Ja, vad var det jag tänkte på alldeles nyss?

Jag hade tänkt skriva något fyndigt om det här med artiklar om Jennifer Aniston i magasin med ”målgrupp kvinna”. Men, ni vet. Det kändes som en öppen dörr.

Eller, snarare tusen öppna dörrar i en lång korridor.

Menhursomhelst. Det är skottår och skottdag. Det händer bara var fjärde år och är därmed lika kul/uppskattat som fotbolls-VM.

Man kollar film

Inte nu för att vara sån och så. Men att översätta ”wise guys” med ”smarta grabbar” är inte alltid helt rätt. Det kan vara helt fel

Men man vill ju inte vara sån. Och så.

Sportlov

Kommer ni ihåg barndomens vintrar? Ja? Man var klädd i overall och kunde lägga sig på marken, precis varsomhelst, utan att bli kall eller blöt.

Då kändes det ganska avlägset att man skulle prata om att det blir ljusare, att dagarna blir längre och att solen börjar värma igen.

Ganska avlägset? Mycket avlägset.

Det fanns inte ens på kartan.

Jobbigt och allvarligt inlägg (långt)

Det har varit lite turbulent och stökigt här på kontoret på sistone. Verksamheten har gått lite knackigt. Eller, egentligen inte så knackigt. Det funkar. Men ni vet, profitens ok väger tungt. Tidsandan är som den är. Det har varit översyn och omorganisation påbjuden från högre ort. Etc etc.

Så det blir möte med alla anställda och chefen ba: Verksamheten kommer att fortsätta oförändrad och så… Och man ba: Ok. Skönt att höra.

Och chefen ba: Samtliga tjänster kommer att behövas även fortsättningsvis för att driva verksamheten. Så man ba: Ok. Skönt att höra.

Men chefen ba:  Så det kan nog vara idé för er alla att redan nu börja se er om efter andra jobb. Eller åtminstone kontrollera att är in sin ordning med a-kassan för er. Och man ba: Men du sa ju...

Asså? *asså*

Mitt meddelande till läsekretsen, på fullaste allvar: Har ni ett jobb på lut? Jag kan det mesta. Ha bollar i luften. Och allt det där.

Same-same

Ja, hej alla webbläsare. Här kommer en observation/fråga angående nationalskalden Thåströms tre senaste album.

Det är ju rätt bra, men är det samma låt om och om igen?

Strukturerna

Att lära sig att acceptera kränkningar är en livslång process. Om vi börjar i tid och alla hjälps åt så blir det lättare.

Här kommer en favorit i repris:

Killarna drar dig i håret för att de tycker så mycket om dig och är nyfikna på vem du är. Förstår du inte det?

Och med "favorit" menar jag tvärtom.

Nostalgi, eller vad man ska kalla det

Jag hann inte höja garden. Det bara slog emot mig. Musiken tog mig tillbaks till högstadiet och tonåren. Jag tror att det var det som hände. Mitt i ett anonymt publikhav rann tårarna längs mina kinder och magen drog ihop sig i dolda hulkningar.

Jag kan inte påstå att det var en längtan efter ett då, det var inte saknad.

Det var på sin höjd en påminnelse om det där dået som inte längre finns. En påminnelse och en jämförelse med mitt nu där mattan dras bort under fötterna gång på gång på gång. Mer än så behövdes det inte för att fullständigt slå mig ur balans.

Olika fast ändå samma

Ibland vill man ha det lätt. Ni vet, bara få en lapp eller motsvarande. Med telefonnummer. Dårå.

Men ibland kan det vara lite kul med en utmaning. Man får använda hela arsenalen. Gitarren och stora charmen. Kanske blommor och koreografi.

Inte nu för att vara sån och så. Och inte så att vägen är målet. Men det behöver ju inte vara samma lika varje gång. Om man säger.

Smooth operator

Man snackade med nån kundtjänst eller motsvarande. Ni vet, man har en felanmälan på nåt. Eller kanske var man bara lite sugen på att snacka av sig lite.

Hehe. *hehe*

Menhursomhelst.

Hon hette Lina/Lisa/Linn. Och vi fick bra kontakt. Om man säger. Så man fick ett annat nummer att ringa lite senare. Men så försvann lappen när man gick till återvinningen.

Och nu kommer det viktiga. Lina/Lisa/Linn, om du läser detta kan du väl höra av dig. Eller vadå?

À propos skolåren

Ni vet, man tänker tillbaka och minns allt det roliga. Man larmande och gjorde sig till. Man gjorde det bästa av situationen. Man tänker att man sprang runt i kortbrallor och spelade hartsfiol och bäddade säck. Och man tänker att det inte var så illa ändå.

Men såhär illa var det. En bit från vår skola låg en flyktingförläggning. En grupp på femton kidz i blandande åldrar kom därifrån till vår skola för nån form av undervisning i svenska. Välkomstkommittén skanderade: Leve lasermannen! Leve lasermannen! Leve lasermannen!

Och lärarkåren ba: Ja, sån är ungdomen.

Så välkomstkommittén fick fortsätta skandera, dag efter dag.

En grej till.

I matsalen satt kidzen från flyktingförläggningen vid ett eget bord. Lärarkåren refererade till det som ”apberget”. Inte för att det tjattrades mer än vid något annat bord. Och inte för att det åts med händerna mer än vid något annat bord. Utan för att de var mörkare i hyn.

Ja, så gick det till på den gamla goda tiden.

