
3. Stänkare
Kerrov: *antecknar*
Sorry, borde vetat bättre än att rätta en försmådd kvinna. Resorb är det nya svarta.
/Man bastard
Kerrov: Just det!
Skicka en kommentar