Good morning och good bye!

Allt rör sig och flyter omkring och det går inte att stiga ned i samma blogg två gånger. Ni vet hur det är.

Det hela började som en kul grej på kontoret, en klubb för inbördes beundran. En tummelplats mitt i allvaret. Och vi hade kul i flera år! Riktigt ”fucking” kul! Men så kom en massa skit med omorganisationer, uppsägningar och avsked. Och så.

Vi höll oss kvar, mer eller mindre helhjärtat. Det var inte lika kul när vi inte kunde mötas dagligen och ha vårt lilla kotteri med bloggen som samlande kraft och säkerhetsventil.

Och ni ba: Vad vimsar han om? Det här: Bloggen upphör med omedelbar verkan. Och ni ba: Men vi då? Vad ska vi göra? Vi har inte fått någon information. Okej, här kommer information: Skriv ut det som ni anser värt att spara och sätt in i pärmar i hemarkivet. *tips* 

Beslutet är taget av "hela bloggänget” i samförstånd och god demokratisk anda samt enhälligt.

Jaja. Det var kul så länge det varade. Hejdå!

En sista grej. Här får ni åtta länkar/hyperlinks till andra kvalitetsbloggar:

Jungman

Loud like a girl

Schmarro

Pingis

Monster brains

Några rader

Livet osv

FMM

Och så en sista sisting. Alltså, verkligen. En sista grej, for real. Glöm inte att beskära era pelargoner. Det är hög tid nu.

Vinnare och förlorare

Man är inte direkt lastgammal. Helt vanligt vuxen bara. Men nu börjar rapporterna komma in, rörande klasskamrater som dött av överdos. Och man har ju vetat det sen man gick ut nian. Egentligen. Att det inte skulle funka för dem. Man såg det redan då. Och man har sett det under åren när man har stött ihop i tunnelbanan. Man själv på väg till gymnasium, universitet, jobb – och de andra påtända och svamlande.

Det var liksom aldrig tal om annat än att det skulle gå åt helvete snarare förr än senare. Men man var liksom inte tillräckligt närstående för att orka bry sig tillräckligt för att det skulle spela nån roll.

Jaja. Vad ska man säga?

Men det ordnar sig ju!

Kommer ni ihåg damen/donnan från i somras och höstas? Ni vet, hon som krossade och bröt mitt hjärta och fick mig att rimma på smärta. Ja? Ja.

Det gör så sjukt ont när sånt händer. Dårå.

Menhursomhelst. Hon ringde i julhelgen och ville styra upp nåt. Och det var rätt tydligt att det var mer än att hon var akut älsknödig. Så undertecknad släppte allt och ställde in hyfsat sköna planer. Ibland spelar man på lotteri. Ibland vinner man. Ibland förlorar man.

Men den här gången var värt ”besväret”. Alltså, verkligen. Om man säger.

Hehe. *hehe*

Uppdatering: nu har man väl "jinxat" det här

Uppdatering 2: nä, inga problem

Uppdatering 3: allt verkar lugna gatan och skönt på samtliga plan

Uppdatering 4: men den som lever får se, I guess

Hello?

Ni vet, ibland ser man nån snubbla till. Alltså, inte ramla. De knallar helt avslappnat och så snubblar de till. Och ni ba: Jaha?

Nämen. Sen kommer det roliga. De vänder sig och liksom tittar anklagande på en punkt på trottoaren där de tycker att det som de snubblat på borde finnas. Men så finns det inget där, men de liksom låtsas det, och de tittar anklagande på trottoaren en sekund innan de fortsätter.

Ja. Det var det ”hele”.

Ensam hemma

Man är ”lite gräsänkling”. Optimus Prime har åkt på galej med tjejgänget och blir borta en vecka. Så det är väl bara att göra det bästa av situationen. I förrgår lagade jag tre och ett halvt kilo fläskkarré i ugn. Det blev gott och så.

Dock lite oklart varför jag lagade tre kilo kött. Priset var helt okej och bra. 39 kronor kilot. Men alltså. Nu får jag äta det resten av veckan.

Igår kvävde jag en impuls att köpa tre kycklingar. För att ugnssteka.

Kött i ugn, är det en sk issue för mig? Eller vadå?

Patent

Ni vet skämtet ”... sa flickan”? Ja?

Okej. Så här går det till: Person A säger något, vad som helst egentligen. Och person B ba: …sa flickan! Och så blir det något med sexuell anspelning.

Exempel 1
A: Så, nu är jag färdig. 
B: …sa flickan! 

Exempel 2
A: Va gott de va.
B: …sa flickan!

Jaja. Ni fattar och ba: Det där kändes ju aktuellt och så. NOT! 

Jo, men jag har kommit på det perfekt försvaret mot det här skämtet. Och ni ba: Men varför ska man försvara sig mot nåt kul?!

För att det är, vahettere, en härskarteknink och så bidrar det till att sexualisera, förringa och objektifiera och hela den biten. Okej? Okej.

