På mitt första sommarjobb fick jag en inblick i hur illa livet kan vara och är. Tanterna jag jobbade med pratade om sina barn. Nåns dotter hade gift sig. Tanten ba: Det är en bra man. Han slår henne inte. Hon säger att han aldrig slagit henne.
Saker och omständigheter ändras. När vi började blogga använde vi en metafor och kallade det här "en säkerhetsventil" för medarbetarna på kontoret Skogen. Det var alltså bloggen som var ventil. Kontoret var tryckkokaren.
Det var då. Nu är kontoret omstrukturerat. Somliga är kvar. Andra har fått gå. Frivilligt eller ofrivilligt. Vi har skingrats för vinden. Som höstlöv, eller nåt annat.Men bloggen ligger kvar på nätet/internet som ett minnesmärke. Eller så.
Alltså, bloggen är inte längre aktiv.
Och, eftersom frågan har dykt upp: ja, vi har skrivit under pseudonym. Hela bunten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar