Man är inte direkt lastgammal. Helt vanligt vuxen bara. Men nu börjar rapporterna komma in, rörande klasskamrater som dött av överdos. Och man har ju vetat det sen man gick ut nian. Egentligen. Att det inte skulle funka för dem. Man såg det redan då. Och man har sett det under åren när man har stött ihop i tunnelbanan. Man själv på väg till gymnasium, universitet, jobb – och de andra påtända och svamlande.
Det var liksom aldrig tal om annat än att det skulle gå åt helvete snarare förr än senare. Men man var liksom inte tillräckligt närstående för att orka bry sig tillräckligt för att det skulle spela nån roll.
Jaja. Vad ska man säga?
tisdag, februari 26
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det finns väl knappast mycket mer att säga om personer som söker lösningen på problemen i drogerna. Även om man bryr sig i början, så märker man ju ganska snart att de bryr sig mera om drogerna. Antingen har vi ett samhälle där folk har ansvar för sina egna handlingar eller också har vi inte det.
Skicka en kommentar