Psykoser i vardagen

Man sitter/står med folk och fä på tunnelbanan. Kreti och pleti blandas med patricier och plebejer. Hattar och mössor, etc etc. Mittemot mig satt en man och lekte med fingrarna. Det var något maniskt över det hela. Han verkade ha något slag system för vilket finger som fick röra vilket finger.

Jaja. Han var ren och välkammad. Och gav ett oförargligt intryck. Ända tills han bad om ursäkt för att han pratade med sig själv. Han ba: Det är så mycket jag måste säga hela tiden för att inte glömma bort det, och ibland använder jag starka uttryck och fula ord.

Och man ba: Ok?

Ja, just det. Grejen var att han hade suttit tyst hela vägen. Det var liksom slutklämmen på det här inlägget.