Rätt kul

Man är på väg ut från ica eller motsvarande och träffar en väninna som bär ett paket edet soft toapapper under armen. Och inget mer. Hon har alltså gått till ica för att köpa sex toarullar. Och man ba: Heeej! 

Och ni vet hur det är. Man vill kommentera de där toarullarna och ba: Hem och bajja?

Men man gör det inte.

Istället blir det hon som viftar med dem, pekar på dem med ett stort leende och ba: Fredagsmys!

Ni vet känslan? Den.

Löning

• krabba/skaldjur 
• chablis 
• handskar

Uppdatering: Men först betalar vi räkningarna! mvh god_förebild

Röda-vita rosen

Ojojoj, visst nappar det. Om man säger. Hon hette Malena. Så det var inte så mycket att orda om . Man ba: Tjena-tjena *hej*

Sen räknade man till hundra och så ba: Inga framåttjuvar eller bakåttjuvar! Och innan man visste ordet av så var ”burken spakad”.

Rätt gött och så. Alla verkade nöjda med arrangemanget. Men vi kan väl säga som så att en del saker gör man för att glömma andra saker. Ni vet, summan är noll. Alltså, man måste ha medicin för att bli frisk.

Jaja. Just nu är det inte så kul. Men man måste göra det man måste göra. Och que sera sera. Dårå.

Upp i sadeln igen!

Man hade det lite gött med en dam/donna i helgen. Om man säger. Och det kanske inte var förstahandsvalet. Ni vet, lite rebound. En sk snuttefilt. Dårå.

Menhursomhelst. Hon hette Anna, eller möjligtvis Hanna. Och det blev mer än bara en rolig halvtimme. Man snackade lite och tog en liten matbit också. Och sen var det dags igen!

Hehe. *hehe*

Men åh…

Ni vet känslan av att ligga fjättrad mot en klippa och få levern uthackad av en örn. Den känslan. Obs! Metafor.

Martha Wainwrighth gör en liten, liten, liten spelning i skivbutik i eftermiddag. Och själv sitter man fast på kontoret. Och ni ba: Men det är klockan fyra i eftermiddag?! Du måste ju kunna smita från jobbet. Det är ju fredag. Eller vadå?

Asså, nej. Jag är verkligen fjättrad, och fastkedjad. Och så.

• Besvikelse? Check!
• Frustration? Check!
• Etcetera? Check!

For the good times

Nämen det är som det är. Man har varit lite under isen på sistone. Ni vet, med alla känslorna på en regning perrong. Man kärar ner sig i en dam/donna och det blir inte besvarat. Om man säger.

Alltså, rätt kvinna. Men inte för mig.

Jaja. Hon hette… Närå. Namnet kan kvitta.

Men love hurts ibland och så tar man tåget hem från den där perrongen och man vill inte prata om det. För allt har redan sagts. Allt som behövde sagas är sagt, och det spelade ingen roll.

If I stay here just a little bit longer,
If I stay here, won't you listen to my heart, whoa, my heart?
I don't want to talk about it, how you broke this ol' heart.

Krogliv och kärlek

Optimus Prime är ute på galej och jag ligger hemma i soffan med en roman och en ”kasse öl”. Och livet känns skönt.

Men så vill Optimus Prime att jag möter upp henne på stan. Det brukar betyda att hon inte vill åka hem själv. Och att det är dags att åka hem ungefär samtidigt som jag kommer dit. Men nu är klockan inte mer än halv nio, så det känns lite tidigt för sånt. Så varför inte?

Hon ba: Ta på dig nåt fint.

Och det kan man väl göra…

Så kommer man dit. Och hon ba: Sträck på dig! Visa hur lycklig du är med mig. Stråla av livsglädje och kärlek. 

Anledningen? Ett av hennes gamla ex var på samma ställe.

Och man ba: *4real?*

Kärlekens låga och plåga (rim)

Vi köpte en ny hallspegel. Eller, såhär: Optimus Prime hittade en ny hallspegel, betalade och sa åt mig att bära hem den. Och så är det ju i förhållanden och kärleksrelationer och äktenskap. Man har olika roller och intresseområden. Det är, som man sa förr, ”inga konstigheter”.

När vi kom hem höll jag upp den mot väggen för att se hur den passade. Ni vet, flyttade den två centimeter i olika riktningar tills Optimus Prime slutade rynka på näsan. Hon ba: Bra. 

Så lämnade hon mig med spegeln. Och det var inte för att hämta en penna och markera. Hon skulle meddela nätet/internet att hallspegeln snart var på plats.

Så jag ba: Men?! *frågetecken* Och hon ba: Vadå? Och jag ba: Men då kan ju du skruva upp den själv! *rasande*
Jaja. Det hela blåstes upp en smula. Men som stormen river öppet hav, så möts vi här i natt. Två vilsna skepp på väg i kvav, söker morgonen få fatt. Där vi når vårt mål till slut, och jag vilar i din famn, när vinden ebbat ut

Nu sitter spegeln på sin plats och alla är nöjda och glada.

Mitt i prick!

Det här med att google anpassar annonser utifrån användare och inte träffar bättre än såhär, är det nåt?

Bli mindfulnessinstruktör

Man ba: Hur tänkte ni nu?

Neeej!

Jag glömde att köpa SL-kort med studentrabatt. Asså, det blev fullpris. Helt i onödan.

Dagens ungdom (på campus)

Alltså, vad är det med folk? En bok är slut på förlaget. Och samtliga på kursen står i kö för att låna bibblans två exemplar. Så man försöker göra det bästa av situationen och frågar en "kursare" om man kan låna boken över lunchrasten för att kopiera de två kapitel vi ska läsa. Och "kursaren" ba: Kopiera? Det är faktiskt inte tillåtet att kopiera kurslitteratur. Och man ba: For real?
Och "kursaren" ba: Okej då. Men säg inte att det var jag som lånade ut boken till dig.

Jaja. Nu har jag kopierat hela boken. Det kostade hundrafemtio spänn. 

Sorgen och saknaden

Det är måndag morgon. Man sitter och stirrar tomt på en skärm. Ni vet, arbetsveckan och så. Kvar hemma på köksbänken står två matlådor med kålpudding.