Ibland är världen ful, ibland är den fulare. Som allra fulast är den när man passerar Medborgarplatsen vid halvtvårycket en helgnatt, spik nykter. Man ba: Försvinn, otäcka människor! Ni är fulla. Gå hem. Nu.
Jag ska aldrig dricka. Närå. Men, ni vet. *suckar*
måndag, juni 1
Skeppsbrott (metafor)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
instämmer fullständigt. ingenting är så provocerande som fulla människor när man själv är nykter.
annahita: Det värsta är ju om man av någon anledning är nykter tillsammans med fulla kompisar. Efter en viss nivå går det inte att kommunicera. Helt omöjligt etc. De ba: raj-raj! Och man ba: va?
Drägg! *förstår precis* Dig dårå. Inte fyllgubbarna.
emster: En jobbig insikt är att man förmodligen är lika "störig" själv.
eller om man sätter sig på tunnelbanan en lördag/söndag morgon. som att trilla ner i en gammal spyhink. bah *sniffar* *inte*
masha: *urk*
Skicka en kommentar