Tack för alla glada tillrop och ”krya-på-dig-hälsningar” gällande norra Europas största blåmärke. Det värmer! Närå. Har inte fått några såna. Varken tillrop eller hälsningar.
Menhursomhelst. Ibland måste man strypa utgifterna pga diverse. Så jag äter blodpudding till lunch på jobbet. En halv blodpudding och ett halvt paket bacon. Alltså inte varje dag. Men då och då.
Det tar fem minuter att steka och resultatet är likvärdigt de flesta lunchhaken inom gångavstånd.
Okej. Men nu är det som så att någon har ätit upp min lingonsylt. Utan att köpa ny.
Och blodpudding är inte så gott utan sylt.
Så här sitter man och rasar, knyter näven i fickan och skriver ett blogginlägg. *rasar*
torsdag, maj 31
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Som lök på laxen då?
Anonym: Jävla lök. Jävla lax.
Skicka en kommentar