fredag, mars 20

Hur var namnet?

För typ tusen år sen jobbade jag i någon slags telefonbaserad kundtjänst. Det var lite som mitt nuvarande jobb, men utan värdighet och helt utan respekt från överordnade. Dessutom fanns det en del svaga individer bland kollegorna. En av dessa ondgjorde sig över att det runt om i landet fanns många med flera efternamn. Det var, enligt kollegan, en av konsekvenserna av massinvandringen. Att den ädla svenska rasen höll på att blandas ut till något svagare.

Beviset: att det var så vanligt med det osvenskt klingande namnet Kerrov.

Och ni ba: Haha. Du är så himla spånig! Och jag ba: Men alltså, det var ju en kollega. Och ni ba: Visst, en ”kollega”. *himlar med ögonen*

10 kommentarer:

Hundra sa...

Humor:)

Hustrun sa...

8 timmar senare fattar jag, efter att ha läst det högt. *smart* *bib*

hon i receptionen sa...

Hundra: Ja, helt ofrivilligt.

Hustrun: Inlägget blev ju lite extra svårt eftersom eftersom det hela blev skrivet lite "i en hast" och ord föll bort och/eller bytte plats etc etc. Bra jobbat!

Bark sa...

Nu. Tre dagar senare fattar även jag. Jag var nära ett ge upp igår men skam den som ger sig.

hon i receptionen sa...

Bark: Ja, det kanske var lite otydligt formulerat. *sorry*

blaskagg sa...

Nu, nu gick det in. Det bara susade till i magen och så gick det in.

Anonym sa...

jag ger upp. snälla förklara.

hon i receptionen sa...

blaskagg:

Anonym: Kollegan missförstod. Kerrov - c/o.

Anonym sa...

En nyinflyttad kollega från Argentina gick på kyrkogården här i Sverige och konstaterade att namnet "Maka" var väldigt vanligt förr i tiden...
Lite samma sak... :-)
/JJ

hon i receptionen sa...

JJ: "gick på kyrkogården här i Sverige" *frågetecken*