Jag glömde inköpslistan hemma och handlade på måfå. Minnet svek. Jag gjorde fel. Nu står dubbletterna sida vid sida i skafferiet och hånler åt mig. De ba: jasåru, du bunkrar upp inför kriget, eller?
Tack för all respons/feedback angående robotar och artificiell intelligens. Och, ja, ryktet stämmer. Under en längre tid har teknikavdelningen på kontoret kämpat med att ta fram en förbättrad uppföljare till festsuccén Mr Computer som tyvärr fick stanna på prototypstadiet efter att visserligen ha visat sig fullt fungerande, men ekonomiskt ohållbar. Tyvärr.
Idag kan vi stolt presentera denna förbättrade uppföljare: Mr Robot!
Som det är tänkt ska Mr Robot fungera som en hemhjälp/au-pair och fixa och dona med det mesta. Efter moget övervägande har funktionen ”klocka” exkluderats och ersatts med ”mustasch”. Detta förväntas hjälpa till i relationen mellan människa och robot.
Specifikationer
Drivmedel: el/diesel
Förflyttning: ben
Funktion: diverse hushållsbestyr
Språk: engelska, svenska och lite tyska
Extra: magnetfötter, mustasch, sladd
Låt oss säga att det har gått som i stå i sänghalmen. Gnistan har slocknat och inte ens ett nytt raffset hjälper. Det händer liksom inget. Låt oss säga det.
Då kanske själva språket kan hjälpa till. Kanske kan göra det lite förbjudet och farligt. Trots att det egentligen är tryggt, inkört och, i ärlighetens namn, ganska så trist. Kanske kan man leka lite med orden för att hålla ihop det hela ett tag till. Kanske till och med blåsa liv i en falnad glöd.
Nu får du allt ta av dig småbyxorna så att jag kan pussa dig på snippan.Det är inte så fräscht, men det behöver ju inte alltid vara det i sängkammaren.
Ni kanske har varit ihop ett tag och pratat om att flytta ihop, dela bostad etc. Bara pratat sådär lite löst, inget bestämt. Bara pratat. Men rätt som det är så bär du in hennes lådor och möbler till din sköna ungkarlslya. Kanske till och med prydnadsgrejer. Garderoberna fylls och helt plötsligt måste du slänga dina gamla VHS-kasetter. Eftersom de tydligen är helt ”jävla äckligt kvinnoförnedrande” och det är ”inget att diskutera”.
Låt oss utgå från att något liknande är på väg att hända, eller kanske till och med händer i skrivande stund. Och just i detta ögonblick drabbas du av en liten astmaattack, kanske på grund av att det inte är helt ordentligt dammsuget i garderoberna. Låt oss säga det. Om hon då ser dig djupt i ögonen och frågar något i stil med ”hur känns det?”. Svara för allt i världen inte att du ”har svårt att andas” eller ”att det känns som du ska kvävas”. För ni pratar förmodligen inte om samma sak.
Sug bara i dig din astmamedicin och håll om henne så ska det nog gå bra.
Det finns ju hur många sätt som helst sätt att få pucken i mål (metafor) och man har ju provat på de flesta. Med rätt lyckat resultat. Dårå. Om man kollar igenom protokollen. *hehe*
I helgen tog jag fram en riktig gammal goding. En av de där odödliga klassikerna. Räkor och vitt vin. Om det funkade? Ja, givetvis. Vinst varje gång, om man säger.
Dessutom såg jag till att röra ihop lite majonnäs. Dels för smakens skull, men mest för hennes skull. Jag fick det att se lite svårt ut och hon ba: nämen gu varu fixa å görej till fö lilla mäijj. Och jag ba: jag tyckte att du var värd lite extra. Och hon ba: åh, men gu ...
Och sen var, så att säga, ”paketet levererat”.
Den första robot som togs fram av teknikavdelningen fick som bekant stanna på prototypstadiet och plockas bara fram när det är dags för firmafest/konferens. Och gång på gång gör den succé, ända tills batteriet börjar krokna. Då blir det syntax error för hela slanten, tills någon pallrar sig iväg till närbutiken efter nytt batteri. Sen kör vi igen!
