Men ni vet när man träffar folk som man har delat sin uppväxt med? Ettan till nian. Och så gymnasiet. Och man gillade inte varandra då. Sen studenten har man inte träffats.
Det borde räcka med att hälsa, säga "hej-hej" och så är det bra med det sen. Men det gör det tydligen inte. Det ska pratas också.
Det borde räcka med att hälsa, säga "hej-hej" och så är det bra med det sen. Men det gör det tydligen inte. Det ska pratas också.
Lite trist bara att ingen har något att säga. Så det blir bara: Nämensåatte…
3 kommentarer:
Eller "Ja, nä, jag kom ju ingenstans. Jag bor ju fortfarande kvar" Lite ursäktande. Som om det vore geografin som förde en någonstans i livet.
"Mhm... Ja, jo... Jaha!?"
Hua, vad inskränkt liv det låter som att leva hela livet inom en radie av några mil (om ens det)..
Kix: Syran verkar rätt nöjd med sitt val. Och jag med mitt.
Bubbel: Stockholm?
Skicka en kommentar