À propos alla hjärtans dag

På min tid var det organiserad blomsterutdelning i skolan på alla hjärtans dag. Alltså, det delades ut blommor på lektionstid. Den som fick flest blommor vann.

Needless to say. Snyggast vann.

Menhursomhelst. Det där var ju moraliskt förkastligt. Och det skulle ju protesteras. Ni vet, tonåringar och socialt patos etc etc.

Så jag blev övertalad till att delta i ”alla stjärtars dag”. Vi delade ut stjärtar på lektionstid. Och ni ba: Vasaru saru?

Alltså, såhär gick det till. Två aktivister gick runt till klassrummen. Aktivist nummer 1 läste upp namnen på de som gjort sig förtjänta av en stjärt. Sedan drog aktivist nummer 2 ned brallan och visade, ta-daaa, stjärten.

Och ja, det var jag som var aktivist nummer 2. *blossande kinder*

Alltså, jag vet inte riktigt hur det gick till. Jag blev övertalad. Okej?!

Vi hann bara genomföra aktionen i ett klassrum innan vi blev stoppade och fick ha allvarliga samtal med studierektor och klassföreståndare. Samt, av oklar anledning, vaktmästare. Vi förstörde en fin tradition.

Morsans reaktion när hon fick höra det? Ja. Jo. Hon ba: Du gick alltså runt och drog ned byxorna inför folk? Är det nåt sexuellt?

For real. Alla stjärtars dag. Herregud.

Valentin och så

Ok. Nån har skickat blommor till lilla mig. Till jobbet. En helt okej bukett.

Spontan känsla: det här är en felleverans

Nästa känsla: *smiley*

Och sen: det här är en felleverans

God morgon!

Det är en länk/link.

Negativa vibrationer

Vi måste ”tala om en sak”. Det här med att folk går på krogen och är griniga? What's up with that? De ba: Äntligen ledig! Jag ställer mig vid en bardisk och irriterar mig på folk. *fräser*

Eller vadå?

Man ba: Varför är du sur? Är det inte bättre att vara glad?!

Närå. 

Asså inte så att man måste stå och flina och citera valfri comedian.

Men asså. Ni vet.

Hej igen!

Ni kan sluta leta nu. Handsken låg i fickan, fast lite längre in än vad jag hade känt tidigare.

Och ni ba: Men du hade ju tappat den på väg till jobbet? Och jag ba: *tystnad*

Hej!

Här kommer lite sk info, samt en efterlysning. Jag hade på mig handskar när jag gick hemifrån. Jag tog av mig den ena när jag svarade i telefon på väg till jobbet. Nu har jag bara en handske kvar och jag fryser om ena handen.

Är det någon som har sett min andra handske? Den är svart och ”av dammodell, i skinn”.

Inte? Ok. Tack för ingenting.

Anyhoo. Kommer ni ihåg att man hade vanthållare när man var liten? Man liksom länkade samman vante och jacka/overall med en stropp.

Andra saker i samma kategori:

• nyckelkedja
• glasögonsnodd
• snöre

Living on the edge

Ni vet hur det kan vara och så. Hur det blir ibland. Jag välte några grejer ute i köket och spillde vatten över hela mig. Så nu sitter jag i lånad reklamtischa medan kläderna hängtorkar vid två byggfläktar.

Och vi kan väl säga som så att jag verkligen sitter ned. Efter som jag bara har på mig filsingar. Rätt skön känsla.

Närå. Det är inte helt skönt/bekvämt. Stolssitsen kliar. Men jag är rätt nöjd med att inte ha några möten i eftermiddag.

OBS!!! Jag har en filt över benen. Men det är sittande läge som gäller ett tag framöver.

Ctrl + P

Man skriver. Man skriver ut. Man går för att hämta sin utskrift. Man möts av ett felmeddelande.

ett papper har fastnat i lucka 2

Man öppnar lucka 2. Men det finns inget fastnat papper i lucka 2. Man öppnar samtliga luckor. Det finns inga fastnade papper nånstans. Allt ser bra ut. Man stänger samtliga luckor och försöker igen.

ett papper har fastnat i lucka 2

Man andas. Djupa lugna andetag.

Uppdatering: man "väljer annan skrivare"

#mel2012

Lördagsbesvikelsen. Optimus Prime hade bokat tevesoffan och bullat upp med dricka och gotte. Samt lilldatta och iPod-telefon. Ni vet, för att kunna ta del av den ”utvidgade upplevelsen”.

Och man tänker att hon får sköta det där själv. Det är hennes grej, inte min. Men man tittar till henne under kvällen, det är kanske nåt som behöver fyllas på eller hämtas. Men hon sitter nära till tårarna och ba: Det var inte så här det skulle va… 

*kränkt quinna*

Förklaring: Det var dåliga låtar.

À propos mors bak

Jo, för några dagar sen slängde man ju ut en hyfsat öppen fråga om det går att använda ”fars röv” till nån ordlek.

Det har kommit två mail/mejl. I det första påpekar avsändaren att även far kan baka. I det andra förs ett resonemang om att fars korv är salt.

På det första svarar vi: Det är korrekt. Och på det andra svarar vi inte alls.

Det är onsdag

Nä, men vad ska man säga? Det fanns kakor och vaniljbullar till kaffet på morgonmötet. Allt känns bra, livet leker. Den enda sanna lyckan stavas socker, mjöl och smör.

Och kärlek.

Och Optimus Prime. Obs! Högst upp på listan!