Inredningstips

Om man tycker att kvarten är för trång är det bara att sätta upp en spegelvägg. Då blir boytan dubblerad. På samma sätt kan du få fler kompisar, eller prova på det här med orgie/gruppsex.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde lättklädda damer.

Bostadsförmedlingen, var god dröj ...

När mamma bytte lås på ytterdörren utan att ge mig nyckel insåg jag att hon menade allvar. Mina få ägodelar var utställda på trottoaren och efter ett visst tjatande slängde hon ut lite husgeråd och sängkläder genom fönstret. Jag var alltså redo att bli vuxen och sätta eget bo. Men det var svårare än jag först trott.

Det rådde bostadsbrist i staden och fanns inte ens en rivningskåk att ockupera, som man så gärna vill ”i den åldern”. Mörkret föll och det var bara att lösa situationen på bästa sätt efter de förutsättningar som fanns. Jag flyttade in i en sko tillsammans med några vänner/kompisar. Nu kanske ni tror att jag hittar på, eller att det här med dojan är en metafor för något, men så är det inte. Det är dagens sanning. Vi bodde tillsammans i en sko.

Andrahandskontrakt i närförort

Det här med att skaffa bostad kan ju vara lite si och så i Stockholm om man inte har kontakter eller kontanter. Man måste vara utrustad med en stor portion god vilja och förmåga att se lösningar. Som nyinflyttad fick jag en bra deal på att långtidshyra ett släp med kapell, och bodde däri. Det var aldrig menat som en permanent lya, utan mer som en tillfällig grej i väntan på något bättre. När vintern kom köpte jag kupévärmare och uppgraderade till ett släp med ordentlig kåpa.

Nu har jag kommit upp mig och bor i ett garage/förråd. Till våren har jag halvt om halvt fått löfte att hyra ett vindsförråd innanför tullarna! Släpet hyr jag ut i andra hand. Senast till min polares kollega Brummen. Men han är på väg att flytta hem till bruket igen, så om någon behöver en delvis möblerad bostad är det bara att höra av sig.

Observera att jag kräver goda referenser och tre månaders hyra i förskott.

Moulin

Vaktis hajade till när jag avslöjade att jag är utan stadigt sällskap. Men det som verkligen upprörde honom var att jag heller inte riktigt letar. Eller nosar runt, som han sa. Du vet, sa han också, att en bonde utan gård kan både så och plöja i alla fåror. Han accepterade inte mina argument utan ville visa mig lite hur det ska gå till och tog med mig till Kvarnen i fredags efter jobbet. Här sörru, sa han, är det bara att slänga ut metreven.

Och visst nappade det! Innan vi ens hade druckit upp vår första öl kom en fyrtiotvåårig tvåbarnsmor fram till oss i baren. Med siktet inställt på mig. Hennes samtalsämnen kretsade kring det här med karuseller och att jag kunde få ett åkband till nöjesfältet. Ganska kul kvinna, tänkte jag innan poletten trillade ner. När jag insåg att hon inte alls jobbade på Grönan var det bara att helt sonika lägga benen på ryggen. Enligt vad vaktis påstår gick jag miste om en sjuhelvetes åktur.

Förklaring?

Isbjörnen Knut. Tjugondag Knut.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställd Isbjörnsungen Knut.

Julgransplundring

Det bjöds på godis när chefen slängde ut granen. Han verkade behöva lite uppmärksamhet och tog tillfället i akt nu på fredagsfikat. Av någon oklar anledning hade han klätt ut sig till isbjörn.

På något sätt verkar det ha fallit på min lott att sopa upp samtliga barr på kontoret. Jag har på känn att det inte står någonting om detta i min arbetsbeskrivning.

Dagens lågvattenmärke borde ha varit fräckisen om färgade kulor. Men det blev ändå ganska kul när ”grenen” av misstag byttes ut mot ”granen”.