Specifikationer
Drivmedel: el (9 volt)
Förflyttning: hjul, jetpack
Funktion: uppfyller önskningar, blandar grogg
Språk: engelska, svenska
Signaturen Trogen läsare har skickat in en kontaktannons från lokaltidningen.
Nu kanske jag skjuter på öppet mål... Men OK, jag tror att det här kan leda till något mysigt och trevligt. Eller?
Menhursomhelst. Nu får det räcka med den här typen av inlägg. Det är alldeles för lätt att skämta om andras försök att få till det. Andras önskningar och förhoppningar. I slutändan sitter vi i samma båt, lika ensamma och kärlekstörstande. Och med båt menar jag soffa. Iklädda mysbyxor äter vi glass direkt ur burken och hur man än försöker går det inte att hålla igen tårkanalerna till kvällens film. Inte för att de inte får varandra i slutet, utan för att de faktiskt får varandra. Och själv sitter man där ensam i båten/soffan och allt som återstår av ännu en kväll är att borsta tänderna ensam, säga godnatt till sig själv och somna. Ensam.
Synd att semestern är slut för i år. Annars hade det varit lockande med lite angenäm samvaro på båten. *ironi*
Det här inlägget skulle ha kunnat inledas med: Kära frågespalten och signerats: Tacksam för svar. Men det gör det inte. Trots att vi har snackat runt en hel del och vridit och vänt på det hela, utan att komma fram till något. Trots att vi verkligen är tacksamma för svar. Ämnet är: god ton på nätet och i bloggosfären. Vi har inte en susning. Alltså, verkligen inte. Vi kan egentligen inte det här. Vi ville bara skriva lite för att göra arbetsdagarna uthärdliga.
Men hur gör man när det visar sig att någon annan blogg länkar hit? Förväntas vi länka tillbaka? Klia rygg och klia tillbaka etc etc. Man vill ju inte vara ”en fitta” (i ordets sämsta bemärkelse). Killarna på IT-avdelningen är inte direkt till någon hjälp, de bara flinar och säger att blogg känns ju lite hösten 2006.
Så för att vara på den säkra sidan lägger vi till en länk i listan, tills vi har rett ut det hela.
Nada. Inte en tråd på kroppen, inte ens filsingar. Idag är jag helnäck och har inga som helst planer att klä mig. Jag har tagit lite ledigt. ”Komp”-ledigt.
Kylen är fylld med burkstark. Och en flaska rosé eller två till donnan som ska titta förbi framåt kvällen. Dessvärre har det blivit lite tjall på linjen angående namnet. Hennes, dårå. Hon heter förmodligen Mona, men skulle även kunna heta Monica. Eventuellt Monischa. Jag måste ta reda på vilket namn som gäller innan hon kommer. Annars kan det bli lite svårare än nödvändigt att ro det hela i hamn. Om man säger.
Min första riktiga snubbe satte på något sätt standarden för kommande snubbar. Vi bodde aldrig ihop, men jag var hans, bara hans och ingen annans. Dessvärre var det vi hade inte så mycket att hänga i gran. Ribban var låg. *dubbeltydigt* Han la lite för mycket tid på gymmet och var lite för stor/stark. Typ för att kompensera.
Och jag betvivlar inte att han verkligen älskade mig. Men förhållandet funkade inte, av flera anledningar.
Han hade tre standardfraser:
”Jag älskar dig ju mer än livet.”Sanningshalten var inte den högsta, visade det sig. Han blev visserligen ledsen/deprimerad när jag dumpade honom, men han försökte inte ens ta livet av sig. Och hur stor och stark han än var och hur mycket hans humör än svängde så slog han mig aldrig. Inte blev det så mycket gjort i sängen heller. Alltså, verkligen inte.
”Jag ska spöa på dig så att du aldrig reser dig igen.”
”Jag ska knulla dig tills du tjuter som en gris.”
