Vinnare och förlorare

Man är inte direkt lastgammal. Helt vanligt vuxen bara. Men nu börjar rapporterna komma in, rörande klasskamrater som dött av överdos. Och man har ju vetat det sen man gick ut nian. Egentligen. Att det inte skulle funka för dem. Man såg det redan då. Och man har sett det under åren när man har stött ihop i tunnelbanan. Man själv på väg till gymnasium, universitet, jobb – och de andra påtända och svamlande.

Det var liksom aldrig tal om annat än att det skulle gå åt helvete snarare förr än senare. Men man var liksom inte tillräckligt närstående för att orka bry sig tillräckligt för att det skulle spela nån roll.

Jaja. Vad ska man säga?

Men det ordnar sig ju!

Kommer ni ihåg damen/donnan från i somras och höstas? Ni vet, hon som krossade och bröt mitt hjärta och fick mig att rimma på smärta. Ja? Ja.

Det gör så sjukt ont när sånt händer. Dårå.

Menhursomhelst. Hon ringde i julhelgen och ville styra upp nåt. Och det var rätt tydligt att det var mer än att hon var akut älsknödig. Så undertecknad släppte allt och ställde in hyfsat sköna planer. Ibland spelar man på lotteri. Ibland vinner man. Ibland förlorar man.

Men den här gången var värt ”besväret”. Alltså, verkligen. Om man säger.

Hehe. *hehe*

Uppdatering: nu har man väl "jinxat" det här

Uppdatering 2: nä, inga problem

Uppdatering 3: allt verkar lugna gatan och skönt på samtliga plan

Uppdatering 4: men den som lever får se, I guess

Hello?

Ni vet, ibland ser man nån snubbla till. Alltså, inte ramla. De knallar helt avslappnat och så snubblar de till. Och ni ba: Jaha?

Nämen. Sen kommer det roliga. De vänder sig och liksom tittar anklagande på en punkt på trottoaren där de tycker att det som de snubblat på borde finnas. Men så finns det inget där, men de liksom låtsas det, och de tittar anklagande på trottoaren en sekund innan de fortsätter.

Ja. Det var det ”hele”.

Ensam hemma

Man är ”lite gräsänkling”. Optimus Prime har åkt på galej med tjejgänget och blir borta en vecka. Så det är väl bara att göra det bästa av situationen. I förrgår lagade jag tre och ett halvt kilo fläskkarré i ugn. Det blev gott och så.

Dock lite oklart varför jag lagade tre kilo kött. Priset var helt okej och bra. 39 kronor kilot. Men alltså. Nu får jag äta det resten av veckan.

Igår kvävde jag en impuls att köpa tre kycklingar. För att ugnssteka.

Kött i ugn, är det en sk issue för mig? Eller vadå?

Patent

Ni vet skämtet ”... sa flickan”? Ja?

Okej. Så här går det till: Person A säger något, vad som helst egentligen. Och person B ba: …sa flickan! Och så blir det något med sexuell anspelning.

Exempel 1
A: Så, nu är jag färdig. 
B: …sa flickan! 

Exempel 2
A: Va gott de va.
B: …sa flickan!

Jaja. Ni fattar och ba: Det där kändes ju aktuellt och så. NOT! 

Jo, men jag har kommit på det perfekt försvaret mot det här skämtet. Och ni ba: Men varför ska man försvara sig mot nåt kul?!

För att det är, vahettere, en härskarteknink och så bidrar det till att sexualisera, förringa och objektifiera och hela den biten. Okej? Okej.

Så här ser min metod ut. Man går till anfall för att försvara, tänker ständigt steget före. Man förekommer istället för att förekommas.

Exempel 1
A: Så, nu är flickan färdig.
B: Jaha.

Exempel 2
A: Flickan sa att det var gott.
B: Ja, det var gott. 

Man måste planera lite, tänka efter före och så. Men det kan man ju vänja sig vid.

Annars då? Tja, flickan tyckte att det var härligt att få sig ett ordentligt ligg i helgen.

À propos hemmatid

Alltså. Jag gillar att jobba och jag skulle kunna gifta mig med Excel. Jag älskar att svansa runt ”på stan” i klackskor. Och krogen ska vi inte ens nämna.

Men.

Livets mening? Hemmatid. *hemmatid*

Det är ju det här man lever för

Är ni bekanta med begreppet ”hemmatid”? Det är inte samma sak som att komma hem från jobbet. Det är inte fritid. Det är när det stora lugnet infinner sig. Ni vet, när allt är fixat. Man har städat och damsugaren är undanställd. Man har handlat, middagen är avklarad och disken är fixad.

Man skrotar runt. Tar på sig nåt bekvämt. Lägger sig i soffan och bläddrar i ett glättat magazine. Kanske med ett glas rött och/eller vitt.

Jamen, ni vet ju vad jag menar. Världen ligger öppen. Inget kedjar fast tant Lena i vardagen.

Jaja. Detta om detta. *hemmatid*