måndag, juni 1

Skeppsbrott (metafor)

Ibland är världen ful, ibland är den fulare. Som allra fulast är den när man passerar Medborgarplatsen vid halvtvårycket en helgnatt, spik nykter. Man ba: Försvinn, otäcka människor! Ni är fulla. Gå hem. Nu.

Jag ska aldrig dricka. Närå. Men, ni vet. *suckar*

6 kommentarer:

annahita sa...

instämmer fullständigt. ingenting är så provocerande som fulla människor när man själv är nykter.

Petter sa...

annahita: Det värsta är ju om man av någon anledning är nykter tillsammans med fulla kompisar. Efter en viss nivå går det inte att kommunicera. Helt omöjligt etc. De ba: raj-raj! Och man ba: va?

emster sa...

Drägg! *förstår precis* Dig dårå. Inte fyllgubbarna.

Petter sa...

emster: En jobbig insikt är att man förmodligen är lika "störig" själv.

masha sa...

eller om man sätter sig på tunnelbanan en lördag/söndag morgon. som att trilla ner i en gammal spyhink. bah *sniffar* *inte*

Petter sa...

masha: *urk*