Moulin

Vaktis hajade till när jag avslöjade att jag är utan stadigt sällskap. Men det som verkligen upprörde honom var att jag heller inte riktigt letar. Eller nosar runt, som han sa. Du vet, sa han också, att en bonde utan gård kan både så och plöja i alla fåror. Han accepterade inte mina argument utan ville visa mig lite hur det ska gå till och tog med mig till Kvarnen i fredags efter jobbet. Här sörru, sa han, är det bara att slänga ut metreven.

Och visst nappade det! Innan vi ens hade druckit upp vår första öl kom en fyrtiotvåårig tvåbarnsmor fram till oss i baren. Med siktet inställt på mig. Hennes samtalsämnen kretsade kring det här med karuseller och att jag kunde få ett åkband till nöjesfältet. Ganska kul kvinna, tänkte jag innan poletten trillade ner. När jag insåg att hon inte alls jobbade på Grönan var det bara att helt sonika lägga benen på ryggen. Enligt vad vaktis påstår gick jag miste om en sjuhelvetes åktur.