Klassiker

Jag jobbar vidare med klassikerna i ”Projekt bildning”. Igår såg jag Fira med Ferris. Hon är så het, hans syrra, Jennifer Grey. Men egentligen gör hon sin paradroll i Dirty Dancing. Shit pommes frites, vilka filmer det gjordes förr. Det är ju så där det är. Att växa upp, alltså. Att lämna boet och flyga själv, på egna vingar,

En dag ska jag säga det där. Ni vet: ”Nobody puts baby in the corner”. Och då ska jag säga det till en ung kvinna jag älskar. En ung kvinna som behöver höra det. En ung kvinna som ska göra det där hoppet och sväva på mina raka armar.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Jennifer Grey.

Ostsko

Kilklack i rågummi har ju varit poppis ett tag. Och det är säkert praktiskt och allt det där. Högklackat, men ändå stabilt och varmt i vinterkylan etc etc. Men jag går inte på det.

Det ser ju faktiskt ut som en skidbacke i hushållsosten. Och det har man ju fått nog av.

Bobo Brazil

Han kom ju egentligen inte från Brasilien. Det var ett namn han tog i samband med ett reklamkontrakt för bananer, och roligt nog var det först då han slog igenom på riktigt bred front. De lite äldre läsarna minns säkert den föga politiskt korrekta texten till reklamjingeln i sambatakt. Det var inte Bobo själv som sjöng. Det kom i dagen när han gång efter annan uppträdde singback och glömde att röra läpparna. Dansade gjorde han aldrig.

Sexualundervisning

Jag var lite barnvakt nu i helgen, fråga mig inte varför. Det bara blev så. Turligt nog så funkade det, på något sätt. Alltså, barn är gulliga och så, men jag gillar dem verkligen mest när jag inte behöver byta blöja, och det behövdes inte. Det enda som blev lite svårt var att svara på en typ treårings fråga var bebisar kommer ifrån.

Vi kan väl säga att det i grund och botten handlar om två vilsna skepp som möts i natten och dimman. Stöter ihop sådär lite mer eller mindre av en slump. Kanske inte just kolliderar, men lite mistlur etc. Och sen kan det komma en bebis. Mer än så behöver du inte veta i dagsläget. Kom tillbaka när du börjar högstadiet så ska jag fylla igen eventuella kunskapsluckor.

Det var desto lättare att svara på frågan var bajset kommer ifrån.

Rövhålet.

They say birds, not bitches

Som det ser ut dagsläget har jag halva inne på en donna i London. Men inget är spikat. Jag åker dit i helgen lite grann på vinst och förlust. För att göra en lång historia kort kan man väl säga att vi träffades på nätet. Förmodligen är det lugna puckar. Och annars får det gå som det går. Herregud, funkar det inte med henne finns det väl fler i den där stan. Antar jag.

Lite jobbigt det här med engelskan. Men det som inte finns med i reseparlören borde gå att fixa till med ”kroppsspråket”, om man säger.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde hon som inte är Agneta i ABBA.

Usla skämt

Vaktis går omkring och myser. Han kör julklappsfrågan, som han alltid gör: Fick du något fint i julklapp i år? Något från önskelistan? Och när den tillfrågade, intet ont anande, letar i minnet och börjar formulera sig: Ja, jo en skiva jag hade önskat mig. (Eller nåt i den stilen.) Det är då vaktis börjar skratta kluckande. Jaha, jag har inte fått någonting alls i år. Förra året däremot, 2007, då fick jag en hel del gött.

År efter år. Och man lär sig aldrig. Och vaktis, han lär väl knappast tröttna.

Dessutom

- Nu sitter vi riktigt länge.
- Ja, och verkligen njuter av maten.

Jullunch med släkten

Tre uttryck som ska förmedla hur god den serverade maten är. Tre uttryck som alltså rör mat. Tre uttryck som jag inte riktigt förstår.

1. Så gott att det knullar i munnen!
2. Det här smakar fågel!
3. Nu brummar björnen!

À propos Lill-Babs

Det här borde inte vara något problem. Hon gillar mandelkubb, jag gillar mandelkubb. Svårare än så behöver det inte vara.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde ett tidningsomslag med med Lill-Babs. Hon uttalade sig om mandelkubb, bland annat.