Ungdomsår

Ni vet hur det var förr om åren, när man var ung och ba: Sommarläsning? Ja, jag tänkte ta mig igenom På spaning… Alltså, På spaning efter den tid som flytt. Av Proust.

Den ungdomen, den ungdomen. *punktpunktpunkt*

Och så läste man ”ettan”. Utan att direkt känna ett sug efter ”tvåan”. Men man började på den ändå. Utan att riktigt läsa ut den.

I år? Låt den rätte komma in.

Bra? Ja.

Och sen så när man kom in till ett samhälle och civilisationen passade man på att köpa Lilla stjärna av samme författare. Men vet ni vad? Den var inte lika bra. Slut på recension.