Nu kanske jag slår in öppna dörrar och är sist på bollen. Men vad är det för fel på folk som berättar drömmar? Alltså, folk som berättar om sina drömmar? *frågetecken*
De ba: Det var som hemma hos mormor och morfar men ändå inte på något sätt och så kom en hund fram till mig...
Och man ba: Jaha? *tänker på annat*
Gå till en terapeutiker eller annat proffs. Det kanske kostar en slant, men när ni väl har betalat så sitter de lydigt och lyssnar på era meningslösheter.
16 kommentarer:
Jamenellerhur?!
Men precis!
30+: Ja?!
blaskagg: Exakt!
Eller om man inte minns vad man själv drömt.. då kan man ju typ sno?
JCMAS: Eh? *frågetecken*
Grejen är den att det är inte svårt heller. Allt i din dröm handlar om dig. Alla du möter i drömmen är du själv. Drömmar är helt och hållet projektion, men ibland bäddas det ju in i konstiga och lustiga historier om man säger.
Ps. Men tycker ni inte ens det är kul när folk drömmer helt bananas och berättar det? Det tycker jag är lite kul,
It' gonna be fine 2009: Nej!
It's gonna be fine 2009: Nej.
eva dahlgnr: Men precis!
Jag tycker bara det är okej om man har drömt om andra bloggare. Typ som när jag drömde att jag kollade på samma lägenhet som Debbie & Rugby och bloggade om det sen. Det tyckte jag var okej.
Jo, det är ett undantag.
Meh. Om någon drömmer att den dansar naken med David Hasellhoff på sin chefs skrivbord t ex (obs det är inte tjejen i filmen som skrivit kommentaren), är inte det ens LITE kul?
It's gonna be fine 2009: Jag har kollat med Magdalena Ribbing och enligt henne får man redovisa sin dröm med en mening, max tolv ord. Och endast om det är en spektakulär eller mycket rolig dröm.
Ok, det är taget. Det klarar jag.
It's gonna be fine 2009: Visst är det skönt med rätt och fel?
Haha! Jag är en sån där drömberättare. Men inte IRL, mest i bloggen i skrift... Och bara om jag drömt något helknasigt och läskigt som jag behöver få ventilera ut för att kunna släppa det så att inte känslan hänger efter mig hela dagen. Men så är ju min blogg just en ventil... mest för mig själv liksom.
Hade jag haft råd så hade jag gärna haft en drömtolkare vid min sida. Men nu för tiden så drömmer jag i alla fall inte lika ofta och lika hemskt. Händer det så blir det dock en skriftlig saga utav det hela... Kul att se tillbaka på kan jag tycka!
:)
Bra blogg förresten, jag återkommer :)
puffan: Det är bra, håll drömberättandet på ett skriftligt plan. Då kan man välja att inte läsa.
Skicka en kommentar