Man hade ju tänkt/önskat att det skulle bli några sköna romanser under sommaren. Hoppats på att semestern skulle bära med sig allt det där som finns inom mig. Alla begär och förhoppningar. Uteservering, hångla i soluppgången, sakta gå hem genom stan och hela den baletten. Men det har ju bara varit lantisar/turister i stan. Och då blir det ju knappast aktuellt för min del.
Rättelse: lantisar, turister eller de där snygga som visar sig vara så jävla gay när man väl vågar sig fram till dem. Jag får typ synfel på fyllan. Hur svårt ska det va?
Först var det bara skönt, sen kändes det lite underligt. När jag kom tillbaka från semestern var min jobbtelefon helt tyst. Jag stretade på i vanlig ordning, ringde och härjade som jag brukar, men det var ingen som ringde till mig. Nu visar det sig att jag har bytt nummer. Utan att någon har berättat det för vare sig mig eller någon annan.
Det blev några semesterveckor i skärgården i år, ensam i hyrd stuga. Lugn och ro, solvarma klippor och bad, inget tjafs. Precis vad man vill ha ut av en singelsemester. Ladda batterierna för ännu en säsong i saltgruvan (metafor).
Det är ju skönt att få komma bort från allt, utom korsord, deckare och bib. Men det blir ju ett problem som singel när det är dags att smörja in ryggen. Jag frågade en donna som också var på den där ön utan sällskap. Hon låg på sin klippa och jag låg på min, på varsin sida av en vik. Allt som skulle ske var att vi skulle hjälpa varandra.
Hon smorde in min rygg, och jag hennes. Och där trodde jag att det hela skulle sluta. Men sen ville hon vara kompis och snacka, kanske äta middag ihop, och det var ju inte alls vad jag var ute efter.
Nästa dag höll jag mig på behörigt avstånd. På andra sidan ön. Där låg det visserligen några tyskar men dem snäste jag av direkt, tillräckligt hårt för att de skulle undvika mig. De vågade inte ens snegla åt mitt håll.
Ryggen brände jag och nu flagnar den duktigt, men det var det värt.
Det är två fåglar som röker varsin cigarett. *hehe* Närå, men skämt åsido: släng inte fimpar på gatan eller i skogen. Fåglar och djur mår egentligen inte så bra av att röka.
I en helt annan tid kunde vuxna män gå ut och svira endast iklädda strutsplym och chapeau claque. I en annan tid målade man faktiskt stan röd, det var inte bara som man sa. Ja, man hade med sig pensel och färgpyts. Ja, det blev kladdigt. Men det var, som sagt, i en annan tid. Och den störste brottaren i denna tid kallades fågeln.
I min ungdom kuskade jag runt en hel del på kontinenten. Med ryggsäck, halmhatt och putande gylf. Ni vet, upptäcka sig själv och lära sig lite om världen och livet. Och allt det där.
I Barcelona bodde jag i vecka eller två tillsammans med ett gäng tjejer/señoritas. Och där lärde man sig ju en hel del. *ojojoj* Både det ena och det andra, om man säger.
Vaktis namnförslag ”the best little whorehouse on the intenet” visade sig bli en succé. Efter det tillfälliga namnbytet har hundratals, förmodligen kåta, nya besökare sökt sig hit till bloggen. Och det är ju kul. Eller inte.
Vi avslutar vår lilla försöksverksamhet med omedelbar verkan. Vi gör en insats här och nu för att höja nivån på nätet. Det finns redan så mycket knasigt därute.
Det har kommit en hel del glada tillrop, men också några frågetecken. Det verkar som att de flest känner till nummer ett och tre på listan över mina bästa punchlines/slutklämmar. Nummer två däremot verkar inte vara allmängods i dagsläget. Så jag bjussar på den och garanterar ett skönt garv. *hehe*
Knallen hade haft mycket att stå i och helt glömt att hyra in sig på den stora årliga marknaden och åkte därför dit utan varor för att först försäkra sig om plats. När det väl var ordnat telegraferade han hem till gården: ”HAR FÅTT STÅND. SKICKA PIGAN MED STORA LÅREN."
