Avslut

Jag träffade en kille/snubbe som verkade helt okej. Vi skrattade åt varandras skämt och han var förvånansvärt witty. Men bara för att vara på den säkra sidan frågade jag om han var singel. Om han var gay. Och om han hade jobb. Han svarade rätt på alla frågorna och vann en taxiresa. Med mig.

Han bodde helt okej. Men man såg att han hade varit singel lite för länge. Ni vet, den där inredningsstilen som bara singelkillar kan ha.

Anyhoo. Han var hyfsat stiff och så på morgonen. Och ”stiff” menar jag helt utan att ordvitsa. Han var skittrist och verkade mest besvärad av att ha mig där. Och ”där” menar jag också helt utan att ordvitsa.

Men så kan det ju vara ibland. Så jag gav honom en andra chans. Vi träffades en gång till och han var sådär helt charmerande. Vi konverserade och skrattade. Det hela slutade hemma hos honom. Men på morgonen var det samma historia. Allt kändes bara obekvämt.

Herregud håller jag på att skriva en saga? Eller vadå? Jag ba: Men när vi vaknade efter den tredje daten/dejten, på den tredje morgonen var allt frid och fröjd och så levde vi lyckliga i alla sina dar.

Närå. Men det jag skulle komma till var att han bara var kul när han var full. Och det funkar inte längden. *visdomsord*