Så här ser min metod ut. Man går till anfall för att försvara, tänker ständigt steget före. Man förekommer istället för att förekommas.

Exempel 1
A: Så, nu är flickan färdig.
B: Jaha.

Exempel 2
A: Flickan sa att det var gott.
B: Ja, det var gott. 

Man måste planera lite, tänka efter före och så. Men det kan man ju vänja sig vid.

Annars då? Tja, flickan tyckte att det var härligt att få sig ett ordentligt ligg i helgen.

À propos hemmatid

Alltså. Jag gillar att jobba och jag skulle kunna gifta mig med Excel. Jag älskar att svansa runt ”på stan” i klackskor. Och krogen ska vi inte ens nämna.

Men.

Livets mening? Hemmatid. *hemmatid*

Det är ju det här man lever för

Är ni bekanta med begreppet ”hemmatid”? Det är inte samma sak som att komma hem från jobbet. Det är inte fritid. Det är när det stora lugnet infinner sig. Ni vet, när allt är fixat. Man har städat och damsugaren är undanställd. Man har handlat, middagen är avklarad och disken är fixad.

Man skrotar runt. Tar på sig nåt bekvämt. Lägger sig i soffan och bläddrar i ett glättat magazine. Kanske med ett glas rött och/eller vitt.

Jamen, ni vet ju vad jag menar. Världen ligger öppen. Inget kedjar fast tant Lena i vardagen.

Jaja. Detta om detta. *hemmatid*

Saker i livet

Jag fixar middag. Anstränger mig och gör mig till. Biff och bea. Sallad och gotte. Och Optimus Prime efter maten ba: Det här var jättegott! Fixa disken så dricker vi kaffe i soffan. Och jag ba: Nänä. Den som lagar diskar inte. Sån är regeln. Och hon ba: Vi har ändrat den regeln. Och jag ba: Ok… 

Och ni ba: Tack så mycket för ”kul” läsning. *ironisk applåd*

Asså. Här kommer fortsättningen.

Dan efter står Optimus Prime för matlagningen och det är gott. Kycklingsallad, med diverse och så. Och efter maten ba: Ta hand om disken lite fort så dricker vi kaffe i soffan. Och jag ba: Nänä. Du får diska. Det är ju den nya regeln. Men hon ba: Vi har bytt tillbaka. Det är den gamla regeln som gäller. Har du inte blivit informerad?

Jaja. Det är som det är. Livet är för kort för att tjafsa om disk.

Det är mitt råd/tips till alla young lovers därute på www: Livet är för kort för att tjafsa om disk.

And you may quote me on that!

Återigen

Pengarnas väg till icakortet. Vilken väg tar de egentligen? Är det någon som fysiskt bär mynten från nätet/internet och fram till Borås, eller var nu icas huvudkontor kan ligga.

Hur lång tid kan det ta?! Alltså, verkligen!

Stey in skool

Nämen, då kör vi väl en termin till. Skolbänken är ganska bekväm. Trots allt.

Förlåt *förlåt*

Ni vet den inre kampen när man har en sk punchline som verkligen är top-notch men den bygger på att man är elak mot någon? Ja? Ja.

Det är inte lika mycket kamp när man är full. Och så skulle det vara skönt om "nån geek" kunde bygga en tidsmaskin. Asap, tack.

Psykoser i vardagen

Man sitter/står med folk och fä på tunnelbanan. Kreti och pleti blandas med patricier och plebejer. Hattar och mössor, etc etc. Mittemot mig satt en man och lekte med fingrarna. Det var något maniskt över det hela. Han verkade ha något slag system för vilket finger som fick röra vilket finger.

Jaja. Han var ren och välkammad. Och gav ett oförargligt intryck. Ända tills han bad om ursäkt för att han pratade med sig själv. Han ba: Det är så mycket jag måste säga hela tiden för att inte glömma bort det, och ibland använder jag starka uttryck och fula ord.

Och man ba: Ok?

Ja, just det. Grejen var att han hade suttit tyst hela vägen. Det var liksom slutklämmen på det här inlägget.

Lite konstigt

Jag var hemma hos en bekant. Hon hade satt upp lappar för att peppa sig själv. Typ, ”du är värd det bästa”, på gul post-it. Man ba: Okaaaj… *punktpunktpunkt* 

Alltså, gör folk sånt?

Jo, just det. Hon kallade det för powerlappar.

Men jag är ju gift! Med en kvinna!

Just for the record: no homo. I fredags handlade jag av en så gullig pojkvasker med snedlugg på H&M. Alltså. Inget hände. Jag köpte ”en tröja” eller motsvarande och pojkvaskern ba: Trevlig helg! Och jag ville ba: Tillsammans med dej då, gullet? Men istället ba: *rodnar*

Och det är inget konstigt med det. Alla har tio procent inom sig. Men här kommer min fråga till alla psykoanalytiker på nätet/internet: Är det en livskris?

PS no homo