En grej som kan lämna spår i ens tonår är det här med att somna i bussen på skolresan. Och vakna med redigt morgonstånd. I mysbyxor.
sign. ”en som vet”
*blogga luncha maila*
En grej som kan lämna spår i ens tonår är det här med att somna i bussen på skolresan. Och vakna med redigt morgonstånd. I mysbyxor.
sign. ”en som vet”
Saker och omständigheter ändras. När vi började blogga använde vi en metafor och kallade det här "en säkerhetsventil" för medarbetarna på kontoret Skogen. Det var alltså bloggen som var ventil. Kontoret var tryckkokaren.
Det var då. Nu är kontoret omstrukturerat. Somliga är kvar. Andra har fått gå. Frivilligt eller ofrivilligt. Vi har skingrats för vinden. Som höstlöv, eller nåt annat. Men bloggen ligger kvar på nätet/internet som ett minnesmärke. Eller så.
Alltså, bloggen är inte längre aktiv.
Och, eftersom frågan har dykt upp: ja, vi har skrivit under pseudonym. Hela bunten.
11 kommentarer:
Öppen fråga: Är det någonsin comme-il-faut med lite spontanstånd?
30+: Nja, inte i det "offentliga rummet".
Vilket är en sak morgonstånd har gemensamt med mysbyxor.
"Spontanstånd" är en myt.
Precis som torra land.
Det finns inget spontant över stånd.
sign. "en som tror han vet"
eva dahlgnr: Passar bäst i hemmets lugna vrå, va?
Donny Hedlund: Spontanstånd hade man väl typ varje dag i högstadiet? Eller? Men det var inte comme-il-faut.
haha!!!
Men just därför att man hade spontanstånd typ varje dag i högstadiet, så bar man inte mysbyxor utan rejäla jeans. Om man, som jag, var en förutseende yngling.
ochjagba: Man kan ju vara lite känslig i tonåren.
Anonym: Jo. Enkel regel - När man lämnar hemmet/soffan byter man från mysbyxor till riktiga byxor.
Åh, det där med spontanstånd har alltid roat mig. Ja, eller bara stånd över huvud taget. Har alltid velat få ett. *Önskar. Drömmer*
Nej men nej nej alltså, jag gillar ju killar!
Ida I Kina: Va?
Skicka en kommentar