Men åååh. Nu glömde man att gå på Marit Bergman i helgen. Alltså, det var ju inplanerat och allt det där. Men så kom något mellan. Inte så att man hade biljett, men ändå.
Menhursomhelst. Marit är vår generations Lill-Babs. Ni vet, ”skön estradör”, kvinnlig och så vidare. Nu ska jag ringa till Sveriges Radio och ba: Hej, jag vill rapportera en spaning, gällande Marit Bergman.
tisdag, april 14
Önskelista
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Menalltsåhurkanman GLÖMMA att gå på Marit Bergman? *undrar*
It's gonna be fine 2009: Ja, alltså, händelseförloppet är lite oklart. Helt plötsligt sitter man och läser recensionen och inser att man faktiskt glömde.
Gammeln?
It's gonna be fine 2009: I guess. *suckar*
Har man tur så bidrar väl gammeln snart även med att man ens glömmer att man skulle ha gått. Alltså, läser recentionen och ba: men har Marit Bergman spelat, så trevligt. *läser*
It's gonna be fine 2009: Med åldern slutar man att "göra" saker, man "läser" om dem istället.
Ja. Och med åldern slutar man stava/skriva ordentligt också, tydligen. *skäms*
It's gonna be fine 2009: Äsch. Det kunde vara värre. *intygar*
Skicka en kommentar