Min första riktiga snubbe satte på något sätt standarden för kommande snubbar. Vi bodde aldrig ihop, men jag var hans, bara hans och ingen annans. Dessvärre var det vi hade inte så mycket att hänga i gran. Ribban var låg. *dubbeltydigt* Han la lite för mycket tid på gymmet och var lite för stor/stark. Typ för att kompensera.
Och jag betvivlar inte att han verkligen älskade mig. Men förhållandet funkade inte, av flera anledningar.
Han hade tre standardfraser:
”Jag älskar dig ju mer än livet.”Sanningshalten var inte den högsta, visade det sig. Han blev visserligen ledsen/deprimerad när jag dumpade honom, men han försökte inte ens ta livet av sig. Och hur stor och stark han än var och hur mycket hans humör än svängde så slog han mig aldrig. Inte blev det så mycket gjort i sängen heller. Alltså, verkligen inte.
”Jag ska spöa på dig så att du aldrig reser dig igen.”
”Jag ska knulla dig tills du tjuter som en gris.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar